<anforande>
<dok_hangar_id>2348393</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0998</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:98 Torsdagen den 18 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>98</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ersättningar och bidrag till konstnärer samt bild och form samt konsthantverk</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>4D173E62-0289-411F-B06C-3574278992A6</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>EVA ARVIDSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Eftersom vår debattid i dag är begrän-
sad ska jag precis som övriga talare endast beröra
delar av det som tas upp i betänkandet.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 7 om individuell visningsersättning och
för övrigt bifall till utskottets förslag i betänkande
KrU17, Ersättningar och bidrag till konstnärer, samt
bifall till utskottets förslag i betänkande KrU18, Bild
och form samt konsthantverk.
Precis som vi socialdemokrater har skrivit i vår
gemensamma reservation med Vänsterpartiet anser vi
att den individuella visningsersättningen, IV, som har
funnits i drygt fem år, fungerar bra och är ett mycket
effektivt ersättningssystem. Systemet har också ett
starkt stöd bland konstnärerna eftersom det är ett
system som utgår från vad konstnären har utfört och
eftersom ersättningen fördelas objektivt utifrån yr-
kesutövningen.
Genom IV belönas det vardagliga konstnärliga ar-
betet. Det finns en stark önskan bland konstnärerna
om att nuvarande system ska utvecklas och förstärkas
- inte förändras.
Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige,
BUS, har utarbetat ett väl genomtänkt poängsystem
som bygger på rimliga avvägningar då det gäller
konstverkens exponering. Systemet har generell ka-
raktär. Den som uppfyller kraven för stödformen har
rätt till ersättning. BUS rapporterar årligen till rege-
ringen om utfallet av den individuella visningsersätt-
ningen.
I budgetpropositionen för år 2002 föreslog rege-
ringen en förstärkning av IV med två miljoner mot
bakgrund av att det är en väl fungerande ersättnings-
form.
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att Miljöpar-
tiet och Ewa Larsson, som i olika motioner uttalar sig
för ett mer generellt stöd till konstnärer, säger nej till
individuell visningsersättning i den här formen.
Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet kräver en översyn av IV
och vilken organisation som är den bästa för ända-
målet, både vad gäller objektivitet och insyn. Motive-
ringen är bl.a. att det är svårt för myndigheter att få
insyn i en privat föreningsverksamhet. Samma partier
sade för ett par veckor sedan nej till insyn i fristående
skolor.
Det påstås mycket i motionerna som är direkt fel-
aktigt. Jag hoppas att alla utskottsledamöter har tagit
del av det brev vi fått från Bus där motionärernas
missuppfattningar klargörs. De argument som fram-
förs i motionerna bygger på misstro mot konstnärerna
och den kompetens de har, men det betyder också att
de underkänner de demokratiska principer som ligger
till grund för olika nämnders och styrelsers arbete.
Jag har sedan jag läste motionerna funderat över
varför Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet,
Centerpartiet och Miljöpartiet, som står bakom till-
kännagivandet om en översyn av IV, är så kritiska
och har en så totalt motsatt syn på IV och BUS mot
vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har.
När jag sedan gick in på hemsidan till en av de
organisationer som inte organiserar särskilt många
konstnärer klarnade det. Jag ska återge vad som står
på hemsidan:
Efter flera års lobbying och uppvaktningar av
riksdagspartierna har styrelsen lyckats få en majoritet
av partierna att ställa sig bakom en motion som upp-
tar flera av de hjärtefrågor som organisationen driver.
Det är partierna kd, fp, c och m som i en gemensam
borgerlig motion bl.a. föreslår att hantering och för-
delning av stipendierna från Sveriges bildkonstnärs-
fond ses över, och man föreslår att andra ersättningar
till konstnärer prövas. Man föreslår vidare att Statens
konstråds verksamhet ses över och att myndigheten
decentraliseras ut i landet. Man säger att beställning-
en av utsmyckningsuppdragen ska följa lagen om
offentlig upphandling och konkurrensutsättas. Parti-
erna föreslår också att reglerna för den individuella
visningsersättningen ses över. Avslutningen lyder:
Miljöpartiet ställer sig bakom de borgerligas förslag.
Visst blir vi alla partier uppvaktade under mo-
tionstiden, men att fem partier skriver under motioner
med felaktigheter och spekulationer som i sina styck-
en är direkt kränkande utan att kontrollera riktigheten
i påståendena tycker jag är anmärkningsvärt.
Fru talman! Sällan är skillnaderna mellan partier-
na så tydliga som här. Det går en klar skiljelinje mel-
lan de olika politiska blocken i synen på konsten, och
där har Miljöpartiet valt den borgerliga sidan.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet visar en
tilltro till konstnärerna, medan Moderaterna, Krist-
demokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljö-
partiet visar en misstro till konstnärerna.
Fru talman! Jag går nu över till betänkandet om
bild och form samt konsthantverk. Jag börjar med att
yrka bifall till förslaget till beslut i utskottets betän-
kande.
Jag ska beröra endast den del i betänkandet som
handlar om utskottets tillkännagivande om en förut-
sättningslös översyn av Statens konstråds verksamhet.
Statens konstråd har ett viktigt uppdrag. Fram till
1997 bestod verksamheten av konstnärlig utsmyck-
ning enbart av statliga miljöer. Sedan dess har verk-
samheten kompletterats med en växande verksamhet
med kommuner, landsting och privata byggherrar. I
dag finns konstnärlig gestaltning i bostadsområden,
skolor, kulturhus m.m. Det är en spännande verksam-
het som gjort det möjligt att i hela landet förverkliga
behov och drömmar om en estetiskt tilltalande miljö
med konstnärlig gestaltning.
Statens konstråds verksamhet har inte setts över
sedan 1995. Utskottet anser att det är motiverat med
en översyn, eftersom verksamheten är betydligt mer
omfattande i dag, och att det bör vara en förutsätt-
ningslös översyn. Översynen kan t.ex. följa upp några
av de utsmyckningar som Statens konstråd har ge-
nomfört tillsammans med kommuner och landsting.
Det kan ske genom intervjuer av de lokala samråds-
grupperna, brukargrupperna, och de som är berörda
av utsmyckningen, t.ex. de boende i ett bostadsområ-
de eller eleverna i en skola. Utskottet yrkar därmed
avslag på motionerna.
Det är endast Moderaterna som yrkar bifall till
samtliga motioner som rör Statens konstråd. Mycket
av den kritik som flera partier för fram i motionerna
har utskottet behandlat tidigare. Det är en oseriös
kritik som handlar om brukarinflytande, upphandling,
risken för jäv, regional spridning m.m.
Statens konstråd följer lagen om offentlig upp-
handling, så det är ett felaktigt påstående att de inte
gör det. Kammarrätten har prövat två upphandlingar
av offentlig konstnärlig gestaltning och gett Statens
konstråd rätt.
Jag vill också betona att Konstrådets verksamhet
är helt öppen för offentlig insyn. I årsredovisningen
kan vi läsa om den regionala spridningen, om antalet
konstnärer och vilka, om inköp som gjorts under året
och om pågående projekt. Det sker samråd med bru-
karna i en s.k. samrådsgrupp bestående av arkitekten,
fastighetsägarens eller byggherrens projektledare,
valda representanter för de blivande brukarna och
med Konstrådets projektledare som sammankallande.
Brukargruppen möts många gånger under projektti-
den och får stort inflytande över val av konstnärer för
skissuppdrag liksom över inköp och placering av lös
konst.
Upphandling av konstnärligt arbete kan inte byg-
ga på ekonomiskt anbudsförfarande. Tävlingsformen
är lämplig i vissa fall men i allmänhet alltför långdra-
gen och otymplig, dessutom kostsam.
Eftersom det är kommunerna som enligt plan- och
bygglagen har huvudansvaret för utformningen av
den gemensamma miljön, skulle alla vinna på att
även den konstnärliga gestaltningen i den gemen-
samma miljön skrevs in i PBL, på samma sätt som
arkitektur, form och design skrevs in 1998. Till detta
återkommer jag vid ett annat tillfälle.
Avslutningsvis, fru talman, skriver Peder Alton,
journalist och konstkritiker, i gårdagens Dagens Ny-
heter: "En röd tråd bland de borgerliga är att konkur-
rensutsätta inköpen av konst. Det imponerar inte."
Jag ställer mig frågan vad som blir kvar om
konstnärerna omyndigförklaras, om fungerande kul-
turella strukturer bryts ned och om konstnärliga vär-
den får ge vika för ekonomiska i den konstnärliga
gestaltningen av vår gemensamma miljö.
</anforandetext>
<intressent_id>0556854176401</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153468</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0998/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
