<anforande>
<dok_hangar_id>2348391</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0996</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:96 Tisdagen den 16 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>96</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-16 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2001/02:343 om det svenska företagsklimatet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>B43B6464-B776-4522-B0C2-7E3FDDDB3817</anforande_id>
<anforande_nummer>73</anforande_nummer>
<talare>Näringsminister Björn Rosengren (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag får börja med skrytvalsen. Det är
jag som får stå för den här. Vi har flest patent i Euro-
pa. Vi är först också där. När det gäller innovationer
handlar det ju om sådant som att ta fram nya idéer
etc., att utveckla produkter, varor och tjänster. Det är
vi också bäst på i världen, före USA och Finland. Det
är det jag försöker uttrycka.
När vi talar om förnyelsekraft vill jag påpeka att
vi faktiskt är väldigt duktiga på det, mätt av andra.
Här i kammaren får man inget beröm. Man får åka ut
i Europa om man ska få det, av EU och sådana orga-
nisationer.
Sedan vill jag ändå säga att när jag, även i mitt
svar, talar om förnyelsekraft menar jag att vi kan bli
bättre. Det jag har gjort nu är att ta initiativ till att
träffa olika aktörer, både små och stora företag.
Jag anser också att vi bör föra en diskussion om
företagens förmåga när det gäller innovationer och
entreprenörskap, inte bara om politikens oförmåga,
även om den är viktig och den ska ju behandlas här i
kammaren. Men det gäller att tala om både företags-
förmåga och politikens förmåga och inte bara skjuta
in sig på politikens oförmåga.
Det vi gör nu är att föra en diskussion, en dialog.
Den pågår nu under våren. Med utgångspunkt från
det vi då kommer fram till ska jag gå igenom och se
vilka förslag som kan bli aktuella och på vilket sätt vi
kan förbättra förnyelsekraften ytterligare.
När vi sedan talar om verkligt högteknologiska fö-
retag vill jag säga att jag inte tror att det är så stor risk
för dem. Jag tror att de har ganska lätt att skaffa ka-
pital. Där tror jag inte, ska jag säga, att problemen
ligger.
Men Åke Sandström tar mer upp, om jag har för-
stått det rätt, den lille uppfinnaren. Det kan gälla
högteknologi, självklart, men det är oftast en person
som kommer på en briljant idé. Hans eller hennes
förmåga att få ut detta på marknaden är ju det som
kallas entreprenörskap, att gå från en uppfunnen pro-
dukt till att kunna sälja den och utveckla den på
marknaden. Där har såddkapitalet väldigt stor bety-
delse. Det är någonting som jag kommer att titta när-
mare på.
Jag vill också säga att uppfinneri och entrepre-
nörskap har väldigt mycket att göra med attityder.
Därför ska vi nu också pröva modellen med teknik-
och uppfinnarskolor, ungefär som kommunala musik-
skolor, för att suga upp massor av ungdomar och barn
som känner för detta och är väldigt kreativa. Det är en
lång process.
Men än en gång, såddkapital är viktigt. Det är en
fråga som jag tänker ta tag i. Det är nu Industrifonden
som har det uppdraget. Vi får se hur de lyckas med
det. Gör de inte det eller det finns restriktioner på
grund av för höga avkastningskrav etc. vill jag åter-
komma till detta. Men jag vill inte säga att vi inte ska
ställa avkastningskrav.
</anforandetext>
<intressent_id>0294802296006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>153166</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0996/#anf73</protokoll_url_www>
</anforande>
