2348389 GP0994 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:94 Fredagen den 12 april 2001/02 94 2002-04-12 00:00:00 Svar på interpellationerna 2001/02:291,292, 293, 294, 295, 296 och 297 om säkerhetsrådets interpellationsdebatt 91004DBC-DBE6-4904-8B07-65E50B6211FD 2 CARINA HÄGG (s) s Fru talman! Jag vill tacka utrikesminister Anna Lindh för ett väldigt bra svar. Det var bra och det var innehållsrikt, och jag noterade särskilt att hon poäng- terade att förslaget om uppföljningsmekanismer var intressant och att det finns förhoppning om att man ska kunna följa upp det efter det att man har fått rap- porten. Vi har under veckan haft möjlighet att följa och följa upp den speciella styrka som har funnits från Sveriges sida och som nu även finns i Afghanistan. Det är en grupp mycket välutbildade och mycket kompetenta män som befinner sig där nere för att utföra ett oerhört svårt och komplicerat arbete. I framtiden tror jag att man trots all kompetens som finns i den typen av styrka skulle kunna få en ytterli- gare dimension i sitt kunnande om man också hade kvinnlig kompetens med. I den typen av tudelat sam- hälle är det oerhört viktigt att lättare kunna nå den andra halvan av befolkningen, dvs. den kvinnliga halvan av befolkningen, som inte på ett naturligt sätt kan ha kontakt med en sådan styrka. Det är viktigt att tänka sig in i vad det konkret kan innebära att utföra ett arbete men också vad det innebär att finnas i en tvåkönad konstellation i ett land och visa på möjlig- heter att jobba på ett jämställt sätt, dvs. att kvinnor och män har kompetens som kompletterar varandra. Det här är ett bra och konkret exempel. Vi förde fram i den politiska dimensionen när konflikten i Afghanistan var som allra hetast hur viktigt det var att ta med de afghanska kvinnornas kompetens i arbetet och inte bara ta hänsyn till män- nens synpunkter i exilen. Kvinnorna var ju inte orga- niserade på samma sätt som vi är vana vid eller som männen var. Det gäller också att vara lyhörd för andra sätt att organisera sig och ge uttryck för uppfattning- ar. Det måste vi lära oss. Vi är själva så vana vid att organisation och kommunikation fortgår på ett enda sätt därför att män av tradition har haft monopol på att bygga upp strukturerna. Det här var något jag tänkte på när jag ingick i re- geringsdelegationen i Monterrey, den breda konferen- sen med en bred agenda. Trots att jämställdhet och gender nämns i slutdokumentet är det inte tillräckligt. När man blickade ut över den nästan totalt manliga församlingen som fick ansvaret för att följa upp de viktiga beslut som fattades kunde man känna en skep- sis. Kommer de ökade biståndsinsatserna och de initiativ som har tagits att komma män och kvinnor till lika del? Jag tror inte att de kommer att räcka. Om fattigdomen i världen ska halveras - vilket också är en säkerhetspolitisk fråga - måste också mer än hälf- ten av resurserna från bistånd osv. till utvecklingslän- derna fokuseras på kvinnorna. Om inte kvinnorna lyfts upp ur fattigdomen lyfts inte heller hela familjen eller landet ur fattigdomen. Det finns mycket att göra för att hitta metoder och strukturer och för att fokusera på att människor ska ta sitt ansvar. Jag vet att man i Sverige arbetar med ett projekt, Global Goods, gemensamma nyttigheter. Det är ett projekt med fokusering på vatten. Där talas om hur vi ska jobba för att få in genderperspektivet. Vat- ten är en handels-, hälso- och säkerhetsfråga. Det är viktigt att kvinnoperspektivet kommer in på ett or- dentligt sätt. Jag skulle vilja veta lite mer hur utrikesministern ser att uppföljningsmekanismerna kan utvecklas framöver. 0600928907216 N 2010-01-01 00:00:00 152945 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0994/#anf2