2348390 GP0995 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:95 Måndagen den 15 april 2001/02 95 2002-04-15 00:00:00 Bordläggningsdebatt med anledning av vårpropositionen FBC0511D-ABF1-4918-8BA9-A69F4CD66DF0 38 YVONNE RUWAIDA (mp) mp Fru talman! Jag blir lite konfunderad när jag hör Karin Pilsäter prata om jämställdhet. Hon säger att den lagstadgade normalarbetstiden är ett hot mot jämställdheten. Hon verkar ge sken av att alla arbets- tagare i alla lägen har total frihet över sin arbetstid. Så är det tyvärr inte. Är man stark på arbetsmarknaden kan man nog komma överens med sin arbetsgivare om den arbets- tid som passar. Men många är inte starka på arbets- marknaden och är beroende av att ha en arbetsrätt som ger ett visst minimiskydd. Det är vad den nor- mala arbetstiden är. Inom vissa sektorer finns det andra normalarbets- tider som har bestämts genom avtal med facket. Men normalarbetstiden är en del i arbetsrätten. Att avskaf- fa normalarbetstiden handlar inte om jämställdhet. Den är ett skydd för de svaga. Jag tänkte prata lite mer om jämställdhet. Jag är oerhört oroad över jämställdheten. När jag nu har samtliga ekonomiska företrädare för alla partier och finansministern här i detta rum vill jag komma med en uppmaning, nämligen att verkligen se till att verka för att regeringen eller att partierna gör så att kvin- norna får ut mer av detta arbete. Arbetsgivarna på både kommunal nivå, landstingsnivå och statlig nivå ska leva upp till jämställdheten. Det handlar också om diskriminering av invandrare. Här finns många brister. Vi ser t.ex. statliga myn- digheter som inte ens lever upp till jämställdhetslagen och inte har en jämställdhetsplan. Vi ser många pro- blem på området. Det här är en uppmaning riktad till alla. Finansministern! Nästa gång finansministern har ett möte med sina kolleger kan han ta upp frågan om vad arbetsgivare kan göra för att bli bättre. Modera- terna ska nästa gång de träffas i riksdagsgruppen eller i partistyrelsen ta upp vad de kan göra för att bli bätt- re. Ibland blir jag lite skräckslagen när jag sitter med på EU-nämndens sammanträden. Jag har gått igenom vilka män och kvinnor som företräder partierna i EU- nämnden. När det är besök av Göran Persson inför ett viktigt möte på EU-nivå är det på den borgerliga sidan bara Centerpartiet som har en levande kvinnlig närvaro, vilket förbättrar siffrorna på den borgerliga sidan. Efter det kommer Folkpartiet. Men Kristdemo- kraterna och Moderaterna har en stor manlig domi- nans när det är viktiga möten i EU-nämnden. Då undrar jag hur det ser ut med makten i era par- tier. Det här är en fråga som vi vet att många, oftast män men också kvinnor, inte lägger alltför stor vikt vid. Men vi ser en utveckling i Sverige som jag tyck- er är skrämmande. Vi hade tidigare en positiv ut- veckling där löneklyftor minskade, där kvinnor fick ta mer plats i politiken och fler kvinnor blev chefer. Nu ser vi en skrämmande utveckling där kvinnor sätts åsido. Här kan alla vi i detta rum ta ett ansvar. Jag är själv stolt över att tillhöra det parti som var det första partiet som kom in i riksdagen där majori- teten av riksdagsledamöterna var kvinnor. Det är det enda partiet som tidigt levde upp till jämställdhets- kriterierna. En majoritet av våra medlemmar är kvin- nor, och en majoritet av våra väljare är kvinnor. Jag vill verkligen skicka en uppmaning både till finansministern och till mina kolleger i de borgerliga partierna att ta upp frågorna internt. Det ska ligga i närtid, inte efter valet. Ni kan i er roll som arbetsgiva- re - vilket partierna är på kommunnivå, landstingsni- vå och statlig nivå - ta ett större ansvar. Det är så vi måste jobba. Vi ska inte bara hänvisa till olika sats- ningar. Jag har funderat mycket kring frågan om normal- arbetstiden med tanke på det förslag som har kommit från TCO och LO om att införa en ny lag, en s.k. arbetstidslag. Det ska vara normalarbetstidslagen, semesterlagen och en arbetstidslag. Det stora hotet med det förslaget är att de som redan är svaga på arbetsmarknaden försvagas ytterligare. Arbetsrätten urholkas. Det drabbar dem som är svagast på arbets- marknaden. Det drabbar i större utsträckning invand- rare och kvinnor. Det finns också män som är svaga på arbetsmarknaden, men de utgör en mindre grupp än kvinnorna och invandrarna. Jag vill kortfattat ta upp vad vi tycker har varit viktigt i tilläggsbudgeten. Vi har kämpat för att kvin- nojourerna ska få mer pengar, för fler satsningar på att motverka användning av narkotika och alkohol och för mer pengar till diskrimineringsarbetet hos t.ex. HomO och DO. Vi vill äntligen komma i gång med den djurskyddsmyndighet vi har jobbat för under en väldigt lång tid. Vidare ska det bli mer pengar till kriminalvården och till valinformation till invandrare. I övrigt har vi varit tvungna att ge mer medel till Migrationsverket och andra viktiga saker. Vi är glada över att vi har fått igenom dessa punkter i tilläggs- budgeten. I övrigt är budgeten en sammanfattning av samar- betet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi kommer alla att återkomma i de frågor som skiljer oss åt inför nästkommande valrö- relse. Precis som borgerligheten har olika åsikter som ibland kan vara långtifrån varandra är det också så mellan de tre samarbetspartierna. 0332753845811 N 2010-01-01 00:00:00 153072 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0995/#anf38