2348389 GP0994 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:94 Fredagen den 12 april 2001/02 94 2002-04-12 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:291,292, 293, 294, 295, 296 och 297 om säkerhetsrådets interpellationsdebatt C2FB52A5-B2F4-472B-B18D-8E763000E81E 5 MARIANNE ANDERSSON (c) c Fru talman! Jag vill också tacka utrikesministern för svaret. Vi har skrivit de här interpellationerna för att få en bred debatt och för att lyfta fram de här frågorna, som vi som sitter här är så överens om. Samtidigt vet vi att den här frågan är kontroversiell i alla de manliga strukturer som det handlar om. Därför är det oerhört viktigt att man jobbar mycket med den här frågan. Vi ser naturligtvis resolution 1325 som en stor framgång. Den är mycket omfattande, och den inne- håller många punkter om hänsyn till och skydd för kvinnor och barn i krissituationer. Det kanske vikti- gaste handlar om att ta vara på kvinnors förmåga och resurser såväl i konfliktförebyggande som fredsska- pande aktioner. Vi vet alla att kvinnor och barn drab- bas hårdast i alla konflikter. De har setts som offer - och de är också offer - men de har inte fått agera. Ändå är det kvinnorna som upprätthåller det civila samhället, som gör att någonting kan fungera trots de mest vidriga omständigheter. Om vi ska åstadkomma en verklig implemente- ring av det som står i den här resolutionen krävs det en rad åtgärder och förändringar, både här hemma och internationellt och i vårt internationella arbete. Det krävs mycket träget arbete, information och ut- bildningsinsatser, som Anna Lindh också påpekar så klart. Ett sätt skulle kunna vara att man tillsätter en na- tionell arbetsgrupp för att följa de här frågorna och för att också komma med förslag. Det är ju många små detaljer som behöver följas upp på många områ- den. Det är svårt att ha en överblick annars. Jag vill höra hur utrikesministern ser på en sådan fråga. Utrikesministern nämnde också organisationen Kvinna till Kvinna och dess pionjärarbete, särskilt på Balkan. Den finns nu också i Mellanöstern och i Ge- orgien. För några veckor sedan var en grupp kvinnor från hela Balkan här. Jag träffade dem här i riksdagen ihop med Birgitta Dahl bl.a. De vittnade samstäm- migt om vilken betydelse Kvinna till Kvinna har haft för dem. En kvinna från Makedonien sade: Vi hade aldrig klarat oss utan deras stöd. De känner sig oer- hört utsatta och ensamma. När det gäller kvinnorepresentation på olika sätt vill jag bara ta upp ett exempel. Sveriges ambassadör vid Natodelegationen i Bryssel, Anders Oljelund, var i utrikesutskottet nyligen. Jag frågade honom hur det ser ut med kvinnorepresentationen där. Han sade: Visst är det dåligt både i staber och i delegationer. Det finns en del kvinnor i det svenska Natoarbetet. Jag fick t.ex. ett protokoll från SCEPC, Senior Civil Emergency Planning Committee, Natos kommitté för civila frågor. Sverige representerades av fyra kvinnor vid ett möte. Det var ganska fantastiskt, men det var nog ett undantag, och det var ju inte riktigt på toppni- vå. Anna Lindh betonar i svaret att kvinnor kan spela en större roll när det gäller andra områden än rent militära. Det är givetvis riktigt. Det håller vi absolut med om, och det är mycket viktigt. Men även när det gäller militära fredsbevarande insatser kan kvinnor spela en större roll. Ett sätt att främja en sådan ut- veckling är att man har allmän värnplikt, omfattande både kvinnor och män. Vi i Centerpartiet anser att det är självklart utifrån ett jämställdhetsperspektiv inom såväl det internationella som det nationella fredsar- betet. Försvaret ska se till kompetens och inte till kön. Det är viktigt också när det gäller en kvalitetshöjning av värnpliktsförsvaret. Vi menar alltså att kvinnor och män ska ha samma rätt och samma skyldighet att delta och att värnplikten och civilplikten bör innefatta kvinnor på samma villkor som männen. Jag undrar hur Anna Lindh ser på den frågan utifrån den aspekt som vi diskuterar här i dag. Så till uppföljningsmekanismen. Jag kan ha för- ståelse för att Anna Lindh vill avvakta rapporten innan man bestämmer hur utformningen ska bli, men jag tror att vi kan vara överens om att en uppfölj- ningsmekanism behövs på ett eller annat sätt. När det gäller hur den ska se ut kanske vi ska avvakta rapp- orten, men vi ska ändå ha klart för oss att frågan be- höver följas upp. 0754692641206 N 2010-01-01 00:00:00 152948 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0994/#anf5