<anforande>
<dok_hangar_id>2348388</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0993</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>93</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Migration och asylpolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>842B00B6-DE1A-4CC8-9DE4-2438D54CA2A0</anforande_id>
<anforande_nummer>129</anforande_nummer>
<talare>MAUD BJÖRNEMALM (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag har nyss redogjort för vad som
gäller för att man ska få uppehållstillstånd i Sverige
om kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller
handlingar som innefattar allvarlig kränkning.
Man ska naturligtvis ta hänsyn till misshandel, om
det finns barn i förhållandet, om den sökande riskerar
att bli utstött i hemlandet och hur etablerad den sö-
kande är på arbetsmarknaden. Det är möjligt att det
också finns andra omständigheter som ska ta hänsyn
till.
Som jag sade tidigare var vi i kommittén överens
om att varje våldshandling eller varje kränkning inte
skulle medföra en obetingad rätt till permanent uppe-
hållstillstånd. Man ser till det sammantaget.
Är det en stor våldshandling eller en allvarlig
kränkning är det naturligtvis så. Men det måste kom-
ma fram i den utredning och den uppföljning som
görs också när man förnyar de tillfälliga uppehållstill-
stånden.
</anforandetext>
<intressent_id>0708639889502</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152827</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0993/#anf129</protokoll_url_www>
</anforande>
