<anforande>
<dok_hangar_id>2348388</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Byggfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B7829B9D-7123-491B-B333-B90E995B8BFC</anforande_id>
<anforande_nummer>245</anforande_nummer>
<talare>WILLY SÖDERDAHL (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Försiktighetsprincipen innebär att
om man inte är säker på följderna av en åtgärd ska
man inte gå vidare, om man inte kan göra det på ett
sådant sätt att eventuella okända effekter helt und-
viks.
I bostadsutskottets betänkande nr 9 har Vänster-
partiet två reservationer som har sin grund i att vi tar
den här principen på allvar. Det gäller reservationerna
3 och 5.
I reservation 5 tar vi upp placeringen av kraftled-
ningar. När Sverige skulle elektrifieras byggdes ett
stort antal luftledningar. Det gjordes säkert med den
bästa tekniken och utifrån de kunskaper man hade då.
När sedan bostadsbyggandet tog fart på 50-, 60- och
70-talet uppfördes såväl bostäder som skolor, daghem
och industrier i omedelbar anslutning till dessa kraft-
ledningar. Det fanns redan då en del undersökningar
som pekade på att det inte var helt ofarligt med den
elektromagnetiska strålningen. Det togs också upp av
en del kritiska röster och av skyddsombud på arbets-
platser och industrier. Men det avfärdades av tekni-
kerna.
Nu har vi problemen, oron och konflikterna. Ett
ganska stort antal ledningar som byggdes då är nu
föremål för ansökningar om förlängning av konces-
sionen. Nätbolagen menar, med viss rätt, att de var
där först och att det är den kommunala planeringen
som är orsak till konflikterna och oron. Men konflik-
ten och oron finns hos de människor som finns i när-
heten av kraftledningarna.
För att detta inte ska ske igen menar vi att det
hade varit på sin plats att det finns mycket tydliga
anvisningar om hur man ska skilja bebyggelse och
kraftledningar åt. Det är det vi vill ha sagt i reserva-
tion 5.
Av samma anledning som jag nu har beskrivit an-
ser vi att vi, genom att vara förutseende, inte ska göra
om samma fel igen vad gäller mobilmaster. Nu står vi
i samma situation som vi gjorde när man elektrifiera-
de Sverige. Vi ska nu, om uttrycket tillåts, mobilisera
Sverige genom en ny generation mobilnät.
Vad vet vi då om den strålning som finns vid
masterna? Vi vet att det finns oro för vad den här
strålningen kan ha för effekter, men vi kan inte be-
lägga hur stora de här effekterna är. Ska vi då göra
som vi gjorde med byggandet kring kraftledningarna?
Vi menar att det vore mycket oklokt. I avvaktan på
ytterligare kunskaper om risker och gränsvärden
krävs det en stor restriktivitet när det gäller att bevilja
bygglov för mobilmaster och fasadantenner. Så länge
vi inte är säkra på att exponeringen från dessa inte är
ofarlig bör de inte heller placeras i närheten av där
människor bor och vistas.
Herr talman! Vi står bakom alla våra reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till
reservation 3.

</anforandetext>
<intressent_id>0697255175510</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152943</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf245</protokoll_url_www>
</anforande>
