2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 En nationell handlingsplan för de mänskli- ga rättigheterna, m.m. 4B9304D2-E39B-471F-A0E9-B489AE96B036 68 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! De mänskliga rättigheternas historia är mycket lång. Tankarna bakom dem har sitt ur- sprung i de gamla grekiska stoikernas försvar för individuella människor och även i den ursprungliga kristendomen. De aktualiserades sedermera under upplysningstiden och kom därefter på pränt i direkta skrifter i de revolutionsrörelser som riktade sig mot t.ex. den franska feodalismen eller den tidiga engels- ka merkantilistiska kapitalismens kolonialism. Rättigheterna har sedan utvecklats och har varit föremål för mycket diskussion och ifrågasättanden, samtidigt som också kampen för de mänskliga rättig- heterna ju segdraget trots allt har kunnat befästas i en stor del av världens länder. Dock finns fortfarande stora brister, både internationellt och nationellt. Fram- för allt gäller det i det internationella samhället, där vi ju dagligen upplever samhällen som inte iakttar mänskliga rättigheter, rättsstaternas principer eller mellanfolkliga regler och hur man behandlar folk i händelse av motsättningar och konflikt. Rättigheterna har sitt ursprung i att de hävdar människornas rättigheter gentemot staternas makt och maktutövning. Men de har ju faktiskt också ett ele- ment av de behärskade och kontrollerade klassernas rättigheter gentemot de härskande klassernas rättig- heter. De har också en betydelse för människornas personliga liv och förhållningssätt till varandra. Det gäller att hantera medmänniskor med respekt för deras rättigheter. Utvecklingen har också dragit mot individualite- ten i rättigheterna, som ju hör till deras historia, dvs. erkännandet av människorna som individer som inte ingår i någon sorts abstrakta kollektiv. Det handlar om allas lika rättigheter, om att alla människors lika rättigheter kan hävdas och att det strider mot varje logik att förneka att alla har lika rätt till liv, lika rätt till lycka eller att söka lycka och lika rätt till frihet. Därför har vi en sorts grundrättigheter, om än kanske inte i den mening som naturrättsfilosoferna tänkte sig, som såg rättigheterna som någon sorts av naturen eller av Gud givna rättigheter. Men det finns ändå en kärna av grundrättigheter som inte någon kan kränka med något logiskt argument. Vem har rätt att hävda att min rätt till liv, min rätt att söka lycka och min rätt till frihet är större än din? Där gäller allas lika rätt. Detta har lett till att också uppdykandet av sociala rörelser, inte minst arbetarrörelsen, lätt har medfört att man betonar att de mänskliga rättigheter- nas politiska sida måste kombineras med en social sida. Nils Fredrik Aurelius vill nu göra skillnad på detta i sitt inlägg och inte tillmäta de här rättigheterna samma status. Det är ett uttryck för det borgerliga tänkandet, där man inte ser just att rättigheterna ska vara lika. Ska rättigheterna vara lika måste det också finnas en rimlig likhet i människornas möjligheter att utnyttja sina rättigheter. Detta kräver också att de sociala förhållandena inte är för ojämlika. Därigenom strider de, på sund individualism grundade, demokra- tiska mänskliga rättigheterna mot den kapitalistiska egoismens logik. Det är därför intressant att höra att högerns representant i den här debatten faktiskt kriti- serar regeringen på just den punkten. Regeringen säger att de sociala och allmänpolitiska mänskliga rättigheterna har lika valör. Nej, det har de inte, säger Nils Fredrik Aurelius. Det är mycket intressant, fru talman! De mänskliga rättigheterna är lika, och därför, för vår likhets skull, måste också de sociala rättigheterna räknas dit. Att de sedan, på grund av samhällets ten- dens att skapa ojämlikhet, inte går att juridiskt fast- ställa såsom politiska eller allmänmänskliga rättig- heter är en annan sak. Men värdet är lika. I en handlingsplan i form av en skrivelse som re- geringen lägger fram kan man inte ta upp några för- slag till lagstiftningsändringar, för då hade det varit en proposition, med allt vad det hade betytt av bered- ning. Här handlar det om en handlingsplan för att på grundval av den nu gällande lagstiftningen förbättra samhällets arbete med de mänskliga rättigheterna. Vi tycker att det är ett utomordentligt bra initiativ. Det är många intressanta punkter i denna skrivelse. Att dessa punkter finns med där - bl.a. handlar det om ökade utbildningsinsatser inom många myndigheter för att förbättra kunskaper och insikter om de mänskliga rättigheterna - ja, i detta ligger ju också ett erkännan- de att allt inte är bra. Det är klart att det heller inte är det inom vårt eget land. Vi ser ju ofta rubriker som är skakande om hur vi behandlar asylsökande, flyktingar och flykting- barn. Vi ser hur myndigheter, t.ex. Utlänningsnämn- den, ibland lider av en flagrant brist på empati och insikt om mänskliga rättigheter. Vi ser i andra myn- digheter också brister, inte minst i arbetet hos polisen, som ju har särskilda maktbefogenheter. Det är därför alldeles utmärkt att man lägger fram den här planen. I detta finns det naturligtvis också många proble- matiska sidor. Ett exempel är när det internationella samfundet, i sin ambition att t.ex. bekämpa terrorism, går längre och går emot de konventioner som finns om de mänskliga rättigheterna. Då uppstår problem. Det har vi velat rikta uppmärksamhet på i en reserva- tion till det här betänkandet, nämligen reservation 16 tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet. Vissa människor har på grund av en internationell lista, utan att själva egentligen ha fått reda på vad grunden till detta är, förhindrats att komma i åtnjutande av sina egna ekonomiska tillgångar och förhindrats att få ekonomiska ersättningar - alltså en sorts utsvältning av människor utan att det har skett någon som helst rättslig prövning. Detta är någonting som strider mot mänskliga rättigheter. Det är just i de här komplicerade lägena som de mänskliga rättigheterna ställs på prov och vi interna- tionellt och nationellt har ett ansvar för att försvara dem entydigt och tydligt. De mänskliga fri- och rät- tigheterna gäller alla och lika för alla. Fru talman! Vi står bakom alla de tre reservatio- ner som vi har skrivit under, men yrkar för tids vin- nande bifall endast till reservation 16. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 152309 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf68