2348388 GP0993 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april 2001/02 93 2002-04-10 00:00:00 Migration och asylpolitik CDFB8AAD-0794-4790-BA8E-DD5E974E91EE 162 STEN ANDERSSON (-) - Fru talman! Jag måste inledningsvis säga att Jan O Karlsson är den störste av diplomater. Han har nämligen en förmåga att hålla med alla - kanske med ett undantag. Det kan man inte göra i den här frågan, menar jag. Jan O Karlsson och jag ska i övermorgon ha en debatt om arbetskraftsinvandring från länder utanför EU, och därför kommer jag inte att beröra det områ- det i mitt inlägg i dag. Fru talman! Mitt inlägg handlar i huvudsak om kostnaderna för flyktingpolitiken. Jag har sedan många år tillbaka begärt att kostnaderna, plus eller minus, ska redovisas och föreläggas riksdagen och svenska folket. Jag har konstant fått nobben på min begäran. Det är inte svårt att förstå varför. Skulle det ha visat sig att politiken varit ekonomiskt vinstgivan- de hade jag garanterat fått ett svar med vändande post. Nu får inte jag, inte riksdagen och inte svenska folket något svar på den frågan. Jag förstår varför, som jag sade tidigare. Oavsett det är det bra att denna årliga debatt hålls. Jag läste i Dagens Nyheter för tre veckor sedan att ett opinionsinstitut hade haft en sammankomst, där samtliga partisekreterare från de etablerade partierna satt i panelen. Man hade uttryckt oro över svenska folkets uppfattning avseende flyktingpolitiken, som på intet vis överensstämmer med de uppfattningar som saluförs i Sveriges riksdag. Man sade så här, vilket jag tyckte var bra när jag läste det: Vi ska ta en ärlig debatt med dem som tycker annat. Jag tror fak- tiskt att många svenska medborgare tycker annat. Det var t.o.m. någon som saftade på med att säga - om jag får använda uttrycket - att "Sten Andersson kommer att få ett helvete". Det är citerat direkt ur Dagens Nyheter, så det är inte mitt påstående. Om jag skulle hamna i den situationen måste jag tala om att jag skulle må mycket bra. Tyvärr verkar det som om man vill lägga locket på i den frågan. Det är i dag närmast lögn att komma in i fria svenska medier och prata för en politik som jag tror, rätt eller fel, att en stor del av svenska folket står bakom. Det må så vara, men utanför Helgeandsholmen förekom- mer det åsikter om flyktingpolitiken som verkar vara helt okända för majoriteten av riksdagens ledamöter. Fru talman! När man lyssnar på debatten i dag hör man att det är ett genomgående tema att den svenska flyktingpolitiken är för ogenerös. Den ska alltså bli än mer generös. Ni får ursäkta mig, men när jag läser statistik - det må vara från FN eller dess underorgan UNHCR - visar det sig att jämfört med alla övriga medlemmar i EU är Sverige per capita mest generöst, och ibland t.o.m. numerärt mest generöst. Ändå hag- lar påståendena om Sveriges ogenerösa flyktingpoli- tik över oss. Jag måste tillstå att jag blev lite förvånad när jag häromdagen läste ett TT-telegram om ansvarig mi- nisters - i detta fall Mona Sahlin - tillrättavisning av ett nordiskt broderland avseende dess förslag till ny flyktingpolitik. Jag tyckte att det var att blanda sig i det landets inre angelägenheter. Vad har vi egentligen att yvas över i Sverige i dag? När jag för tolv år sedan från riksdagens talarstol pratade om misslyckanden avseende Rosengård, Bergsjön, Rinkeby, Navestad i Norrköping m.m. sade man så här: Det finns problem i dag, men vi kommer att lösa detta framöver. I dag - tolv år senare - verkar problemen vara cementerade. Generellt sett har ingenting av den från riksdagens talarstol ofta omtalade asyl- och flykting- politiken lyckats. Jag noterar också att det finns f.d. kommunister som vill ha än mer invandring. Jag kan förstå, med tanke på deras bakgrund av instängdhet, att de vill ha fri tillgänglighet för allt och alla. Men deras ord sak- nar faktiskt, fru talman, trovärdighet. Man ska inte bara kritisera utan även lägga fram förslag till ändringar till det bättre. Vad vill jag då? Jag tycker att Sverige ska ha en flyktingpolitik som regel- och omfattningsmässigt harmonierar med poli- tiken i övriga EU. Vi har varken kompetens eller resurser för någonting annat. Den svenska politiker som tror att han eller hon har en förmåga som icke förunnats kolleger i andra länder kan tala om varför han eller hon har fått den unika och oskattbara för- månen. Jag tycker också att den som söker asyl i Sverige vid ansökan borde acceptera kravet att under en viss tid - låt oss säga tre år - bo på den ort som Migra- tionsverket och staten har ansett att han eller hon bör placeras på. Den asylbeviljade får då möjlighet att på ett mycket bättre sätt integreras i det svenska sam- hället. I mindre kommuner finns det i dag med få undantag bra möjligheter att dels lära sig svenska språket, dels få en utbildning som är gångbar i Sveri- ge. Jag tror ärligt talat inte att någon som söker asyl i Sverige skulle ta tillbaka sin ansökan om svenska staten ställer det kravet. Så skulle, fru talman, inte vara fallet. Jag ser att klockan tickar i väg. Tio minuter går fort. Jag vill säga att jag tycker att debatten i dag har varit en form av pseudodebatt. Den saknar förankring inte hos alla men hos ett stort antal svenska medbor- gare. Jag tycker att det är dags att Sveriges riksdag, som faktiskt är arbetsgivare och representerar svenska folket, tar upp det som diskuteras på gator och torg, bland vänner, släktingar och bekanta emellan och i fika- och pausrum. En sådan debatt ska även äga rum i Sveriges riksdag. Tack för ordet. 0892012091809 N 2010-01-01 00:00:00 152860 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf162