<anforande>
<dok_hangar_id>2348386</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsliv </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C17F13C7-6F97-47C4-B68A-C5DF73A17BBE</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>MARIA LARSSON (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi kristdemokrater är bekymrade
över den här utvecklingen, för människornas skull
och för samhällsekonomins skull. Det är därför vi för
den här debatten. Självklart är situationen komplex.
Det anförde också jag i mitt inlägg. Men jag menar
att handlingskraften fattas regeringen. Det här har fått
fortgå alltför länge utan konstruktiva åtgärder. Man
har också dragit pengar från sjukförsäkringssystemet,
vilket jag tycker är en åtgärd i direkt fel riktning.
Ja, självklart ska man ta till vara de positiva ex-
emplen. Och nu visar statistiken, bl.a. i Jan Rydhs
utredning, att det är i de små privata företagen som
sjukfrånvaron är lägre, särskilt om man jämför med
de stora företagen men också med offentlig sektor
framför allt. Vad drar Cinikka Beiming för slutsats av
det?
</anforandetext>
<intressent_id>0331967573912</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152552</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
