2348392 GP0997 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april 2001/02 97 2002-04-17 00:00:00 Äldrepolitik 2632143F-E661-4887-8A75-BA5A076AC2C8 87 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) mp Fru talman! För en dryg månad sedan hade vi en aktuell debatt, och då var socialministern här. Den debatten hade vi i Miljöpartiet tagit initiativ till. Vi ansåg och kände att kvalitetsfrågorna, som en sam- manfattande aspekt, är någonting som vi behöver bekymra oss om härifrån riksdagen. I övrigt är fak- tiskt äldreomsorgsfrågorna väldigt mycket en kom- munal angelägenhet, och bör så förbli. Det vi kan göra är att ge riktlinjer och rekommendationer och skapa vissa lagar runt detta, men i allt väsentligt handlar det om vilken ambitionsnivå som finns och vilken politik som förs kommunalt. Har man en sådan delegationsordning krävs det också en bra tillsyn. En övergripande synpunkt som jag har i de här frågorna om äldrevård är att jag tror att vi i riksdagen kommer att behöva återkomma till tillsynsfrågorna framöver. I den debatt vi hade i februari om äldreomsorgen lyfte jag fram frågan om regionala utvecklingscent- rum vars huvuduppgift egentligen ska vara att före- bygga missförhållanden, skapa kvalitet, ge råd, syssla med kompetensutveckling och forskning och utveck- ling. Det känns som en väldigt central punkt som egentligen inte är beaktad i det uppsamlingsheat som det här betänkandet är. Här finns en väldig massa motioner och förslag blandade. Jag kommer bara att kommentera några saker som känns extra viktiga för oss gröna. Två aspekter som har kommit in i alla politikom- råden under de senare åren, och också i äldrepoliti- ken, är det som har med kön och genus att göra och det som har med kulturell bakgrund att göra. Det här är två stora medvetandeområden som faktiskt växer även hos oss politiker. Vi har en reservation 7 som jag vill yrka bifall till. Den tar bl.a. upp villkoren för just avlastning genom hemtjänsten, som verkar fördelas olika. Det handlar om stödet om man t.ex. har en make som behöver hjälp och tillsyn. Det här stödet verkar fördelas olika och riktlinjer och direktiv kommer att behövas för det. I den reservationen tar vi också upp den andra aspekten som jag nämnde. Det gäller framför allt ett äldreboende som byggs på en språklig grund. Det är någonting som antagligen kommer mer framöver. Där bör man rekrytera personal som har dessa språkkun- skaper och som kanske har kunskap om olika kultu- rella bakgrunder. Häromdagen fick riksdagen göra ett studiebesök i Stockholms kommun. Då såg vi en väldigt enkel, småskalig och sympatisk modell för hur man dels kan rekrytera, eftersom vi har ett rekryteringsbehov, dels kan öka integreringen och även höja just den här kompetensen vad gäller kulturell och språklig bak- grund. Sådana modeller för att slå, i det fallet, tre flugor i en smäll kan behöva utvecklas framöver när vi får alltfler äldre som har en annan kulturell bak- grund. De kan t.ex. vara invandrade från andra länder. En annan aspekt som togs upp i diskussionen i februari var de anhörigas situation. Jag är väldigt förtjust i begreppet humankapital. Det säger att män- niskor är en resurs. Det ligger något alldeles grund- läggande i att se att gamla människor faktiskt är en resurs och har någonting att tillföra oss. De har nå- gonting att säga oss. De kan vara ett bibliotek, som vi hörde av Kerstin Heinemann. Det är ett väldigt fint uttryck. Dessutom är naturligtvis också de anhöriga en stor resurs, men de sitter i en besvärlig sits. De behöver avlastning. De kan behöva handledning. De kan behöva möjlighet att ta tjänstledigt för att kunna sköta sina gamla anhöriga. Vi vill flagga för en idé om en lokal anhörigkonsulent till stöd för de här människorna. Vi kommer att återkomma till det framöver. I väntan på det anser vi att förslaget med en kommunal äldreombudsman kan vara en mycket bra idé, och vi är beredda att stödja det. Av egen erfarenhet, bl.a. som anhörig till mina numera döda föräldrar, men också som chefstjänste- man inom hemtjänsten, kan jag bara säga att anhö- rigträffar, enkla anhörigträffar där man samlar de anhöriga, tar upp problem, ger råd och lyssnar, har en väldigt god effekt. Det är någonting som borde akti- veras mycket mer kommunalt än vad som sker i dag. I det sammanhanget vill jag också slå ett slag för att stötta närståendeföreningar där man går samman och driver krav. Dessutom bör man naturligtvis ha en dialog med pensionärsföreningarna. Allt detta handlar om att ta humankapitalet i an- språk och se att det är människor som sitter på lös- ningar. Politiker måste lära sig att lyssna på de gamla och på de anhöriga. Den tredje stora humankapitalresursen är natur- ligtvis personalen. Den frågan ville jag också lyfta fram när vi hade den stora diskussionen i februari. Det är tre saker som skapar kvalitet i äldrevården som har att göra med personalen. För det första gäller det att inte bli utbränd. Miljö- partiets stora krav inför valet är kortare arbetstid. Det ska finnas möjlighet att orka fungera och vara i tjänst fram till sin egen pensionering. Vi kan inte ha det tryck och det tempo som vi har i arbetslivet i dag. Vi måste arbeta för ett lugnare tempo och kortare arbets- tid. Ett mycket sympatiskt system är 3-3-systemet som utprovas än här och än där. Det kommer att komma med kraft framöver. Tro mig! 3-3-systemet innebär att man arbetar tre dagar och är ledig tre da- gar. Man lägger helt enkelt ett sådant schema. I de sammanhang där det hittills har provats har det varit väldigt uppskattat. Jag tror att det har stora fram- gångsmöjligheter inom äldreomsorgen också. Den andra viktiga faktorn när det gäller persona- len i äldreomsorgen är naturligtvis utbildning och kompetens. Det hör ihop med statusen. Här tror jag att vi är väldigt ense. Jag skulle bara vilja flagga för att lyfta fram just detta med handledning. Det bör finnas en resurs för kontinuerlig bra handledning. Hur gör man om de gamla är besvärliga? Hur gör man i en viss situation? Vilka möjligheter finns det att höja kompetensen till vardags? Det är vad handledning innebär. Den tredje viktiga faktorn är medinflytandet. Hur skapar vi system där personalen själva är med i schemaläggningen, där de är med i vårdplaneringen och har ett inflytande över de vårdbeslut som fattas? Hur skapar vi ett system där man själv sitter ned och tänker efter vilka mål man har med den vård man utför? Alla sådana ansatser där personalen ses som en resurs och tas med i planering, uppbyggnad och orga- nisation av arbetet leder till att yrket får högre status och att man känner delaktighet och större ansvar. Självstyrande grupper är en modell som flera av oss har pratat om i andra sammanhang. Fru talman! Till slut vill jag också yrka bifall till reservation 35. Den handlar om en för oss miljöpar- tister mycket angelägen fråga som inte alls är föremål för något pågående arbete, som det faktiskt står som motivationen till avslagsförslaget. Det handlar om kosten, maten, och de gamlas möjlighet att få ett riktigt näringsupptag, att hålla blodsockerhalten på en lagom nivå, att inte bli undernärd och att inte hamna i förvirringstillstånd. Den här aspekten känns oerhört negligerad för oss. Vi vill driva detta vidare. Självklart handlar det om att maten ska ha kvali- tet. Den ska helst vara närproducerad. Det ska vara rätter man känner igen, känner till och vill ha. Vi önskar naturligtvis att det ska vara en ekologisk pro- duktion utan tillsatser av bekämpningsmedel och framför allt utan genetiskt förändrade livsmedel och grödor. Den ska naturligtvis vara näringsberäknad. Men även om detta föreligger kanske man inte äter av maten. En faktor som är bortglömd handlar om att få sällskap. Mat är inte bara någonting som ska kastas in i ena ändan och förhoppningsvis konsumeras av nå- gon som sitter ensam och vill ha sällskap mer än mat. Möjligheten att när man äter ha sällskap av perso- nal, av en anhörig eller, som vi var inne på tidigare, av personer från väntjänstföreningar eller andra före- ningar där man ställer upp utifrån ett socialt engage- mang, är väldigt viktig för att maten över huvud taget ska komma in i kroppen. Min sista synpunkt vad gäller kosten är att den bör tillagas på plats. Modeller av typen cook and chill, där maten tillagas på ett ställe men kyls ned och fraktas till ett annat, är inte bra. Spåren från Tierp förskräcker. 0699787174310 N 2010-01-01 00:00:00 153286 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf87