<anforande>
<dok_hangar_id>2348385</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En nationell handlingsplan för de mänskli- ga rättigheterna, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5AE1D671-8CB3-4F12-BAEF-1A1C816B124F</anforande_id>
<anforande_nummer>71</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jo, det gör jag visst i många avseen-
den. Arbetaren är sin lön värd, och den ska inte staten
genom beskattning ta ifrån honom exempelvis. Det
måste vara en rimlig konsekvens av detta resone-
mang.
När det sedan gäller detta med att förstöra ting
kontra att ge sig på människor, som vi talade om,
uppfattar jag ändå att Kenneth Kvist gör en viss di-
stinktion när han säger att man egentligen inte ska få
förstöra vare sig det ena eller det andra men i varje
fall inte människor. Men jag skulle nog önska ett
tydligare avståndstagande och en precisering. Har
man rätt att förstöra ting i ett demokratiskt samhälle,
t.ex. i samband med demonstrationer, för att främja
högre värden som man kanske själv definierar i ter-
mer av att gynna människor i en eller annan mening?
Det är det som jag vill jag ha svar på.
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152312</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf71</protokoll_url_www>
</anforande>
