<anforande>
<dok_hangar_id>2348392</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>66DF0AF0-0F1C-442F-B877-31702C60025F</anforande_id>
<anforande_nummer>95</anforande_nummer>
<talare>SVEN BRUS (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jo, naturligtvis behövs det mycket
nytänkande, men då kan man fråga sig var detta stra-
tegiska nytänkande ska komma ifrån. Ansvar har vi
allesammans, men regeringen och majoriteten har
naturligtvis ett speciellt ansvar här att ändå fundera
över om det finns någon strategi för detta. Jag vet inte
i vad mån det finns det. Jag har inte uppfattat några
sådana signaler.
Nu lägger man ut tillfälliga pengar under ett år här
för att stimulera möjligheten för kommunerna att
anställa personal, men verkligheten är ju den att en
fjärdedel av landets kommuner inte klarar balanskra-
vet. Vilka utsikter finns det att de här pengarna kom-
mer att leda till varaktigt ökad personaltäthet i äldre-
omsorgen? Min bedömning är att de kommer att bli
ytterst marginella. När det tillfälliga stödet upphör är
ju kommunerna tillbaka igen i samma läge som man
är i dag: Man klarar inte balanskravet i många fall,
och man har inte resurser till att anställa mer perso-
nal. Finns det någon mera långsiktig strategi än bara
de tillfälliga insatserna?
</anforandetext>
<intressent_id>0375671185701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153294</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf95</protokoll_url_www>
</anforande>
