<anforande>
<dok_hangar_id>2348392</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>82FDF4B2-9E49-4C82-B7DA-48FB0D970C13</anforande_id>
<anforande_nummer>107</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN HEINEMANN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan hålla med Tullia von Sydow
att det är viktigt att man får välja vilken mat man vill
äta och vad man sätter på sig. Det borde vara en full-
komlig självklarhet även om man är gammal och
behöver hjälp att man får välja de sakerna, men så är
det inte i dag. Man får den matlåda som skickas hem,
och sedan får man äta den maten antingen man vill
det eller inte.
Samtidigt känner jag tvärtemot vad Tullia von
Sydow gör att ju mer beroende man är av andra män-
niskors hjälp, desto viktigare är det att man själv får
vara med och bestämma. Självklart finns det männi-
skor som är så pass dåliga att de inte själva kan be-
stämma. Det är naturligtvis också jag medveten om.
Då kan i vissa lägen anhöriga som känner till önske-
målen kunna få vara med och bestämma.
Det handlar om att vara beroende av andra, att
inte kunna känna trygghet och att kanske känna olust
inför människor som kommer hem till en. Det är en
väldigt stor brist i dag i Sverige att man inte kan få
säga nej och få välja någon annan som t.ex. kommer
hem.
</anforandetext>
<intressent_id>0395042560705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153306</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf107</protokoll_url_www>
</anforande>
