2348391 GP0996 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:96 Tisdagen den 16 april 2001/02 96 2002-04-16 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:343 om det svenska företagsklimatet interpellationsdebatt AFFBF3FF-7046-4B64-99B2-EEBA3996BDAD 68 ÅKE SANDSTRÖM (c) c Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är ett om- fattande svar. Jag har ingen anledning att kritisera det direkta innehållet. Det beskriver institutioner, myn- digheter, holdingbolag, stiftelser, delegationer, forsk- ning och utveckling. Men jag saknar den lilla enskil- da människan. Var finns förståelse för den lille upp- finnaren och hans svåra situation som jag önskade belysa i interpellationen? Jag beklagar om det inte har framgått tydligt att det var just den enskilde innovatö- ren som låg till grund för mina frågor. Svaret andas onekligen en innovativ uttrycksför- måga men saknar kanske de innovationsbefrämjande konkreta åtgärder som visat sig vara nödvändiga. Det är riktigt att Sverige ligger i topp vad det gäller sats- ningar på forskning och utveckling och i antalet pa- tent per person. Men det är tyvärr också riktigt att resultaten mätta i nya produkter och företag är bland de sämsta. Det är dokumenterat på annan plats. Trots det bästa klimatet får vi de sämsta skördarna - för att använda bildspråk. Kan detta bero på att vi numera enbart stöder universitetsforskning som den enda vägen till innovationer? Den ökande andelen forsk- ning i Sverige - andelen av BNP - är inte en följd av regeringens satsningar utan en följd av att företagen satsar alltmer på forskning och utveckling. Fru talman! Jag noterar att näringsministern inte ens nämner uppfinnare, småföretagare eller patent som resurser i detta sammanhang. Kanhända har vi i Sverige gått så långt i sökandet efter självförökande akademiska kluster och annan mer trendig spekulativ näringspolitik att produktiviteten i satsningarna blivit så låg som den är. Om så är fallet, när och hur kan vi då stämma av det verkliga utfallet av politiken och eventuellt korrigera dess innehåll? Fru talman! Det är på mycket säker grund jag sä- ger att den största svårigheten för dagens innovatörer och uppfinnare är att finansiera sin situation, att överleva under den första fasen. Såddkapital är inte enkelt att skaffa. Såningsmannen svälter redan. Vä- gen fram till mönsterskydd och patent är i många fall mycket mödosam. Sedan gäller det att bevaka dessa skydd mot intrång. Tillverkningen kanske ligger en bra bit bort. Alla organisationer, myndigheter och institutio- ner är fokuserade på universitetsforskning. Det finns faktiskt uppfinnare och innovativa människor även utanför universiteten. Uppfinningarna behöver inte alltid vara stora. Jag har ett bra exempel, som jag ska berätta om senare. Min fråga till näringsministern är: Vad har när- ingsministern att säga till alla dessa uppfinnare som inte är avlönade forskare? Hur ska de klara ekono- min? Hur ska de klara den första fasen, den första etappen fram till produktion och avkastning? Vi har i det här landet 41 000 anställda forskare. Det är bra. Det är dags att införa någon form av uppfinnarlön eller stipendium för kreativa och skapande männi- skor. Vad säger näringsministern om ett sådant för- slag? Något nytt måste prövas. De i svaret nämnda organen har, enligt min mening, inte lyckats stötta den lilla människan, den ofta ensamme uppfinnaren. 0590881101608 N 2010-01-01 00:00:00 153161 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0996/#anf68