2348393 GP0998 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april 2001/02 98 2002-04-18 00:00:00 Allmän kulturverksamhet EB3B7648-1FCE-413F-B89B-C617463672CA 11 ÅKE GUSTAVSSON (s) s Herr talman! När man har ett betänkande med 40 punkter och 28 reservationer ska jag kanske erkänna, men något motvilligt, att jag känner viss sympati för förste vice talmannens förslag om att införa tvåparti- system i Sverige. Därifrån ska jag gå över till att diskutera sakfrågorna. Vår utgångspunkt från socialdemokratisk sida är att verka för att alla människor får tillgång till ett rikt kulturliv. Alla ska få möjligheter till ett eget skapan- de. Det innebär att vi måste bryta de hinder som gör att många människor fortfarande står utanför stora delar av kulturlivet. Det handlar om att bryta både den geografiska och den sociala orättvisan. Därför är det viktigt att vi i ökad utsträckning ver- kar för att bredda kulturinstitutionernas täckning till att omfatta hela landet. Tyvärr har vi inte lyckats särskilt väl ännu med den geografiska ambitionen. Jag tror också att det är viktigt att vi gör satsningar som riktas till ovana kulturanvändare. När jag talar om att alla ska nås är det något som måste börja redan med barnen. Jag har tillsammans med några kolleger i utskottet haft nöjet att arbeta med den språkpolitiska utredningen, Språkutredning- en. Det slår en när man arbetar med språkfrågorna och tillgängligheten till både det talade och det skriv- na ordet hur viktigt det är att alla får möjlighet att från förskoleåldern, dvs. långt ned i åldrarna, ta del av kulturen. Det är ytterst en demokratiaspekt. Den kommande riksdagen har efter valet anledning att i stor utsträckning ägna sig åt dessa frågor. För att skapa kulturell jämlikhet är det viktigt att nå unga människor. Därför måste vi rikta fler insatser inte bara när det gäller språket utan generellt när det gäller den kulturella stimulansen till både förskola och skola. Ungdomars egna mötesplatser och skapan- de bör sättas främst. Kulturell jämlikhet har också diskuterats här ur ett köns- och maktperspektiv. Det är självklart viktigt att ge lika förutsättningar för kvinnor och män, olika minoriteter, funktionshindrade, olika etniska grupper osv. Vi måste se till att också verka aktivt för detta. Det innebär t.ex. att Kulturrådet för sin del har ett speciellt uppdrag att se till att man i sitt arbete har som mål att verka för en tydlig och urskillningsbar uppdelning på kvinnor och män i den statistik som man tar fram. Det gäller för övrigt också för Konst- närsnämnden. Jag ska kort kommentera några av de reservatio- ner som föreligger. Vänsterpartiet begär i en reserva- tion att effekterna av den kulturpolitiska bidragsgiv- ningen ska utredas. Det anser att det är lämpligt att ha en oberoende forskare för detta. Det är naturligtvis viktigt att det ständigt sker en utvärdering. Men jag vill erinra om det omfattande arbete och den kartläggning av 20 års kulturpolitik som gjordes i anslutning till Kulturutredningen. Det finns nog en hel del av det materialet som fortfarande är oläst, om jag ska vara uppriktig, och som förtjänar att analyseras och gås igenom. Samtidigt vill jag ge en speciell honnör till Riks- bankens jubileumsfond. Den har i ökad utsträckning arbetat med forskning inom detta område och stimu- lerar forskning om kulturpolitiskt intressanta frågor. Hela utskottet har för övrigt haft möjlighet att ta del av det arbete som pågår och har pågått. Det finns ett antal motioner som egentligen ytterst handlar om ekonomi. Det har vi märkt på anförande- na här. Det kan vara fråga om fler länskonstnärer, mer pengar till Kulturrådet eller vad det nu är för någonting. Jag rekommenderar er gärna att återkom- ma till den debatten i anslutning till att riksdagen behandlar budgetpropositionen till hösten. Det är där den debatten hör hemma och ska föras. Miljöpartiet vill att riksdagen gör ett uttalande om de nordiska ländernas kulturella relationer. På sätt och vis är jag glad för att den reservationen har gjorts. Det ger mig tillfälle att redogöra för det. Ungefär hälften av de pengar som Nordiska rådet disponerar går till kultur, utbildning och forskning. Det är alltså ett ansenligt belopp det handlar om. Pengar räcker en bra bit, men det är inte allt i des- sa sammanhang. Därför är det också viktigt att man inom ramen för Nordiska rådet och också i andra nordiska sammanhang arbetar för en ömsesidig sti- mulans även gentemot våra närområden. Det pågår också ett sådant arbete. Vi har inom ramen för Nordiska rådets verksam- het inrättat ett mycket uppskattat nordiskt litteratur- pris. Det finns också ett musikpris. Till min stora glädje kan jag nu meddela kammaren att presidiet i Nordiska rådet i Reykjavik ställde sig bakom försla- get från den socialdemokratiska gruppen i Nordiska rådet att inrätta ett nordiskt filmpris för år 2002 som ska delas ut i samband med sessionen i Helsingfors. Folkpartiet har en reservation som bl.a. går ut på att man ska tala om för regeringen att den ska börja öka medvetenheten om kulturens betydelse för vidare exportsatsningar. Jag tror faktiskt att regeringen är väl medveten om detta. Det finns ju många institutioner som används i sådana här sammanhang. Jag kan t.ex. nämna Rikskonserter, Svenska institutet och en rad andra olika institutioner som har ett kontinuerligt samarbete. När utskottet för något år sedan var nere i Sydafrika fick vi ett annat exempel på kulturellt sam- arbete - mellan Kulturhuset i Stockholm och en teater i Johannesburg. Det handlade inte om export utan om kulturutbyte. Jag kan också bara nämna det arbete som utrikes- handelsminister Leif Pagrotsky utför för just musi- kexporten. Jag tycker alltså - om man ska vara ärlig - att detta är lite grann att slå in öppna dörrar. Moderaterna begär i en reservation att funktions- hindrade ska få ökad tillgänglighet till kultur. Det är lätt att instämma i detta - det är inget problem med det. Ett första steg skulle kunna vara att Moderaterna medverkar till att kraftfullt höja samlingslokalstödet eftersom ungefär en tredjedel av samlingslokalerna fortfarande befinner sig i situationen att de är svårtill- gängliga för personer med funktionsnedsättningar. Vi närmar oss slutet av mandatperioden. Med viss förnöjsamhet kan man se tillbaka på åren som har gått. Kulturbudgeten har ökat år från år. Visst finns det många saker som måste åtgärdas. Det uppstår nya problem och skapas nya möjligheter, och jag tror också att kulturpolitiken framöver kräver större eko- nomiska insatser. Men poängen är att kulturen har stått pall i de ekonomiska nedgångarna. Kulturen anses ofta vara det område som först får stryk när konjunkturen vi- ker, men den socialdemokratiska regeringen har prio- riterat annorlunda. Jag ska bara göra en kort utflykt över Öresund. I dag skriver Svenska Dagbladet att nu drabbas kultu- ren av kraftiga nedskärningar under den nya borgerli- ga danska regeringen. För första gången på många år går konstnärer nu ut i demonstrationståg. Chefen för Danmarks största förlag säger: "Regeringen håller på att isolera sig från allt som har att göra med andligt och kulturellt liv i Danmark." I artikeln säger Svens- ka Dagbladet vidare om nedskärningarna. "I ett slag minskades kulturen med 15,3 % i den budget som den konservativa regeringen nu förverkligar. Den medför en rad drastiska nedskärningar inom specifika områ- den. Bibliotekspengarna till författarna minskas med samma procenttal medan Nationalmuseum blir av med 40 anställda. Statens Kunstfond, som står för statens stipendier och belöningar till konstnärer, får sina anslag nedskurna med 30 miljoner danska kronor - nära en tredjedel jämfört med förra året." Det danska exemplet länder väl inte till efterföljd, och det kanske finns anledning att tänka på det när man diskuterar kulturpolitik inför det val som vi ska ha här i Sverige till hösten. 0794602231002 N 2010-01-01 00:00:00 153372 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf11