2348388 GP0993 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april 2001/02 93 2002-04-10 00:00:00 Planfrågor C9BAEDFF-2A8A-4ED6-940F-53E462E0351C 206 AGNE HANSSON (c) c Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re- servation 1 och 17. Jag är mycket glad och tacksam över att Knut Billing är så intresserad av min närservice i det områ- de där jag finns och bor för det mesta när jag inte är här. Den är naturligtvis viktig. Jag utgår ifrån att det kan bli väldigt bra i framtiden om vi fortsätter att vara överens om att vi ska ha en bred service över hela landet. Trots de planbestämmelser som finns har vi fort- farande ICA, Konsum och Matnära i Gamleby. Men den lanthandel som jag är född 500 meter ifrån hem- ma i Lönneberga har förvärvats av en barnkolonist i Tyskland. Det visar naturligtvis utvecklingen lite grann i ett nötskal. Det rår inga planbestämmelser över, utan det är andra faktorer som styr det. Låt oss fortsätta att titta på utvecklingen i det om- råde som Knut Billing känner till. Ända ned i Väster- vik tolv mil från Linköping kände man av när man började etablera de stora köpcentrumen där. Det är många faktorer som styr det sätt på vilket man plane- rar. Jag tror att det är viktigt, och det har sagts här i debatten också, att man tittar på hur man etablerar köpcentrum. Den uppfattning vi har i den frågan - och jag delar den uppfattning som Annelie Enochson har gjort sig till tolk för så det behöver jag inte orda mer om - finns också i reservation 12 i det här betän- kandet. Fru talman! Jag vill fortsättningsvis uppehålla mig vid samhällsplaneringen ur ett jämställdhetsperspek- tiv, ur barnens synvinkel och ur ett trygghetsperspek- tiv. Först bör vi fråga oss om det är för alla männi- skorna vi planerar. Planerar vi så att det underlättar att vistas i samhället och inte tvärtom? En grundläggande förutsättning för att människor ska kunna känna livskvalitet i sitt boende är att boen- demiljön är trygg. Sverige har traditionellt uppfattats som ett tryggt land. Denna uppfattning visar sig allt oftare vara en ren myt. Undersökningar visar att många människor, särskilt kvinnor och unga, känner oro eller rädsla i sitt boende. Därför är det viktigt att ha dessa grupper som en utgångspunkt i arbetet med att skapa tryggare boendemiljöer. Oftast utgår plane- ringen från ett perspektiv som kan te sig naturligt för en frisk medelålders man. Det vill vi i Centerpartiet ändra på. Vi menar att kommunerna i sin planeringsprocess systematiskt bör gå igenom alla åtgärder som kan genomföras för att kvinnor och ungdomar ska känna trygghet just där de bor. Ett första steg kan vara att lyssna på vad kvinnorna och ungdomarna har att säga om var och när de känner sig trygga och otrygga. Åtgärderna kan handla om utformningen av den fy- siska miljön och att kvinnor och ungdomar som kän- ner sig utsatta lätt kan få den hjälp och det stöd de behöver. Ett viktigt förebyggande arbete är att planera bo- stadsområden som motverkar kriminalitet. Det har varit uppe här i debatten. Sterila, storskaliga och anonyma bostadsmiljöer fungerar som en katalysator för vandalism och skadegörelse i alla dess former. I antologin Barns och ungdomars välfärd redovisas statistik om hur barn och ungdomar uppfattar sin boendemiljö. Statistiken visar att 18 % av alla barn och ungdomar känner sig otrygga i den nära miljön intill hemmet. Störst andel otrygga finns bland de barn och ungdomar som bor i lägenheter. Den otryg- gaste situationen är enligt statistiken vägen till och från skolan. Detta visar att barn och ungdomar i all- mänhet bör ges möjlighet att påverka samhällsplane- ringen i större utsträckning än vad som sker i dag. Det bör ske inte minst för att underlätta möjligheterna för funktionshindrade barn och ungdomar att röra sig ute på egen hand. Vi i Centerpartiet är övertygade om att det går att skapa ökad trygghet i bostadsområdena om man pla- nerar varma och välkomnande miljöer. Det går att göra oerhört mycket för att förvandla anonyma, ste- rila gårdar och gator till levande och trygga miljöer. Det är viktigt att de boende själva får möjlighet att föreslå förändringar och medverka i genomförandet. Vi anser att brottsförebyggande aspekter alltid bör tas med i såväl planeringen av bostadsområden som i samhällsplaneringen i övrigt. Det här har majoriteten avvisat. Vi undrar naturligtvis vad man har emot att planera bostadsområdena för att förebygga brott i stället för att underlätta dem, som det nu tydligen är frågan om i många fall. Men det är inte bara nya bostäder som behövs. För skapande av trygga och hälsosamma livsmiljöer behöver också många befintliga bostadsmiljöer för- bättras. Det gäller särskilt i de s.k. miljonprograms- områdena. Många kommuner har inlett eller genom- fört väsentliga miljöförbättringar inom dessa områ- den, men mycket återstår. Ett område som särskilt måste beaktas då man förnyar och förändrar i bostadsområden och i stads- miljön är de handikappades situation. På många håll görs goda insatser för ökad handikappanpassning. Mycket återstår att göra, bl.a. så enkla saker som att fasa av trottoarkanter. I stadsmiljö kan nu genom Centerpartiets tidigare insatser värdefulla naturmiljöer skyddas genom in- rättande av nationalstadsparker. Behovet av national- stadsparker bör inventeras. Samtidigt kan vi konstate- ra att innebörden av institutet nationalstadspark behö- ver bli mer känd, så att allmänheten uppmärksammar institutets positiva innehåll. Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela det lagtekniska behovet. Regeringen bör överväga och komma med förslag till ytterligare instrument för skydd av grönområden i stadsmiljö. Det är angeläget att hela tiden diskutera på vilket sätt vi kan utveckla planeringen av våra samhällen, så att vi får trygga, barnvänliga och jämställda bostads- områden. Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1 och 17. 0274710563201 N 2010-01-01 00:00:00 152904 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf206