2348386 GP0991 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april 2001/02 91 2002-04-05 00:00:00 Jakt och viltvård 0BDCABA5-52D5-4A8C-8E44-38B483104B11 89 MICHAEL HAGBERG (s) s Fru talman! Vi har att debattera och besluta om ett betänkande angående jakt och viltvård. Det här är frågor som engagerar årligen och resulterar i ett antal motioner, och debatterna brukar vara långa. Ibland brukar det vara bra kvalitet på dem, och ibland brukar det vara mindre bra kvalitet på dem. Betänkandet är bra, så jag vill yrka bifall till för- slaget i betänkandet och avslag på de motioner som har yrkats bifall på. Betänkandet är så pass väl ge- nomtänkt att flera av motionerna och förslagen har diskuterats under flera år i riksdagen. Flera av talarna har talat om vilken tradition vi har i vårt land och i de nordiska länderna när det gäller jakt och viltvård. Jag tycker att det är en bra ton att slå an i en debatt som har med just jakt och viltvårds- frågor att göra, för de är oerhört viktiga för att hela Sverige ska få leva: för att glesbygden ska kunna utvecklas och för att människor ska kunna ha en me- ningsfull fritid av hög kvalitet även om man bor i glesbygd. Därför är det viktigt att man grundligt dis- kuterar etik- och miljöfrågorna vad gäller jakten. Det är viktigt att man för traditionen vidare och talar om kvaliteten i det hela från generation till generation. Det är också viktigt att vi är ute mycket bland folk som bor i tätorter. Folk i tätorter är en förutsättning för att jakten i landet också ska fungera. Det är en förutsättning att de som bor i tätorten kommer ut på landsbygden och hjälper till med bl.a. älgjakten för att vi ska kunna ha en schyst förvaltning av våra vilt- stammar. Därför är det viktigt att vi stryker under detta. Flera talare har gjort det, och det är jag glad för. I övrigt är det viktigt att jägarkåren i sig själv fort- sätter jobba med etikfrågorna. Etikfrågorna finns inte högst upp på dagordningen i många länder i Europa, framför allt Sydeuropa och i viss mån även på den östra sidan av Östersjön. Det är mer ett inroffande och ett inplockande än en förvaltartanke som finns hos de människogrupper som håller på med detta. De har inte på samma sätt som vi en tradition kring jak- ten och sätter inte etikfrågorna främst. Det har vi gjort i Sverige. Det har också gjort att undersökning på undersökning har visat att acceptan- sen från det svenska samhället gentemot jägarkåren och jakten är tämligen orubbad. Det hör man även här, när Maria från Miljöpartiet talar i de termerna: Jakt är oerhört viktigt; de förvaltningsformerna är bra; det gäller att ha grundläggande uppgifter och fullständigt klart för sig vilka förutsättningar som finns för de olika arterna att utvecklas. Därför har jägarkåren egna pengar genom Vil- tvårdsfonden och även genom skattemedel via Natur- vårdsverket. Man har använt väldigt mycket pengar till forskning om de olika stammarna för att under- stryka betydelsen och vikten av den grundläggande kunskapen om förutsättningarna för det vilda att ut- vecklas. Det är inte av en tillfällighet vi har världens star- kaste och mest välskötta älgstam i Sverige. Det inte en tillfällighet, utan det är en tradition som vi har och som vi har fört vidare. Älgstammen i Sverige är på väg att bli ett etablerat, fint kapital som vi har av det kanske finaste vilda djur - tycker jag! - som vi har i vårt land. Det betyder oerhört mycket både för gles- bygden, för turistnäringen och för möjligheten att utvecklas i glesbygden som jag sade. Det finns ju i Värmland älgsafari som folk från Tyskland betalar för. De köper souvenirer med älgar på, och de åker på älgsafari som de får betala. Det gör att man kan sälja en kopp kaffe på Mor Huldas kafé i Sunne och att bussbolaget i Arvika får hyra ut bussen. Sidoeffekter- na är väldigt många. Det har man förstått att utnyttja och utveckla. Det är en viktig del i det hela. Den här tendensen finns för viltslag efter viltslag: Man börjar fundera på områden. I mitt län, Sörmland, har vi älgjaktvårdsområden som jag kan ta som ex- empel. Ungefär hälften av markerna har vi delat in i älgjaktvårdsområden som är 5 000-6 000 hektar. Vi i jaktlagen i det området kommer själva med förslag om hur vi ska förvalta älgstammen i det här området. Sedan får vi dem bekräftade vid länsstyrelsen. Det sitter ingen byråkrat vid länsstyrelsen och sköter detta, utan det gör vi själva. Vi är nu inne på sjunde året, och vi har lyckats få en bättre åldersfördelning på älgarna. Vi har fått en stadigare och stabilare stam. Allting har vi gjort i samarbete med Vägverket, skogsbruket, lantbrukarna och de boende i de här områdena. Trenden går åt det här hållet för viltslag efter viltslag. Det är en bra trend. Detta visar vikten av att man planerar väl och har välgrundade undersökningar i botten när man tar beslut. Vi har talat väldigt mycket om rovdjuren här, och det har vi gjort under flera år. Det var en enig riksdag som gick till regeringen och bad den komma med en samlad rovdjursproposition till riksdagen med en politik som ska syfta långt fram i framtiden. Det finns livskraftiga stammar även av rovdjuren. Nu har vi en samlad rovdjurspolitik, och det är jag stolt för. Det är en politik som jag ställer upp för till hundra procent. Vad som är bra med rovdjurspoliti- ken är att vi på sikt kommer att få starka livskraftiga stammar även av rovdjuren. Vi är på väg dit. Det är ganska unikt i världen. Jag har vänner i Kanada, där det finns förhållandevis väldigt mycket mer rovdjur än vad det gör i Sverige. Där har man ingen samlad rovdjurspolitik. Man har en ganska oplanerad politik för förvaltningen av rovdjuren i ett sådant stort land med så mycket vildmark. Vi är på väg att få det i Sverige. Då kan det uppstå lokala problem på vissa områden under uppbyggnadsperioden. Vi ska nå etappmålen, och sedan pratar vi om att det är genera- tionsmålet som vi ska rikta in oss på så att vi vet vilken nivå som är den stabila nivån när det gäller lodjuren. Generationsmålen är 25-30 år. Jag är fullständigt övertygad om att vi når etapp- målen. Vi är på att nå etappmålet när det gäller var- gen, precis som Carl G Nilsson och några andra har sagt under debatten i dag. Jag är inte riktigt lika säker på siffrorna som Maria Wetterstrand är, men hon kanske har färskare siffror än vad jag har. I dagarna får vi siffrorna från Dalarna och Värmland. Det finns inget djur som är så mycket inventerat, uppföljt och kontrollerat som just vargen. De har pejlhalsband på sig, och man vet ganska exakt var föryngringarna finns, så vi kan också med ganska exakt trovärdighet säga hur många vargar som finns. Jag tror att det finns 130-140 vargar i Sverige just nu. Jag tror att vi i nästa års debatt om vargen är uppe i etappmålet 200. Då måste vi börja diskutera hur vi ska förvalta även vargen under uppbyggnadsskedet, under de 30 åren, för att vi ska nå målet 500 vargar. Det finns plats för 500 vargar under en sådan period i Sverige. Parallellt med att vi bygger upp den stammen ska vi naturligtvis se till att göra informationsinsatser, utbilda oss, informera om möjligheter och om de problem som kan lösas med ganska enkla åtgärder för att utveckla och få en acceptans av rovdjuren i Sveri- ge. Fru talman! Jag får tacka för ordet. Jag får också tacka för en trevlig debatt hittills. 0480007629014 N 2010-01-01 00:00:00 152619 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf89