<anforande>
<dok_hangar_id>2348386</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsliv </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8C167657-0E38-4B3B-B26C-4F0E655C6307</anforande_id>
<anforande_nummer>26</anforande_nummer>
<talare>ANA MARIA NARTI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Under två olika interpellationsde-
batter diskuterade statsrådet Ingela Thalén och jag
mina synpunkter på den mycket svåra situation som
människor utanför arbetslivet har när det gäller reha-
bilitering. Det är de s.k. nollade människorna. De har
inte haft någon inkomst och har ingen sjukpenning.
Ingen vill i dag engagera sig i att betala deras rehabi-
litering. Då faller människorna helt mellan stolarna.
De blir invalidiserade. De blir en permanent belast-
ning för sig själva, med sina smärtor och med sitt
missnöje, och för samhället med den kostnad som en
totalt passiv vardag innebär. Ingenting av detta har
trängt längre än till våra diskussioner med statsrådet.
</anforandetext>
<intressent_id>0283009944701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152556</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf26</protokoll_url_www>
</anforande>
