2348393 GP0998 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april 2001/02 98 2002-04-18 00:00:00 Teater, dans och musik 2C8E1324-BC9B-4AAF-A978-E7B762DE477E 26 EWA LARSSON (mp) mp Herr talman! Detta betänkande handlar om vissa övergripande teater- och musikfrågor. Jag vill börja med att påminna om att Statens kulturråd i sitt bud- getunderlag för åren 2003-2005 gör bedömningen att anslagen till de fria teater-, dans- och musikgrupperna samt arrangerande musikföreningar m.m. bör tillföras 16 miljoner kronor år 2003, 15 miljoner kronor år 2004 och 7 miljoner kronor 2005 för att en realistisk finansiering av den verksamhet som bedrivs ska vara möjlig. Här talar man alltså inte om utvecklad verk- samhet utan om befintlig verksamhet. Detta är en bedömning som står att läsa i Kulturrådets översyn som heter Vem säger sig fri. Man gör bedömningar utifrån den senaste bidragsgivningen. Jag ska säga lite grann om de tre R:en Riksteatern, Rikskonserter och Riksutställningar. Vi tycker från Miljöpartiets sida att de lyckas väldigt bra i sin verk- samhet. Vi menar att om den verksamheten ska kunna fortsätta och också nydanas och inte använda alla pengar till löneökningar, prishöjningar, hyror, ny utrustning, osv. behöver man också satsa på den. Vi vill att det görs extra satsningar inom folk- och kam- marmusiken för att man ska kunna turnera också till områden i landet. Vi vet att Unga Riks gör det möjligt för unga människor i vissa delar av landet att faktiskt få se teater som de aldrig hade haft möjlighet till annars under sina uppväxtår. Vi menar att R:en är ett nödvändigt komplement för att garantera ett större och flexiblare utbud över hela landet. Utvecklingen inom dansens område har gått väl- digt snabbt. Det är glädjande. Förut ingick begreppet dans i teaterbegreppet. Det var under Kulturutred- ningen som detta uppmärksammades och som ändra- de på det. I och med det har dansen också blivit mer synlig som sin egen konstart. Nu vill vi att dansen ska få ett nationellt uppdrag. Det har också Kulturrådet föreslagit, dock icke regeringen. Men utskottet anser också att det är rimligt. Vi hoppas på ett snart sådant uppdrag. Jag ska säga något om nyckelharpan som svenskt nationalinstrument. Utskottet menar att ingenting hindrar att nyckelharpan kallas för nationalinstru- ment. Det var så långt vi kom. Och i vissa lexikon anser man redan att nyckelharpan är det svenska nationalinstrumentet. Det finns olika meningar om vad detta har för betydelse. Från Miljöpartiets sida tycker vi att detta instrument som är ett levande in- strument och som har förändrats genom de århundra- den som instrumentet har använts är en viktig sym- bol. Det är levande, och det förändras. Vi tycker att det är en viktig symbol för svensk folkmusik. Att den dessutom har överlevt ända in i vår tid visar ju vilken kvalitet instrumentet har. Vi från Miljöpartiet vill också göra det möjligt att bygga upp folkmusikcentrum över hela landet. Vi vill göra det med samhällets stöd, precis som man har gjort i Norge och i Finland. Man kan säga att Eric Sahlström-institutet är ett startskott på den utveck- lingen. Nu tycker vi att det är dags att gå vidare med Folkmusikens hus i Rättvik. Sedan borde Östersund och deras samarbete med Trondheim stå på tur. För att öka möjligheterna för musiker att kunna leva på sitt eget arbete och för att öka musikernas möjligheter att delta i olika samarrangemang vill vi öka förutsättningarna för arrangörsstödet. Detta ger möjligheter för olika former av möten mellan både amatörer och professionella, både mellan musik och dans. Det betyder mycket för ett levande och vitalt musik- och dansliv. Jag ska säga något om Teateralliansen och cent- rumbildningarna. Här tycker vi från Miljöpartiet att det är en viktig principiell och ideologisk markering att slå fast att det offentliga stödet till konstnärer är ersättning för utfört arbete och inte understöd. Därför är vi väldigt positiva till att medel har omfördelats från arbetsmarknadssektorn till kultursektorn. Bl.a. har de tolv centrumbildningarna erhållit 10 miljoner kronor och Teateralliansen AB 15 miljoner kronor från AMS för att stödja de arbetslösa inom de olika konstnärsgrupperna. Verksamheten är nu utvärderad, och man har funnit att den fungerar väldigt bra. Men då måste också mer pengar omfördelas, annars kan man ju inte möta efterfrågan. Och verksamheten utvecklas också inom dansens område. Jag yrkar därför bifall till reservation 29 under punkt 49. Vidare har vi Länsmusiken, som står för att få ut musikens olika konstarter till skolor, föreningar, stu- dieförbund, kommuner, församlingar, företag och andra som anordnar konserter. För många människor, inte minst för barn, svarar Länsmusiken för den vikti- gaste kontakten med levande musik och med musik- former som lyssnarna normalt inte kommer i kontakt med. Här vill jag påminna om att 70 % av vår kultur- konsumtion betalar vi ur egen ficka. Samhällets stöd handlar om de 30 % som inte är kommersiellt gång- bara på den s.k. marknaden, som är vi. Bland de musikformer som Länsmusiken arbetar med finns bl.a. kammarmusik, folkmusik, jazz och modern konstmusik. Nu har utskottet tagit initiativ till en utvärdering. Det är bra, för vi behöver se konsek- venserna av de nedskärningar som har gjorts. Vi hoppas att deras stöd återupprättas. Med detta yrkar jag bifall till reservation 30 under punkt 50. Sedan kommer jag till fonogramstödet. Det är ju inte bara levande musiker som behöver stöd, utan det behövs också stöd för produktion och utgivning av fonogram. I budgeten för år 2001 skar regeringen bort 3 miljoner kronor i anslaget för fonogramstödet - motsvarande 40 % av det totala stödet. Svenska skivbolags möjligheter att producera smala men intressanta fonogram, inklusive barnmu- sik, står och faller med fonogramstödet. Regeringen har påtalat att nedskärningarna inte ska få några kon- sekvenser. Detta kräver bevis. Därför menar vi att regeringen skyndsamt ska utvärdera effekterna av den här nedskärningen. Till slut, herr talman, har vi Forum för världskul- tur. Folkmusikens ställning har under perioden kraf- tigt stärkts och är i dag en högst levande konstform som ständigt utvecklas. Folkmusik från vitt skilda länder har samtidigt på ett mycket glädjande sätt knutit människor från olika kulturer närmare varand- ra. Vi ser en ständig korsbefruktning mellan olika folks musik, s.k. världsmusik. Det här ger inte endast kulturella värden utan ock- så demokratiska värden då kulturen bidrar till att skapa förståelse över språkgränser och på så sätt - kan vi säga - motverkar rasism. Nu tycker vi att det är dags för ett nationellt uppdrag för en världsmusi- korkester, och visst borde Ale Möller få det uppdra- get! 07776758016 N 2010-01-01 00:00:00 153387 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf26