<anforande>
<dok_hangar_id>2348392</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6ABB4714-80B9-416D-9A26-76240DCD5A92</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>TULLIA VON SYDOW (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det var faktiskt det jag avsåg med
valfrihet i vardagen. Det är just precis att kunna välja
mina nära val. Hur långt den valfriheten sedan kan
kunna sträckas får bli en annan fråga. Detta är som
många frågor inom äldreomsorgen en svår fråga.
Det är en sådan individuell olikhet mellan gamla
människor. Alla 92-åringar har inte samma behov.
Det är där som personalens, arbetsledningens och
biståndsbedömarens kompetens är så oerhört viktigt
så att man kan tillfredsställa individens vardagsbe-
hov.

</anforandetext>
<intressent_id>0937572393290</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153307</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
