<anforande>
<dok_hangar_id>2348392</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0997</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:97 Onsdagen den 17 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>97</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Äldrepolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2A6AF86B-D1E5-48B8-ADAF-700BA0DF67EE</anforande_id>
<anforande_nummer>104</anforande_nummer>
<talare>TULLIA VON SYDOW (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag håller med om och står helhjärtat
för att äldre ska ses som resurser och att man ska ta
vara på äldres kompetens. Men jag menar inte att man
alltid ska kunna göra det rakt av. Det finns individu-
ella olikheter. Det finns speciella yrken. Man behöver
inte tala om balettdansöser. Men det finns yrken där
äldre inte kan utöva yrket såsom det ska utövas. De
kan bli mentor, lärare eller något sådant, men det är
en annan sak.
Därför tror jag att det är viktigt att man utreder
den här frågan om äldre läkare, äldre tandläkare, äldre
tandtekniker, osv. noga. Man måste ta hänsyn till att
det finns individuella skillnader som kan göra att där
den ena kan vara väldigt lämplig i flera år till är kan-
ske den andra det inte. Det är svårt att just i de speci-
fika fallen ha en enhetlig åldersgräns.
Över huvud taget tycker jag inte att man ska tala
om åldersgränser. Det är kompetens och kvalitet som
ska vara utslagsgivande.
</anforandetext>
<intressent_id>0937572393290</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153303</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0997/#anf104</protokoll_url_www>
</anforande>
