2348392 GP0997 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april 2001/02 97 2002-04-17 00:00:00 Bättre tandvårdsstöd för äldre m.m. 0046C945-698C-4932-B7FD-A5AA3BA3121B 41 LEIF CARLSON (m) m Herr talman! Bra tänder och god tandstatus har stor betydelse för både hälsa och socialt liv. Långt in på 1970-talet var tandhälsan fortfarande dålig långt ned i barnaåren. Jag minns när jag på barnavårdscen- tralerna såg på barns tänder och såg närmast kyrko- gårdar och ruiner. Så ändrade sig detta plötsligt. Utan tvivel har tandvårdsförsäkringen bidragit till en kraftigt förbättrad tandhälsa. Bättre förebyggande vård, satsningar på ökad upplysning om tandhälsa och floursköljningen i skolorna har också bidragit. Samti- digt finns det i dag många skönhetsfläckar. En tämligen ny undersökning som Socialstyrelsen har presenterat visar att omkring 15 % av befolkning- en - ungefär en miljon svenskar - beräknas avstå från tandvård eftersom de inte anser att de har råd. Det framgår att tandvårdskostnaderna för många kan hamna på en så hög nivå att de, alldeles oavsett vad man har för inkomst, blir svåra att bära. Men det är faktiskt få äldre som avstår. Vi vet dock skrämmande lite om äldre och tandproblem, vad som är vad och hur man bör behandla äldre. Forskning och uppfölj- ning har saknats. Justeringarna i tandvårdsförsäkringen har varit le- gio de senaste åren. Alldeles uppenbart är att vi står inför ett vägval när det gäller tandvården, bl.a. av demografiska skäl. Behoven och önskemålen växer, men det offentliga får allt svårare att följa med i sina satsningar. Med dagens konkurrensförhållanden och oklara finansieringsförutsättningar har heller inte några privata försäkringsmarknader kunnat växa fram. Tandvårdssektorn måste få växa. Det kan vi vara ense om. Men frågan är hur tillväxten ska kunna finansieras och vilka grupper som det offentligas stöd ska fokuseras på. Den proposition som regeringen har lagt fram sprider ut begränsade resurser till unga och friska, till ett stort antal människor med små problem, samtidigt som kostnaderna blir orimliga för människor som har små inkomster och stora behov och som inte har fyllt 65 år. Förslagets konstruktion medför också att många kommer att skjuta på behandlingen tills de har fyllt 65, med onödigt lidande och behov av större ingrepp som följd. Regeringen väljer att stödja äldre oavsett behov i stället för att stödja dem med stora behov oavsett ålder. Till skillnad från detta åldersavhängiga stöd, herr talman, vill vi införa ett förbättrat behovsstyrt hög- kostnadsskydd som omfattar alla som har stort tand- vårdsbehov. Vi tycker att det är rimligt att man själv står för tandvårdskostnader upp till 3 000 kr. Därefter bör 60 % av kostnaden subventioneras för kostnader upp till 15 000 kr. För kostnader över 15 000 kr bör subventionen vara 80 %. För den tandvård som i dag betecknas som bastandvård tas subventionerna bort för dem som har litet tandvårdsbehov. De med stort tandvårdsbehov får i stället ett förstärkt skydd. Detta förstärks ytterli- gare av att man vid beräkningen av självriskan får lägga ihop kostnaderna för bastandvård respektive protetik. Detta förslag innebär fördelar jämfört med regeringens i form av högre kostnadsmedvetande, större valfrihet för patienterna, mer frihet för tandlä- karnas egen prissättning samt ett enklare och mer lättbegripligt system. Herr talman! Regeringens förslag har flera nack- delar. Bl.a. är självrisken för protetiska arbeten så stor som 7 700 kr, men när denna gräns har nåtts ersätts kostnaderna till 100 %, vilket naturligtvis eliminerar varje form av kostnadsmedvetande. Förslaget är där- igenom, till skillnad från vårt, kostnadsdrivande. För att undvika detta tar man den hundraprocentiga er- sättningsnivån till intäkt för att genom förhandspröv- ning reglera priserna. Förslaget om att ge försäk- ringskassorna i uppdrag att genom förhandsprövning pröva skäligheten i att erhålla behandling inom hög- kostnadsskyddet innebär i realiteten en prisreglering. Det är självfallet ett stort steg tillbaka, både för pati- enternas valfrihet och för tandläkarnas arbetsförut- sättningar. Ett system som lämnar procentuell ersättning oav- sett kostnadsnivå driver fram prishöjningar genom att subventionen i kronor och ören ökar med priset. För att undvika att ersättningssystemet i sig blir kostnads- drivande vill vi därför i vårt förslag behålla principen att subventionen fastställs som krontalsbelopp med utgångspunkt i de genomsnittliga kostnaderna i tand- vården. På så sätt undviks ett återfall i prisreglering. Herr talman! För att minska kostnaderna och öka valfriheten för den enskilde patienten krävs det neu- trala regler mellan folktandvården och privattandläka- re. Samma skatteregler, valfrihet i barn- och ung- domstandvården - något som regeringen och att döma av gårdagens utskottsmöte även socialdemo- kraterna i utskottet tycks finna tämligen ointressant - samt en renodling av landstingets uppgifter, så att det inte fungerar både som finansiär och som utförare, skulle bidra till detta. Vi anser också att ansvaret för att finansiera tand- vård åt särskilt utsatta grupper som har rätt till uppsö- kande verksamhet bör tas över av staten. Då uppnår man en rättvis konkurrens. Vi anser att tandvårdsla- gen inte ska innehålla några skrivningar alls om landstingens särskilda skyldigheter eller ansvar på tandvårdsområdet. Staten bör överta finansieringsan- svaret för all offentligt finansierad tandvård, utom för den tandvård som är ett led i sjukvårdsbehandling. Sådan ska, liksom sjukvård i övrigt, vara en angelä- genhet för sjukvårdshuvudmännen, och avgiften bör vara densamma som för sjukvårdsbehandling. Herr talman! För några år sedan talades det ofta om att tandvården av överbemannad. Det kom sig av minskade behov och minskad efterfrågan på tand- vård, i kombination med knappa ekonomiska villkor och eftersatta investeringar. Under den tid när villko- ren var som sämst flyttade många tandläkare utom- lands. Nu är situationen delvis förändrad. Vi har i stället en diskussion om stora framtida pensionsavgångar, om att tandläkarna inte räcker till och om att t.ex. tandhygienister bör ta på sig fler uppgifter. Trots det tidigare överskottet beräknas tandläkaryrket bli ett bristyrke. Så är det i viss mån redan i dag. Utbild- ningen har skurits ned markant. Detta har skett samti- digt som fler äldre kommer att behöva tandvård och de estetiska kraven ställs allt högre. Herr talman! Trots tandläkarbrist och köer gör re- geringen inget för att komma till rätta med de grund- läggande systemfel som gör att tandläkare flyttar utomlands. Under 1990-talet flyttade var tionde tandläkare. Vi anser att de svenska arbetsvillkoren är för dåliga för att locka såväl utlänningar som svens- kar till kvalificerade yrken som tandläkarens. Löner- na för tandläkare i Sverige ligger långt under t.ex. norska och engelska löner. Därtill kommer de höga svenska inkomstskatterna. Regeringens kortsiktiga tandvårdspolitik har lett till långa köer i tandvården. De som drabbas av denna situation är patienterna som inte får vård i tid, vilket leder till onödigt lidande. Under den tid de tvingas vänta förvärras dessutom ofta tillstånden. Köerna leder alltså till att mer omfattande insatser behövs, vilket blir dyrare både för den enskilde och för skat- tebetalaren. Samtidigt som regeringen inte kommer med för- slag på åtgärder som får tandläkarna att stanna i Sve- rige är den heller inte villig att omgående avskaffa de ersättningsregler som i praktiken hindrar att privat- tandläkare fortsätter sin verksamhet efter 67 års ålder. I år kommer ca 100 privattandläkare, vilka bedöms behandla ca 30 000 patienter, att beröras av dessa regler. Det är särskilt äldre patienter som kommer att drabbas eftersom många väljer att gå till samma tandläkare under många år och inte gärna vill byta på äldre dar. Regeringens förslag om ett högkostnads- skydd för äldre har mot den bakgrunden inte så mycket trovärdighet. Herr talman! Moderat tandvårdspolitik innebär att kostnaderna får öka i den mån människor vill satsa sina egna pengar på en estetiskt förbättrad tandvård samtidigt som de med stora behov skyddas. Det handlar samtidigt om att hålla tillbaka kostnader för ren ineffektivitet, som subventioner till Folktandvår- den och kostnadsdrivande generella tandvårdssub- ventioner som lämnas till alla oavsett vårdbehov. Tandvården måste få möjlighet att växa på sina egna meriter genom människors egna satsningar och prioriteringar. Bara därigenom kan tillväxten ske utan att bieffekten blir högre skatter som i sin tur leder till lägre tillväxt. Detta är den offensiva handlingsmodell som vi fö- respråkar för tandvården. Den ger utrymme att satsa på ett generöst högkostnadsskydd för dem som bäst behöver det, utan att tandvården återigen inordnas i ett stelt offentligt regelsystem. Vårt förslag innebär att de med störst behov av tandvård garanteras rimliga kostnader för omfattande behandlingar. Det innebär fördelar i form av bättre kostnadsmedvetande, större valfrihet för patienterna, mer frihet för tandläkarnas egen prissättning samt ett enklare, enhetligare och mer lättbegripligt system. Den största fördelen med vårt förslag är dock att det omfattar vuxna människor i alla åldrar. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 men står givetvis bakom alla våra övriga reservationer. 027112189005 N 2010-01-01 00:00:00 153240 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf41