2348393 GP0998 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april 2001/02 98 2002-04-18 00:00:00 Allmän kulturverksamhet E84F43E7-A286-4652-A303-4D48F1D88723 20 LENNART FRIDÉN (m) m Herr talman! Hemlandet är det land där man får sin mänskliga värdighet. Ungefär så uttryckte sig författaren och konstnären Eino Hanski. När han kom till Sverige efter sina svåra uppväxt- och krigsår i Sovjetunionen så fann han att man här respekterade honom som en människa. Han fick sin värdighet. Han fick sitt hemland. Han var en stor författare och tän- kare som, efter att det sista decenniet av sitt liv mest ägnat sig åt skulptur, dessvärre hastigt gick bort för lite mer än ett och ett halvt år sedan. Den förste han mötte på svensk mark var en av våra soldater. Han gav Eino vänlighet, han gav ho- nom värme. Han lade ned sitt gevär på marken och svepte in den stackars flyktingpojken i sin soldatpäls. Hur det såg ut kan man se på den modell till minnes- märke över den svenske soldaten i fredens och mänsklighetens tjänst som Eino Hanski gjorde och tänkte sig i fullskala uppsatt på den strand dit den armada av båtar i vilken han och många andra krigs- flyktingar var med nådde vårt land. Strax före sin död hade han besök i sin ateljé av statsministern, som uttalade sitt gillande över idén och modellen. I Korea, Kashmir, Libanon, Kongo, Bosnien, Ko- sovo, på Cypern och på många andra ställen har un- der 1900-talet svenska soldater hjälpt till, skyddat och räddat svårt drabbade. En del har fått sätta livet till i fredens och humanitetens tjänst. Runt våra kuster, både till lands och till sjöss och i luften, skyddade under två världskrig under det förra seklet svenska soldater vårt land, och många av dem gjorde storartade insatser när flyktingar kom till Sve- rige. Deras namn står inte på minnesplattor. Över dem finns inga äreminnen resta, men det är det vi borde göra. Ett minnesmärke av det slag som Eino Hanski föreslog, hans eller ett i samma anda, är den namnlöse svenske soldaten värd. Detta är inte en konstfråga, vilket den har be- handlats som förut, men det är i djupaste mening en kulturfråga. Ett land som vårt måste ha råd att hedra dem som skyddat vår frihet, vårt oberoende, vår kul- tur och våra värderingar om mänsklighet och interna- tionell solidaritet. Herr talman! Jag står denna gång som ensam re- servant bakom reservation 11 när det gäller det nu presenterade förslaget. Med tanke på hur många det är från olika partier som säger att detta är en mycket väsentlig fråga förvånar det mig. Om jag hade utsik- ten att få en majoritet med mig, skulle jag självfallet yrkat bifall. Jag gör inte det nu, men inget hindrar ju att andra talare från andra partier gör det. En av de socialdemokratiska kollegorna, som skulle ha deltagit i debatten i dag och har talat för förslaget, har dess- värre måst åka på annat uppdrag. Herr talman! Det ser inte ut att ha gått i år heller, men jag är övertygad om att vi inom en inte alltför avlägsen framtid ändå får se detta minnesmärke - med eller utan riksdagens medverkan. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 153381 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf20