2348392 GP0997 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april 2001/02 97 2002-04-17 00:00:00 Äldrepolitik 7BD2B0C7-A264-4592-9896-C390B86086BD 86 KERSTIN HEINEMANN (fp) fp Fru talman! Efter att i förra veckan haft förmånen att delta i FN:s världskonferens kring äldrefrågor i Madrid känns det roligt att få debattera äldrefrågorna här hemma. Jag kan konstatera att mycket av det man enades om i handlingsplanen och den politiska dekla- rationen är sådant som faktiskt finns med i det betän- kande vi nu ska behandla. Det handlar bl.a. om att även äldre människor har rätt att delta i allt samhälls- liv på samma villkor som andra. Det handlar om rätten att arbeta även efter pensionsåldern och om att äldre människor har en viktig uppgift i vårt samhälle. Deras kunskaper och erfarenheter är värdefulla för varje samhälle. Det jag fäste mig mest vid var vad FN:s general- sekreterare Kofi Annan sade i sitt invigningstal. Han berättade om ett afrikanskt ordspråk som i fri över- sättning lyder ungefär så här: När en äldre människa dör så försvinner ett bibliotek. Det tycker jag är ett ordspråk som borde få stor betydelse för vår uppfatt- ning om äldre människors värde för oss alla. Vi måste på ett helt annat sätt än tidigare ta till vara dessa många och allsidiga bibliotek som finns mitt ibland oss. Fru talman! Under 1900-talet lade vi ett kvarts se- kel till vår medellivslängd. Den förväntade livsläng- den för kvinnor är nu 82 år och för män 77 år. Mer- parten av de år vi vunnit är friska år. Det är vi inte ensamma om i Sverige utan det sker runtom i världen. Ökningen i utvecklingsländerna har gått fortare än i de utvecklade länderna. Världshälsoorganisationen kallar det den demo- grafiska revolutionen och menar att det också är nöd- vändigt att hjälpa äldre människor att behålla sin hälsa och vara aktiva. Det är inte någon lyx. Detta gäller inte minst äldre i utvecklingsländerna. Därför är en av de stora frågorna hur vi också kan ta till vara dessa friska och aktiva åldringar. I Sverige är vi fortfarande dåliga på det, inte minst när det gäller de äldres möjligheter att delta aktivt i arbetslivet. Vi måste skapa ett mer flexibelt arbetsliv som gör att fler äldre känner att de vill och kan fort- sätta arbeta efter pensionsåldern. Den faktiska pen- sionsåldern i Sverige ligger i dag mellan 59 och 62 år, vilket betyder att de allra flesta har minst 20 år kvar då de på olika sätt kan bidra med sina kunskaper. På arbetsgivarsidan är intresset för att anställa och behålla äldre arbetskraft tyvärr mycket lågt. Man uppskattar inte det kapital av kunskap parat med livserfarenhet som de har. Vi har i dag brister inom flera yrkesgrupper, och när 40-talisterna snart börjar gå i pension blir bristerna ännu större. Folkpartiet anser att det behövs en lagstiftning mot åldersdiskriminering i arbetslivet. Det behövs också en nationell handlingsplan för att undanröja de hinder som finns på arbetsmarknaden för äldres möj- ligheter att arbeta. Den frågan har vi tagit upp i vår motion, men den fick inte behandlas i detta betänkan- de. I stället har frågan hänvisats till arbetsmarknads- utskottet, vilket jag tycker är synd eftersom den har mycket stor betydelse för att äldre människor ska nå större delaktighet i vårt samhälle. Jag hoppas att den frågan ska finnas med i framtiden när vi behandlar betänkandet om äldrepolitiken. Fru talman! Jag hänvisar till mitt särskilda yttran- de i den här frågan. Fru talman! Äldre människors självbestämmande måste öka. Valfriheten i äldreomsorgen är i dag allt- för begränsad. När en människa blir 65 år ska den inte behöva känna sig berövad de rättigheter och möjligheter som andra medborgare har. Folkpartiet tycker att det är hög tid för en valfrihetsrevolution som ger de äldre makten över äldreomsorgen. Här kommer vårt förslag om äldrepeng in som en viktig del. Den enskilde pensionären som är i behov av hjälp ska få en biståndsbedömning, precis som nu, som berättigar till antingen en viss nivå på hemtjänsten eller till en plats i särskilt boende. Storleken på äldre- pengen kommer att variera beroende på den enskildes behov. Äldrepengen kan man föra med sig till den om- sorgsgivare som man önskar. Det ska gå att välja mellan alla enheter som kommunen driver i egen regi eller dem som kommunen godkänt. Äldre människor är på samma sätt som yngre människor särskilda individer med egna önskemål som naturligtvis ska beaktas. Fru talman! Alla har inte lyckan att få vara friska. De allra flesta av oss behöver olika former av stöd och hjälp inte minst de sista åren av våra liv. Då är det viktigt att kunna känna tryggheten att veta vad samhället kan erbjuda. Därför föreslår vi från Folk- partiet sedan flera år tillbaka en omsorgsgaranti som i vårt förslag innehåller nio punkter. Kommunen ska fastställa omsorgsgarantin som naturligtvis kan innehålla fler punkter, om man så önskar, för att de som är i behov av hjälp ska veta vad de kan få. Det innebär också en skyldighet för kom- munen att verkligen uppfylla det som finns i garantin. Dessutom ska naturligtvis den enskilde kompenseras om garantin inte uppfylls. Uteblir städningen en vecka ska man inte heller behöva betala för det. Fru talman! Flera har talat om personalsituatio- nen. Det behövs en analys av framtida behov av olika personalgrupper inom bl.a. äldreomsorgen. Det är brister i dag inom flera olika områden, inte minst inom geriatriken. Därför behöver det tas fram en plan för hur utbildningsbehovet för de olika personalgrup- perna inom äldreomsorgen och hälso- och sjukvården för äldre ska kunna tillgodoses. Andelen forskare som ägnar sig åt klinisk forsk- ning sjunker. Det innebär bl.a. att klinisk forskning om äldres sjukdomar riskerar att minska i omfattning, något som både mänskligt och samhällsekonomiskt är oacceptabelt. Demens och depression är sjukdomar som ofta drabbar äldre. Det är viktigt att den forsk- ning som nu pågår för att vinna kunskap om hur dessa sjukdomar kan förebyggas och behandlas intensifie- ras. Forskning om äldres psykiska problem liksom om läkemedels effekter och biverkningar bör bli föremål för en särskild satsning. Den kliniska forsk- ningen får inte komma på undantag. Fru talman! När man har något funktionshinder, som många äldre får, är det viktigt att man kan besö- ka familj, vänner eller delta i t.ex. föreningslivet. Färdtjänsten är här viktig men fungerar i dag inte tillfredsställande. Färdtjänstlagen ska utredas. I den utredningen måste man, enligt vår åsikt, ta hänsyn till de sociala behoven. Den nya lagen måste också ange vem som har tillsynsansvar och hur färdtjänsten kan kvalitetssäkras. Folkpartiet har under en ganska lång rad av år krävt en äldreombudsman som äldre och anhöriga kan vända sig till för att protestera mot missförhål- landen eller få svar på frågor. Det ska vara en fristå- ende äldreombudsman som man kan vända sig till med förtroende. Äldreombudsmannens arbete ska syfta till att öka den äldres och de närståendes infly- tande och förebygga att brister uppkommer i äldre- omsorgen. Vi har hitintills alltid fått avslag på vårt yrkande. Så sker också i dagens betänkande. Men de senaste veckorna har socialminister Lars Engqvist både här hemma i Sverige och inför FN:s äldrekonferens lovat att verka för att lokala äldreombudsmän införs. Det gläder oss att vi börjar få gehör i frågan. Men utskotts avstyrkan av vårt yrkande kvarstår. Därför kvarstår också min reservation till förmån för bifall till vårt yrkande. Fru talman! Det här är ett väldigt stort område. Det finns väldigt mycket mer att säga om det här betänkandet. Vi har tolv reservationer i det här betän- kandet. Jag hinner inte redogöra för alla, men jag vill ändå säga att vi står inför en stor utmaning. Klarar vi av att leva upp till bl.a. FN:s plan för äldre kommer vi att vinna mer än vi någonsin satsar. Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 9, men står som vanligt bak- om samtliga mina reservationer. 0395042560705 N 2010-01-01 00:00:00 153285 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf86