<anforande>
<dok_hangar_id>2348388</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Byggfrågor </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>878F5227-747F-4E22-AFA0-EC365D1D69B8</anforande_id>
<anforande_nummer>237</anforande_nummer>
<talare>ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Min fråga handlar om hela det kan-
tiga PBL-pusslet. 1997 års utredning ledde inte till
någonting. Egentligen bygger PBL på en tro att alla
byggare, informatörer och entreprenörer skaffar sig
kvalitetscertifikat. Men när kontrollen togs bort från
byggnadsnämndernas tillsynsansvar försvann moti-
vationen. Under en tioårsperiod från 1990 minskade
kommunernas tekniska kompetens med drygt 30 %.
Problemet ligger här. Därför blir jag lite orolig när
Siw Wittgren-Ahl säger att det här är så färdigt och
klart att hon inte behöver redovisa det här. Nu nöjer
hon sig med att tala om de frågor som har föranlett
flest reservationer, dvs. mobilantenner osv. De är
givetvis viktiga frågor. Men vad innebär hörnbitarna
för helheten i PBL-pusslet för framtiden?
</anforandetext>
<intressent_id>0191823608408</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152935</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf237</protokoll_url_www>
</anforande>
