2348386 GP0991 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april 2001/02 91 2002-04-05 00:00:00 Jakt och viltvård D078344F-C77B-487B-A3B3-EB861B663E23 62 CARL G NILSSON (m) m Fru talman! Betänkandet som vi ska behandla nu omfattar många av jaktens och viltvårdens aspekter, men jag ska begränsa mig till att kommentera ett par saker, dels vikten av förståelse för jakt över huvud taget, dels vill jag säga några ord om rovdjurspoliti- ken. Det finns ca 300 000 aktiva jägare i vårt land. Betydligt många fler är intresserade av vår rika fauna. De vill gärna uppleva och se älgar, hjortdjur, rovdjur och kanske en tjäder eller andra fåglar som inte är självklara på det vanliga fågelbordet. Breda attityd- undersökningar visar att den vilda faunan är ett av de viktigaste naturvärdena för en stor majoritet av vår befolkning. Finns det då ett motsatsförhållande mellan dessa grupper, jägarna å ena sidan och de naturintresserade i största allmänhet å den andra? Enligt min mening borde det inte finnas det, och det är i varje fall vår uppgift som lagstiftare och som opinionsbildare att medverka till förståelse för sambandet mellan vården av våra viltstammar och jaktens betydelse. Den vikti- ga beståndsdel i viltvården som jakten och beskatt- ningen av viltet utgör måste framhållas och förklaras pedagogiskt. Mot den här bakgrunden är det viktigt att de ten- denser som finns till ett allmänt motstånd och de antijaktrörelser som förekommer bemöts med saklig information om jaktens betydelse för starka och ut- hålliga viltstammar. Härvidlag, Michael Hagberg, som är regeringens talesman i dag, tycker jag att regeringen sköter sig dåligt. Jakt är en urgammal svensk tradition, och det finns därför anledning att erinra om att förutsättning- arna för jakt och viltvård är mycket olika i EU:s olika delar. Skillnaderna härvidlag mellan t.ex. Spanien och Portugal å ena sidan och Sverige och Finland å den andra är stora för att inte säga enorma. På före- kommen anledning måste slutsatsen av det resone- manget bli att EU inte ska lägga sig i angelägenheter som bäst sköts på nationell nivå. Även här måste regeringen enligt min uppfattning bli bättre på att ta till vara svenska intressen. Lika dålig tycker jag att regeringens rovdjurspoli- tik är. Vi måste ha balans i våra viltstammar. Den nuvarande mycket ensidiga förbudspolitiken mot jakt på rovdjur i allmänhet tenderar att orsaka att annat jaktbart vilt, t.ex. rådjur, utrotas av sina fyrbenta fiender. Det finns områden i vårt land där detta redan har skett. Jag vill inte utrota någon art, men jag upp- repar att jag vill ha balans i naturen. Det finns andra exempel på obalans. Tycker Mi- chael Hagberg t.ex. att det är rimligt med en så explo- siv utbredning av skarv i våra kustområden att den biologiska mångfalden onekligen hotas, eller att vi har så mycket säl utefter våra kuster att de utgör ett stort avbräck för våra redan förut ansträngda yrkes- fiskare? Men för att återgå till rovdjuren i allmänhet och till vargen i synnerhet vill jag påminna om att riksda- gen har beslutat att vi ska ha varg eller kanske snarare tillåta en livskraftig vargstam i Sverige. Även vi mo- derater har deltagit i det beslutet. Men vi har gjort det med några bestämda förbehåll. Utbredningen av varg lokalt får inte ske okont- rollerat. Inom sådana områden där vargstammen växer snabbt, och så är fallet på flera håll i vårt land, t.ex. i Värmland, ska det kunna ges tillstånd till av- skjutning. Vi kan inte ha det på det sättet att männi- skor på dessa platser inte vågar låta sina barn vara ute ensamma eller att en jägare inte vågar släppa sin hund vid jakt. Sådana beslut, som jag menar måste finnas, om tillstånd till kontrollerad avskjutning av en eller annan varg måste kunna ske på lokal eller regional nivå. Det är orimligt att sådana ärenden ska behöva gå ända upp på regeringsnivå. I detta sammanhang har för övrigt Folkpartiet väckt en mycket klok mo- tion. Likaså är det naturligtvis viktigt att ägare av tam- boskap och hundägare ska ha rätt att skydda sin egendom vid rovdjursangrepp. Vi föreslår en utvid- gad rätt till skyddsjakt på rovdjur. Enligt vår mening är det oacceptabelt att tvinga djurägare att bevittna hur djur rivs eller skadas utan att de har möjlighet att kunna ingripa. Vad tycker regeringens representant om det resonemanget? Fru talman! Jakt- och viltupplevelser utgör i dag, som jag förut nämnde, en omfattande folkrörelse men har också, tror jag, en ännu större potential. De svenska viltstammarna av älg, rådjur, björn m.fl. har en stark dragningskraft. De utgör en icke föraktlig exportprodukt i form av tillresta såväl jägare som de som endast kommer för att uppleva mötet med det vilda. Fru talman! Låt oss vårda och utveckla denna rika svenska tillgång. Utan att värdera de olika reservationerna yrkar jag som vanligt från vår sida bifall till reservation nr 1. Vi står naturligtvis också bakom våra övriga reserva- tioner. 0929270135300 N 2010-01-01 00:00:00 152592 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf62