<anforande>
<dok_hangar_id>2348385</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En nationell handlingsplan för de mänskli- ga rättigheterna, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>298C6749-514A-4C1C-932B-A9FD8BB286FF</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>PER LAGER (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vad Ingvar Svensson säger är alldeles
rätt. Men ofta i sådana här sammanhang när majori-
teten förutsätter något utgår vi från att regeringen
aktivt arbetar för en sak. Görs inte det och misstänker
man att det inte görs, tvingas man att göra ett tillkän-
nagivande bara för att försäkra sig om att det här ska
göras.
Jag håller med Ingvar Svensson. Ibland borde
man kanske inte göra så här. Men i denna fråga, som
är så brännande het och så stark, är det mycket viktigt
att vi säger ifrån. Även om vi hoppas att de i reger-
ingen faktiskt arbetar så gott de kan måste vi tala om
detta.
</anforandetext>
<intressent_id>075043103804</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152324</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
