2348392 GP0997 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april 2001/02 97 2002-04-17 00:00:00 Äldrepolitik BF624845-9218-44F3-8AB4-4F9FF50D5819 74 Cristina Husmark Pehrsson (m) m Herr talman! Betänkandet i dag ska handla om politik för äldre, men i stället handlar det om politi- kers makt, om löften som inte infrias och om ekono- miska styrsystem som stjälper i stället för hjälper. Låt mig åskådliggöra denna vänsterpolitik med följande uppräkning: Haninge 19-0, Uppsala 41-11, Karls- krona 15-4, Malmö 26-0 och Ljusdal 10-1. Jag kan fortsätta att räkna upp liknande siffror från åtskilliga kommuner i landet. Det handlar inte om fotbollsresultat - det handlar om äldre sjuka i behov av vård och omsorg som har velat flytta till en annan kommun och till ett annat boende men inte fått lov. Till Haninge ville 19 flytta. Ingen fick möjlighet. Till Uppsala ville 41 flytta. Bara 11 kom dit. Till Karlskrona ville 15 flytta. Bara 4 kom. Till Malmö ville 26 äldre, men ingen kom. Till Ljusdal ville 10, men det var bara 1 som fick en chans. En person, bakom alla dessa siffror, som har hind- rats är Anna-Lisa Mollbrink. Hon är nu svårt MS-sjuk och sitter fast i rullstol. Hon ville ha hjälp när hon kom till sin sommarstuga, men kommunen kunde inte ställa upp. En annan kvinna, som är svårt cancersjuk, ville flytta till ett annat boende och till en annan kommun där hon hade barn och familj. Den nya kommunen bedömde hennes vårdbehov och sade: Det behövs inget särskilt boende som ni har det i dag. Det räcker att ni får hemtjänst i några timmar. Den äldre cancersjuka kvinnan vågade inte flytta. Hon stannade kvar. Herr talman! Som frisk skattebetalare kan jag själv avgöra var jag vill bo i landet och hur jag vill bo. Men som sjuk skattebetalare ska jag bedömas och jag ska ansöka. Jag beläggs i praktiken med någon- ting som snarast skulle kunna kallas för kommunar- rest trots att lagen egentligen ger mig rätt. Socialstyrelsen har också tittat närmare på hur förhållandet är med rätten att flytta, som står inskri- ven i socialtjänstlagen. Man har gjort det i en rapport om äldres rätt att flytta eftersom man misstänkte att lagen faktiskt inte fungerade, vilket det också visade sig att den inte gjorde. Men varför vill då äldre flytta? Socialstyrelsen har tittat på alla ansökningar år 2000. Man har gjort in- tervjuer med biståndsbedömare, och man har kommit fram till att de olika skälen för att äldre vill flytta inte är så konstiga. Först och främst vill äldre bo närmare barn och barnbarn och sina gamla rötter. Man kanske vill bo på ett hem för äldre som pratar det språk som den äldre själv talade innan han eller hon blev dement. Man kanske t.o.m. vill vistas i sin sommarstuga en kort tid. Man kanske också vill ha ett annat vårdinnehåll än det vanliga. Det finns mycket positivt som händer inom äldre- omsorgen i dag, men det händer alldeles för sakta. Politisk makt och ekonomiska styrsystem står i vägen och hindrar. I dag ser vi för många demensboenden på tredje våningen med inglasad balkong! I dag är både äldre och vårdpersonal inlåsta i ordets rätta bemärkelse. Men den viktigaste anledningen till att vi ska göra det möjligt för äldre att flytta och anledningen till att vi vill införa vår nationella äldrepeng med fritt val i hela landet är att man ska kunna välja bort den vård och omsorg som man inte mår bra av eller inte vill ha. Därför måste vi ha en valfrihet och en etableringsfri- het för att få denna mångfald. Varför är det då så få som byter kommun, herr talman? Jo, det beror på det ekonomiska styrsystem som vi har i dag, där inte pengarna följer den äldres behov vid val av vårdgivare. Nu säger kanske många: Det här kan vi cleara i skatteutjämningssystemet om två år. I det skatteutjämningssystem som i dag funge- rar räknar man inte ut det hela efter äldres vårdbehov, utan efter antalet äldre personer i en kommun och efter genomsnittligt hälsoläge. Detta är orättvist och inhumant och det garanterar inte vård efter behov. Därför fungerar inte detta skatteutjämningssystem. Kommunerna säger själva till Socialstyrelsen att det är irriterande och problematiskt när äldre vill flytta in i just deras kommun. För den mottagande kommunen kan det innebära att var och en som vill flytta in till ett särskilt boende kan kosta mellan 300 000 och 400 000 kr. Tänk er den mindre kom- mun som får tre, fyra eller fem ansökningar - vilken katastrof! Samtidigt kommer den kommun som den äldre flyttar ut ifrån att få mer pengar över i sin kassa. Dessutom ska nya biståndsbedömningsbeslut fattas. Det är biståndsbedömningar som många gånger görs på distans. I dag låter många kommuner biståndsbedömaren åka till den som söker vård och omsorg och vill flytta in i just den aktuella kommunen. I Socialstyrelsens rapport skriver man så här: Det kan kosta mycket pengar, men det har visat sig vara en god investering om man på ort och ställe kan få den gamla att ta till- baka sin ansökan. Låt mig ge ett exempel på vad allt detta kan inne- bära. Om vi tittar på Göteborg och på hur många som verkligen flyttade ut ur Göteborgs kommun och hur många som flyttade in ser vi att det blir ett netto på 39 färre äldre år 2000. Kungsbacka fick ett tillskott på 23 äldre. Göteborg är att gratulera. Där slapp man kost- naden för 39 äldre. Kungsbacka är att beklaga. Där fick man en ökad kostnad för 23. Om vi sedan tittar på Västra Götaland totalt sett kom det där in 138 ansökningar om att flytta till en kommun i Västra Götaland och 131 ansökningar om att flytta ifrån en kommun i Västra Götaland. Sum- man av ansökningarna är 269. Hur lång tid tar det att gå igenom dessa biståndsbedömningar och att göra nya bedömningar, och vad kostar det? Allt detta jobb görs för att endast sju personer netto ville flytta till Västra Götaland. Är det värt så mycket arbete, oro, ångest och förnedring? Herr talman! Moderaternas förslag är att lägga alla pengar till äldreomsorgen i en pott. Vi vill åstad- komma en statlig finansiering av äldreomsorgen. Dessa pengar ska räcka också i framtiden när vi blir allt äldre och allt färre förvärvsarbetar. Vi önskar, och har också framfört det i en av våra reservationer, att regeringen ska tillsätta en parlamentarisk utredning som precis som pensionsuppgörelsen kan finna en lösning som garanterar att det finns pengar till god äldreomsorg också i framtiden. Det ska vara en lös- ning som håller över tid och val. När jag som äldre har fått mitt vårdbehov bedömt, likvärdigt över hela landet, bör det vara upp till mig att välja den vårdgivare som sedan får min äldrepeng. Pengen ska motsvara kostnaden för just mitt vårdbe- hov och öka med mitt behov av vård. Vårdgivaren ska kunna rekvirera pengen från försäkringskassan, precis som läkarna och sjukgymnasterna gör i dag. Som äldre ska jag kunna välja vem jag vill ha till hjälp över hela Sverige. Jag ska kunna välja någon som är ackrediterad och godkänd av den nya till- synsmyndighet som vi vill inrätta. Alla vårdgivare ska vara godkända, också de kommunala. Denna tillsynsmyndighet ska långt bättre än i dag utöva tillsyn utifrån en socialtjänstlag som är sammanslagen med hälso- och sjukvårdslagen. I detta sammanhang, herr talman, vill jag också påpeka vikten av att regeringen snarast inser allvaret i att många i dag inte kan göra sin röst hörd. De måste därför få ställföreträdare. Dagens system strider mot yttrandefriheten. Men varför ska vi kunna välja äldreboende bara i Sverige? I Norge och Finland kan många efter bi- ståndsbedömning också välja vård och omsorg i södra Spanien, i Medelhavsländerna. Tänk att för en längre eller kortare tid få vistas i sol och värme! Tänk på anhörigvårdare som kan följa med och också de få sol, bad, värme och social kontakt! Det skulle göra att de orkade mycket bättre. Jag är övertygad om att Medelhavsländerna om några år kommer att bli för Sverige som Florida för USA. Svenska läkare har redan sett ut fastigheter i södra Spanien. De väntar bara på klartecken, att fler ska inse vikten av en äld- repeng och att fler politiker i Sverige ska se bortom kommungränserna. Vi kommer annars att få en mycket ojämlik vård. Herr talman! Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2. 0652944607906 N 2010-01-01 00:00:00 153273 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf74