<anforande>
<dok_hangar_id>2348386</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Jakt och viltvård </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>13DBEABC-0DEE-4D93-8888-686F3C14631E</anforande_id>
<anforande_nummer>78</anforande_nummer>
<talare>MARIA WETTERSTRAND (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tänkte tala om jakt ur djurens och
ekosystemets perspektiv i första hand. Det är något
som jag tycker har kommit i skymundan lite grann i
den här debatten hittills.
Miljöpartiet grundar sin ideologi på fyra solidari-
teter. En av dem är solidaritet med djur, natur och det
ekologiska systemet. Miljöpartiets syn på jakt- och
viltvård handlar om långsiktig hållbarhet och om att
ta ansvar för de arter som lever vilda i vårt land och
för ekosystemen. Det handlar också om viktiga etiska
ställningstaganden. Vi vill att all jakt som bedrivs ska
vara hänsynsfull, reglerad och långsiktigt hållbar. Ur
vår synpunkt finns det då vissa grundläggande förut-
sättningar som behöver uppfyllas.
Den första är att jakten bör anpassas efter storle-
ken på populationerna på de jagade arterna. Jakt på
arter där populationerna minskar kraftigt ska inte ske,
och det gäller egentligen oavsett om det beror på
jakten eller någon annan orsak att populationerna
minskar. Det måste finnas en försiktighetsprincip.
Arter som finns på artdatabankens hotlista ska inte
få jagas. Det är den andra punkten. Det faktum att en
art förs upp på hotlistan borde automatiskt innebära
ett stopp för allmän jakt. Det tar vi upp i reservation
nr 7.
Vi tycker inte heller att djur ska jagas under häck-
ningstid. Jakt under häckningstiden strider mot EU:s
art- och habitatdirektiv och är inte heller etiskt ac-
ceptabelt. När föräldrar till små ungar dödas innebär
det ofta döden även för ungarna, och ändå tillåts jakt
under häckningstiden för flera arter i dag där ungarna
är beroende av sina föräldrar.
Vi tycker också att det är viktigt att jakten ska ta
hänsyn till konsekvenserna för arter som inte jagas.
Ett exempel är jaktfalk och ripa. Jakten på ripa kan
hota jaktfalkens population eftersom ripan är ett av de
viktigaste bytena. Det handlar om insikten att djur har
en viktig roll i naturens ekosystem och inte blott och
bart finns till för oss människor. Försiktighetsprinci-
pen måste råda när man gör sådana här övervägan-
den.
Vi tycker också att det är viktigt att jakttider och
antal djur som skjuts ska baseras på inventeringar.
Man ska alltså så långt det är möjligt försöka att göra
en uppskattning av populationernas storlek och ut-
bredning när man bestämmer jakttider och antalet
djur som får skjutas. Vi har sett till att det har skjutits
till en del pengar till detta så att det har förbättrats.
Vi tycker inte att jakt ska ske i nationalparker.
Och, sist men inte minst, alla jaktformer ska vara
etiskt och miljömässigt acceptabla. Vi vill exempelvis
förbjuda grytjakt på grävling och räv, vilket vi tar upp
i reservation nr 6. Grytet bör kunna vara en fristad för
djuren. Metoden med grytjakt innebär också onödigt
lidande för djuren, vilket Vänsterpartiet tog upp i
diskussionen tidigare.
Utifrån de här förutsättningarna ska jakt få bedri-
vas. Att jaga är ur många aspekter ett mer etiskt ac-
ceptabelt sätt att få kött på bordet, då det kommer
från djur som har fått leva sin liv fria och som dess-
utom nyttjat föda och mark som vi inte avsett för
spannmålsproduktion.
Kortfattat skulle man kunna säga att det handlar
om att dagens viltvård ska ersättas med faunavård
som omfattar alla vilda arter, inte bara jagat vilt. Na-
turvårdsintressena behöver stärkas och ges större
inflytande än jaktintressena. Ofta går de här intresse-
na ihop. Det är helt sant. Men ibland går de också
emot varandra. Ett sätt som vi föreslår är att inrätta ett
faunaråd som består av representanter för naturvårds-
organisationer, jägarkåren, djurrättsrörelsen och vilt-
forskare i lika delar. De bör ha till uppgift att se över
jaktens praktiska och etiska aspekter och vara rådgi-
vande om jakttider och jaktformer.
På grund av den tidigare diskussionen måste jag
också göra några kommentarer när det gäller rovdju-
ren. Moderaterna tog upp ett antal förslag som de
stöder som innebär att man ger lite friare möjligheter
att skjuta varg. Som vi ser det är det stora problemet
att de här s.k. rättigheterna står i motsats till varandra.
Det handlar om vargens rätt till överlevnad som art
och jägarens rätt att göra vissa saker, t.ex. att skydda
sin egendom, som Moderaterna säger, dvs. hunden.
Att se hundens liv endast i perspektivet som jägarens
egendom är för övrigt kanske signifikant för en viss
syn på djur som jag inte stöder.
Det är ett faktum att forskare anser att för att
vargstammen ska vara ens kortsiktigt livskraftig be-
höver den öka till 500 djur. Dit är det långt i dag. Vi
har satt ett etappmål på 200 djur. Det är man inte
heller uppe i ännu. Så länge de här sakerna står i
motsats till varandra så tydligt som de gör i dag kan
vi inte acceptera att vargens fortlevnad riskeras för att
t.ex. ett mindre antal hundar används som ett emotio-
nellt slagträ i den här debatten. Det handlar naturligt-
vis om ett fåtal hundar om man jämför med andra hot
som finns mot hundar i dagens samhälle.
Om det här motsatsförhållandet upphör tycker vi
att man får diskutera vilka prioriteringar som ska
göras och om man ska ha mer frikostiga regler för att
skjuta av varg och vilka saker man i så fall vill utöka
möjligheterna med.
När det gäller riskerna för barn var det faktiskt så
tidigare att man skickade ut barnen i skogen för att
vakta får. Man ansåg att de skyddade fåren emot
vargangrepp. Såvitt jag vet är det en människa i Sve-
rige som har blivit dödad av varg på 200 år.
Gungorna på fritis är betydligt farligare än varg
för barnen, och de är dessutom betydligt fler. Vi ac-
cepterar många saker som är farliga i dagens samhäl-
le. Vi accepterar bilar. De dödar ett antal hundar,
många andra djur och de dödar t.o.m. människor
varje år. Vi accepterar tiotusentals farliga kemikalier,
och vi accepterar t.ex. rökning. Det är väldigt viktigt
att jobba med riskminskning när det gäller alla farliga
saker som vi av olika anledningar har valt att åt-
minstone tillfälligtvis acceptera i vårt samhälle. Det
gäller oavsett om de här riskerna kommer ifrån en bil,
farliga kemikalier eller varg. Det tycker jag är ett
väldigt viktigt perspektiv i den här diskussionen.
Jag stöder naturligtvis alla Miljöpartiets reserva-
tioner, men jag väljer att yrka bifall endast till reser-
vation nr 17.
</anforandetext>
<intressent_id>031414803913</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152608</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf78</protokoll_url_www>
</anforande>
