<anforande>
<dok_hangar_id>2348386</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0991</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:91 Fredagen den 5 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>91</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-05 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arbetsliv </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>2CCE9358-59C3-4829-9D22-A6C7B418F650</anforande_id>
<anforande_nummer>14</anforande_nummer>
<talare>CARLINGE WISBERG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi skulle ju kunna förlänga diskus-
sionen här genom att ta upp en hel del av de saker
Ana Maria Narti har framfört, men jag förmodar att vi
är ganska många som förväntar oss att komma hem
lite hyfsat under fredagseftermiddagen. Därför ska
jag begränsa mig väldigt mycket.
Jag har tittat på vad Folkpartiet och Centerpartiet
har sagt i en reservation. Man säger så här:
"Arbetslivsinstitutet är en viktig aktör när det gäller
att ta fram och sprida kunskap om hur arbetsplatser
kan utformas för att främja hälsa och förebygga ohäl-
sa. Det finns många områden där det råder brist på
kunskap och där forskning bör stimuleras."
Sedan lyssnade jag på Ana Maria Narti, och då
tycker jag att det hela blev lite mer motsägelsefullt.
Det kan kanske bero på att det är Elver Jonsson som
har varit med och formulerat den här reservationen.
När man lyssnar på Ana Maria Narti får man den
uppfattningen att det är för mycket regelverk etc.
Man måste skaffa sig så mycket kunskap för att kun-
na hantera de här problemen. Då undrar jag på vilket
sätt en minskad kunskap skulle kunna ge en bättre
situation i arbetslivet.
</anforandetext>
<intressent_id>0282644582407</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152544</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0991/#anf14</protokoll_url_www>
</anforande>
