2348392 GP0997 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april 2001/02 97 2002-04-17 00:00:00 Vissa fastighetsrättsliga frågor DE202691-9502-4AC5-99DD-1765E8A8431F 132 CARL-ERIK SKÅRMAN (m) m Fru talman! Jag tror inte att jag gör mig skyldig till någon överdrift om jag konstaterar att den debatt som nu inleds inte kommer att innehålla några stora nyheter utan mera präglas av återseendets glädje. För egen del vill jag på detta sätt till en början glädja kammaren med att yrka bifall till reservation nr 3 och samtidigt meddela att jag fullt ut står bakom alla de moderata reservationerna i utlåtandet. I reservation 3 visar vi moderater på att lagen om förvärv av hyresfastigheter åstadkommit en mycket byråkratisk hantering och lång fördröjning vid för- värv av hyresfastigheter. Detta är till skada för både köpare och säljare, vilket i sin tur inte innebär något positivt för de hyresgäster som bor i respektive fas- tighet. Rimligare vore att myndigheterna finge rejäla möjligheter till ingripande mot oseriösa hyresvärdar som inte sköter sin uppgift på ett acceptabelt sätt. Då skulle man kunna bekämpa de oseriösa hyresvärdarna på ett säkrare och mer träffsäkert sätt än vad lagen om förvärv av hyresfastigheter nu medger. Fru talman! Från moderat håll har vi även kon- staterat att kommunerna vid sidan av den kommunala förköpsrätten har många olika instrument för att styra den kommunala markplaneringen. Kommunerna har möjlighet att expropriera och använda det kommunala planmonopolet och har gentemot de flesta enskilda markägare överlägsna ekonomiska och personella resurser för att driva sina frågor. Även utan bibehållande av den kommunala för- köpsrätten kommer kommunerna att ha en överlägsen ställning gentemot de enskilda medborgarna och fastighetsägarna när det gäller att styra markfrågorna i kommunen. Vi moderater anser därför att den kom- munala förköpsrätten bör avskaffas och att vi på det sättet bidrar till en sundare och effektivare fastig- hetsmarknad. Fru talman! Ett ok som många fastighetsägare uppfattar som särskilt tungt och nyckfullt är tomt- rättsinstitutet, och det gäller ägare till både stora och små fastigheter. Ingenting har såsom tomträttsinsti- tutet givit landets fastighetsjurister sysselsättning. De juridiska processerna kring tomträttsfrågorna har varit oerhört många och utdragna i det oändliga. Det beror på att tomträttsinstitutet i princip är en felkonstruk- tion, vågar jag säga. En person äger byggnaden. En annan person äger marken på vilken byggnaden står. Det är ett tvångs- gifte som ingen av de inblandade, till skillnad från vad gäller för vanliga giften, kan lämna. Hur i all världen skulle de kunna komma överens om vad som är en rimlig hyra för den mark som huset står på? Markägaren har ett utpressningsläge, och husägaren är i grunden utan motvärn. Därför är det naturligt att tomträttsinnehavaren och markupplåtaren lever i evig och varaktig söndring. Sådant ger jobb åt jurister. När tomträttsinstitutet inrättades 1907 fanns det där bakom goda bostadssociala motiv, men de var inte försedda med någon gedigen konsekvensutred- ning. Vi ska inte underkänna 1907 års lagstiftares goda avsikter, men nu har tomträtten helt spelat ut sin soci- ala roll och i stället blivit ett plågoris präglat av höga kostnader, osäkerhet och maktlöshet. Fru talman! Tomträtten bör avskaffas genom att man inte ytterligare upplåter tomträtter eller låter innehavare friköpa respektive tomträtt. 0361291071906 N 2010-01-01 00:00:00 153331 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf132