<anforande>
<dok_hangar_id>2348385</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En nationell handlingsplan för de mänskli- ga rättigheterna, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AB7C1029-DBE6-4D67-97EC-2E989C9D0DAB</anforande_id>
<anforande_nummer>99</anforande_nummer>
<talare>LENNART FRIDÉN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jo, jag lyssnade till Ingvar Svensson
på min egen kammare. Det blir effektivare än att sitta
här. Det var därför jag skrev ned ordet Europakon-
vention på mitt lilla manuspapper.
Om vi hela tiden ska vänta på att tillsätta utred-
ningar blir det mycket som inte händer. Det har tidi-
gare påpekats. Bl.a. Kenneth Kvist talade om att
vänta på så mycket som bara skjuts vidare.
Fru talman! Det hade inte skadat att göra en mar-
kering om man nu tycker att frågan är viktig. Det är
den. Jag utgår från att de som kommer att vidare
bevaka frågan kommer att ta ett rejält tag i den. Men
medan gräset gror dör kon. Det är den stora risken
här, dvs. man skjuter hela tiden ifrån sig ansvaret
genom att hoppas på att en utredning så småningom
ska ta upp de frågor som är angelägna. Det är fel sätt
att arbeta på.

</anforandetext>
<intressent_id>0361652802700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152340</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf99</protokoll_url_www>
</anforande>
