2348386 GP0991 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april 2001/02 91 2002-04-05 00:00:00 Arbetsliv 3AB86379-5417-4C82-8688-C42E6A949430 19 CINNIKA BEIMING (s) s Herr talman! Kammaren debatterar nu arbets- marknadsutskottets betänkande nummer 4 om arbets- livet. Det är ett omfattande motionsbetänkande med frågor som omfattar ohälsa i arbetslivet, arbetsmiljö, företagshälsovård och andra arbetslivsfrågor. Det vi nu debatterar är ett av vår tids största samhälls- problem och en av vår tids största utmaningar, dvs. den ökade ohälsan i arbetslivet. Arbetslivet har på många sätt inneburit ökade krav och mer stress som i sin tur påverkar människors hela livssituation. En växande andel av problemen rör den psykiska och psykosociala ohälsan. Men många av de traditionella arbetsmiljöproblemen finns också kvar. Fortfarande drabbas många människor av belast- ningsskador och är utsatta för olycksfallsrisker, mo- notona arbeten, buller, mobbning och våld på arbets- platsen. Många faktorer har drivit fram förändringar i samhället, och då har också arbetslivets förutsättning- ar förändrats. Det uppskruvade tempot, ökade krav på flexibilitet hos arbetskraften, neddragningar och minskning av personal har lett till en ökad belastning och stress för anställda, men också för arbetsledning och företagare. Lösare nya anställningsformer har också många gånger lett till mindre inflytande och delaktighet på arbetsplatsen och mindre av personal- utbildning. Ohälsan har effekter för både individen och sam- hället. Jag ska inte i den här debatten uppehålla mig vid socialförsäkringsutskottets frågor, men vill ändå för helhetens skull kommentera de ökade sjukskriv- ningstalen. Jag ska bara nämna att Jan Rydhs utred- ning, HpH-utredningen, Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet, visar att kostnader för förtidspen- sion, sjukpenning och rehabiliteringsersättning under åren 2000-2001 har ökat med i genomsnitt 25 miljoner om dagen. Det här är naturligtvis ingen acceptabel utveckling. Herr talman! Orsakerna till ohälsan måste också sökas utanför arbetslivet i faktorer som påverkar hälsan i olika grad hos den enskilde, såsom den pri- vata ekonomin, den individuella kost- och motions- hållningen och därtill också den upplevda stressen av att inte hinna med. Men faktorer utanför arbetslivet kan inte förklara den kraftiga ökning av ohälsan som har skett under senare delen av 90-talet. Faktorer utanför arbetslivet kan inte förklara stora skillnader i sjukfrånvaro mel- lan olika arbetsplatser och mellan olika regioner. Ökningstakten kan inte heller bero på att människor så radikalt skulle ha ändrat sina motions- eller kost- vanor enbart de senaste åren. Det finns flera forskningsresultat som visar på ett samband mellan arbete och ohälsa. Men egentligen spelar det inte så stor roll vilka orsakerna till ohälsa i arbetslivet är. Det är ju ändå på arbetsplatsen som förändringar måste ske för att arbetet ska upplevas som positivt och spännande. Herr talman! Arbetsmiljöproblemen är mycket komplexa. För att lyckas med att komma till rätta med ohälsan i arbetslivet krävs samverkan mellan många olika aktörer. Som politiker i den här kamma- ren har vi vår roll - individen har sin. Men ett mycket stort ansvar vilar på arbetsmarknadens parter. En ökad hälsa i arbetslivet står i dag högt på den politiska dagordningen. För att motverka den ogynn- samma utvecklingen har regeringen initierat kraftfulla åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet, och ett reformar- bete inom arbetsmiljöområdet har påbörjats. I samband med den senaste budgetpresentationen lanserade regeringen elvapunktsprogrammet för att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbets- livet. Syftet med programmet är att sätta individen i centrum och göra arbetsgivarens ansvar för ohälsan tydligare. Det är ett brett åtgärdsprogram som inne- håller både förebyggande, rehabiliterande och kun- skapshöjande åtgärder. Det här är ett föränderligt program som ständigt kommer att utvidgas och för- ändras. Jag ska nämna några av de initiativ som har berö- ring med de frågor som vi hanterar inom arbetsmark- nadsutskottets område. Det förebyggande arbetet handlar bl.a. om att upp- rätta nationella mål för ökad hälsa i arbetslivet. De utarbetas nu, och vid utformningen kommer också arbetsmarknadens parter att delta. Det handlar också om en utveckling av arbetsmiljöarbetet där både fö- retagshälsovården och skyddsombuden har en viktig roll. Hälsobokslut som ska upprättas är en viktig del i ett utökat ansvar för det förebyggande arbetet som de offentliga arbetsgivarna måste ta. Nu ser regeringen också över vilka förutsättningar som finns att även göra detta inom den privata sektorn. Elvapunktsprogrammet tar också upp vikten av att det ska vara lönande att satsa på hälsa och kostsamt att förbise och bortse från att åtgärder behöver göras. Jag kan också nämna att regeringen satsat 50 miljoner kronor för försöksverksamhet med nio olika projekt för ökad hälsa inom den offentliga sek- torn. Tanken här är att sprida goda erfarenheter för att utveckla metoder och arbetssätt i det förebyggande och rehabiliterande arbetet. Riksförsäkringsverket och AMS har fått ett ge- mensamt uppdrag att förnya den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Målet är att fler sjukskrivna ska återfå förmågan att arbeta. Redan förra veckan be- slutade också regeringen att anslå 70 miljoner kronor till detta. Förutom det regeringen och vi här i riksdagen kan göra, såsom en skärpt lagstiftning, skärpt tillsyn och mer resurser, krävs en bred samsyn om vilka orsaker- na är och om vilka insatser som är nödvändiga. Ut- skottet välkomnar särskilt därför att regeringen tagit initiativ till en trepartsdialog. Syftet med dialogen är att regeringen tillsammans med arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter ska nå fram till en gemensam överenskommelse för att komma till rätta med den arbetsrelaterade ohälsan och den negativa stressen i arbetslivet. Tanken är även att de övriga frågorna i elvapunktsprogrammet ska beredas inom ramen för trepartsdialogen. Samtalen leds av Arbets- miljöverkets generaldirektör Kenth Pettersson, och en första avstämning kommer att ske till sommaren. Det är angeläget, herr talman, att verkligen de- battera och lösa de problem som finns i arbetslivet, men jag vill, precis som Margareta Andersson var inne på, också i denna debatt framhålla att vi i dag alltför ofta tyvärr fokuserar på problemen. Vi får i debatten en ganska dyster bild. Men för att klara av att utveckla arbetslivet krävs det goda föregångare i förändringsarbetet. Det finns många goda exempel på lyckade insatser för att få bra arbetsförhållanden. Vid en överväldigande majoritet av arbetsplatser- na trivs de anställda med sitt arbete, och många upp- lever att de har ett roligt, intressant och utvecklande arbete och mår bra. Det vi borde göra är att mer foku- sera på vad som kännetecknar dessa goda arbetsplat- ser och fokusera på vad det är som gör att de anställ- da är friska och mår bra, och sprida det budskapet vidare till andra arbetsplatser. Som exempel kan nämnas att inom ramen för regeringens arbete arran- geras redan nästa vecka, den 9 april, tre regionala konferenser för ökad hälsa i arbetslivet, som syftar till att sprida idéer och presentera goda lokala exempel på hälsofrämjande arbetsplatser. Herr talman! Vi har gått från ett industrisamhälle till ett kunskaps- och tjänstesamhälle, och vi måste inse att personalen i både privat och offentlig sektor är den viktigaste resursen. Människor måste orka med ett helt arbetsliv. Arbetslivet måste anpassas så att det är möjligt att kombinera arbetet med familj, fritid och andra intressen och samtidigt må bra. Det faktum att ohälsan varierar mellan olika arbetsplatser betyder att möjligheterna till inflytande och delaktighet är viktiga faktorer om man ska trivas på sin arbetsplats. Att kunna påverka arbetets organisation, sin arbetstid och hur den ska förläggas är också sådant som måste finnas med i utvecklingen av ett gott arbetsliv. Ett modernt arbetsliv kräver anpassning till människors livssituation och förutsättningar. Slutligen vill jag än en gång hävda att regeringen på olika sätt kraftfullt har initierat ett antal insatser för ett mer mänskligt arbetsliv. Parterna, såväl ar- betstagare som arbetsgivare, deltar i samtal om de mer konkreta insatserna. Jag vill därför till sist, herr talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet och avslag på samtliga reservationer. 0348584595917 N 2010-01-01 00:00:00 152549 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf19