2348388 GP0993 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april 2001/02 93 2002-04-10 00:00:00 (forts. från 9 §) Skolan, m.m. (forts. UbU10) C7C68D2F-7D25-4D46-B48B-1D399D5650BE 171 ULF NILSSON (fp) fp Fru talman! Grundskolan ska ge alla elever en grund så att de kan gå vidare till olika gymnasieut- bildningar. Grundskolan ska lägga grunden, men det stora sveket mot många elever är i dag att grundsko- lan inte lägger den grunden. Jag är övertygad om att de många avhoppen i gymnasieskolan beror på att alltför många elever inte fått med sig den kunskap som grundskolan skulle ha gett. Skoldebatten borde handla om hur alla elever ska få sin chans i skolan, och den borde handla om verkligheten men inte om skrivbordsidéer som inte går att förverkliga. Skolde- batten borde handla om att alla elever i Sverige ska få sin rätt till kunskap tillgodosedd. Jag tror nämligen att vi i Sverige har förutsätt- ningar att vända utvecklingen i skolan och att vi kan få en skola som verkligen är till för alla elever. Men det behövs ett antal skolreformer för att skolan ska få en chans att utvecklas på ett bra sätt. Folkpartiet har en lång rad reformförslag för att alla elever ska få en bättre skola. En röd tråd i vår liberala skolpolitik är att eleverna, precis som vi vux- na, behöver olika lång tid på sig för att nå kunskaps- målen. Vi tycker också självklart att det är bäst att hjälpa eleverna så tidigt som möjligt i skolan. Därför vill vi t.ex. flytta över i varje fall merparten av de resurser som i dag används för att repetera grundsko- lan på gymnasiets individuella program i stället till mera stöd, på speciallärare och på extratimmar långt nere i grundskolan. Det behövs också riktiga krav på förkunskaper för dem som ska börja gymnasieskolan. Det behövs för att tvinga fram att grundskolan verkligen lägger grunden. Låt elever lämna grundskolan först när de verkligen nått målen, även om det för en del kan ta olika tid. Det kan finnas de som nått grundskolans mål redan efter åtta år, och då ska de få lämna grund- skolan om de vill det. Men det finns också de som behöver gå där i kanske tio år. Ibland kan det bästa vara att en elev får ett extra år redan i tvåan eller trean för att inte halka efter redan från början. I en flexibel grundskola är det inte något konstigt att man får ta olika tid på sig. Betygen ska inte behöva komma som en över- raskning när man ska börja i gymnasiet. Därför ska betyg sättas några år tidigare, i sexan. För att betygen ska kännas rättvisare behövs fler betygsnivåer än dagens tre nivåer på grundskolan. Särskilt hoppet mellan Godkänt och Väl godkänt upplever många elever som alldeles för stort. Att eleverna däremot vill ha kvar betygen är det ingen tvekan om. I en Sifoundersökning genomförd på uppdrag av Elevorganisationen svarade 94 % av eleverna att de ville ha kvar betygen i skolan. Det borde också vara självklart att föräldrarna ska ha rätt till skriftlig information om hur det går för barnen i skolan. Speciallärarna måste komma tillbaka till sko- lan i stället för att försvinna, som de är på väg att göra i dag. Gör obligatoriska utvärderingar med nationella prov redan i trean, så att ingen enda elev som behöver extra stöd glöms bort! Fru talman! Skolan har många uppgifter, men för min del tvekar jag inte om vad som är skolans huvud- uppgift. Skolans viktigaste uppgift är att ge kunskap och skapa förutsättningar för människor att gå vidare i ett kunskapssamhälle. Skolan kan inte lösa samhäl- lets alla problem, men den kan ge människor en bättre möjlighet att få makt över sina liv. Det var det som var den gamla folkskolans fantastiska uppgift, att öppna dörrar till nya kunskapsvärldar som inte fanns i de fattiga hemmen på 1800-talet, och det är det som även i dag är skolans verkliga utmaning. Skolan är till för alla elever, men kanske är skolan allra viktigast för de elever som inte automatiskt har kunskapstörs- ten och läsandet med sig hemifrån. Segregationen i Sverige, uppdelningen mellan in- vandrare och svenskar, mellan långtidsarbetslösa och yrkesmänniskor, ser jag och Folkpartiet som ett av de största och allvarligaste problemen i Sverige. En av de allra största svagheterna i dagens skolpolitik är att den inte bidrar till att bryta segregationen. En inter- nationell rapport, PISA-rapporten, visar att Sverige ligger på en dålig 27:e plats bland 33 undersökta länder när det gäller att ge invandrarbarn utbildning. I Sverige löper en elev med annat modersmål än svenska dubbelt så stor risk att misslyckas i skolan som elever med svenska som modersmål. Därför är det nu en oerhört viktig skolpolitisk uppgift att ge invandrarbarnen en rättvis möjlighet till bra utbild- ning. Återigen kommer vi tillbaka till att en kunskaps- skola med höga krav och med individuell undervis- ning är en skola som är bra för alla. Den som har ett annat modersmål behöver en bra skola redan från början. En kravlös skola däremot lämnar dem som behöver hjälp i sticket. Skolans viktigaste resurs är lärarna, och den re- sursen är det nu tyvärr allt större brist på. I dag kan man inte räkna med att ens barn undervisas av en utbildad lärare i skolan. I längden är det avgörande för skolan att det finns utbildade lärare. Därför är det dags att våga säga i klartext att läraryrket ska uppgra- deras. Lämna över de pedagogiska besluten från poli- tiker till lärare, utveckla en kvalificerad lärarutbild- ning som ger karriärmöjligheter, mobilisera politiskt stöd för att skapa arbetsro och trygghet i skolan och se till att lönen speglar yrkets ansvar och utbildnings- krav! En särskild lärarlegitimation skulle ge ett tyd- ligt budskap att det här yrket kräver något speciellt. Fru talman! I dag behandlar vi också ett antal mo- tioner om förskolan. Situationen där skiljer sig tyvärr inte så mycket från grundskolans, dvs. det är stor brist på lärare. Vi har ju äntligen fått en rätt till allmän förskola för alla barn från fyra års ålder, och vi har fått en förskoleklass. Detta har Folkpartiet länge ar- betat för, och därför är vi nu allvarligt bekymrade över utvecklingen i förskolan. Om reformen med allmän förskola ska bli meningsfull, måste det finnas förskollärare och tydliga mål i läroplanen för försko- lan. Jag vet inte varför majoriteten här i kammaren sä- ger nej till att pedagogiskt utbildad personal ska ha ansvar för verksamheten i förskolan. På det sättet nedvärderar man ju förskollärarutbildningen, och om man nedvärderar denna bidrar man inte till att fler vill utbilda sig till förskollärare. Från Folkpartiets sida har vi krävt att det ska vara samma krav på utbildade förskollärare som det är krav på lärare i grundskolan. Det ska också skrivas in i läroplanen att pedagogiskt utbildad personal ska ha ansvar för verksamheten och att det ska finnas tydliga mål för förskolans arbete. På många håll i landet är det t.ex. uppenbart all- deles för stora grupper i förskolan. Det blir på många håll nästan omöjligt att bedriva mer än en passiv barnomsorg. Om vi får tydliga mål för förskolans arbete tvingas vi också se över hur grupperna ska se ut för att det pedagogiska arbetet ska bli meningsfullt. Fru talman! Tyvärr har regeringspartiet valt att fortsätta i samma spår när det gäller den dåliga skol- politik som utvecklades fullt ut åren kring 1968. De senaste åren har sorgligt nog Socialdemokraterna inte alls tagit upp de viktiga frågorna i skolan. Den skol- debatt som startats från regeringen eller från dess stödpartier handlar inte om det som är skolans verkli- ga utmaning och heller inte om det som är skolans verkliga problem. I ställeet har vi fått se ett antal mycket märkliga utspel. De har antingen kommit från det socialdemokratiska partiet, från regeringen, från myndigheter eller från utredningar med socialdemo- kratiska ordförande. Förslag som har kommit från den sidan handlar om att man har velat slopa kravet på godkänt i svens- ka, engelska och matte för inträde till gymnasiet. Man har velat slopa betygsgränserna på de nationella pro- ven, så att lärarna inte får något stöd i sin betygssätt- ning. Man talar om att slopa de tydliga målen i läro- planen, så att vi inte längre kan utvärdera om skolor- na når målen, och man ifrågasätter betygen på olika sätt. Skolverket, regeringens högsta skolmyndighet, har vid flera tillfällen uttalat att grundskolan är på väg att bli för skolämnes- och kunskapsinriktad. En del av de här förslagen har efter hård kritik dragits tillbaka. Men nog är det märkligt att debatten från regeringssidan bara handlar om att minska kra- ven, försvaga utvärderingen och sudda ut skolans tydliga kunskapsuppdrag. Därför, fru talman, står vi i dag långt från var- andra i skolpolitiken, och därför är jag fullständigt övertygad om att en liberal politik för skolan verkli- gen behövs för framtiden. Jag nöjer mig med att yrka bifall under punkt 6 till Folkpartiets reservation 2. 0542573140300 N 2010-01-01 00:00:00 152869 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf171