2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 Demokrati för det nya seklet CA152AAD-41D9-49CE-963C-21B3BC513057 3 MATS EINARSSON (v) v Fru talman! Det är både svårt och lätt att tala om demokratin. Det är lätt i den meningen att de demo- kratiska principerna och de demokratiska begreppen är centrala i den politiska diskursen, om jag får an- vända ett missbrukat uttryck. Det finns ett oreserverat stöd för demokratins principer bland nästan alla poli- tiska krafter och alla politiska krafter som finns repre- senterade i den svenska riksdagen. Det är ganska lätt att vara ense så länge man hål- ler sig någorlunda abstrakt och övergripande. Det är också ganska lätt att se demokratins brister och hoten mot demokratin. Det gör att det i viss mening är lätt att tala om demokrati. Men det är också svårt att tala om demokrati. Just abstraktionsnivån gör att man lätt förlorar kontakten med den konkreta politiska, sociala och ekonomiska verklighet där demokratin förverkli- gas eller inte förverkligas. Det är ofta svårt att hitta de reformer, förändringar och åtgärder som skulle kunna komma åt de problem som vi ser. Regeringens proposition Demokrati för det nya seklet är väl delvis en illustration av det för- hållandet. Propositionen har kritiserats och beskyllts för att vara en pratproposition fylld av fluffiga for- muleringar men med väldigt lite av konkreta förslag. Vid en ytlig betraktelse kan man tycka att det lig- ger en del i detta. Kritiken är också delvis missriktad, menar jag. Visst är det mycket prat i propositionen, men det är också viktigt att prata om demokrati. Regeringen och utskottsmajoriteten ansluter sig till ett uttryck från Demokratiutredningen: deltagar- demokrati med deliberativa kvaliteter - dvs. tanken att demokrati måste vara någonting mer än det for- mella regelverk som innebär bl.a. val vart fjärde år. Det måste innebära att medborgarna deltar i den poli- tiska processen även mellan valen, och det betonar dialogens och samtalets betydelse i den politiska processen. Detta är inte bara fluffiga formuleringar. Det är faktiskt en viktig avgränsning mot andra demokrati- uppfattningar. Det är framför allt en avgränsning mot den elitdemokratiska uppfattning som inte betonar folkstyret eller folkmakten som demokratins kärna utan bara ser till möjligheten för folket att med nå- gorlunda jämna mellanrum byta ut den elit som ska styra över landet. Där ser man politiska passivitet snarast som ett hälsotecken. Detta är en cynisk och apologetisk demokratiuppfattning - apologetisk i den meningen att den att den snarast är till för att motive- ra och legitimera den politiska och demokratiska passiviteten i framför allt USA. Denna demokratiupp- fattning har, kan vi notera, ett mycket svagt stöd i Sverige och Sveriges riksdag. Det är bra. Som sagt, det finns mycket att säga om demokra- tifrågor, och jag hinner inte komma in på mer än en bråkdel av dem. Problemet med propositionen är inte så mycket vad som står i den - det mesta i propositionen är alldeles utmärkt. Problemet är att propositionen, lik- som stora delar av demokratidebatten undviker det stora problemet även om faktiskt Nils Fredrik Aureli- us och Moderaterna brukar vara inne på det ibland. Det handlar om förhållandet mellan å ena sidan den politiska sfären, där demokrati förutsätts råda, och å andra sidan den icke offentliga eller privata sfären, där andra regler råder. I den offentliga sfären har vi demokrati, och där fattar vi beslut om lagstiftning och sådant. I den pri- vata sfären råder personliga relationer, och där base- ras beslutanderätten snarast på ägande. Här i kamma- ren beslutar vi om lagstiftning. Hemma beslutar jag vilken skjorta jag ska ta på mig, och jag beslutar i kraft av mitt ägande av skjortan. Så långt är det inga problem. Jag tror att vi inte ska fatta demokratiska beslut om klädedräkt åt var och en av oss. Problemet uppkommer i den sfär som är samhäl- lelig till sin karaktär - den berör oss alla, den hänger samman med hela samhället och den har avgörande betydelse för hela samhällsutvecklingen - dvs. pro- duktionens och ekonomins sfär. Där är maktrelatio- nerna inte baserade på demokratins principer utan på äganderättens principer. Där uppkommer konflikter och svårigheter, och där finns roten till de demokra- tiska problem som vi kan se. Jag tillhör ett parti som tog sig före att försöka väcka liv i arbetarrörelsens diskussion om den eko- nomiska och industriella demokratin. Vi hade en konferens och vi antog ett dokument. Det blev på sina håll ett väldigt liv om detta, vilket väl visar att detta är en nödvändig diskussion. Svårigheten med att komma till rätta med demo- kratins problem genom olika slag av förändringar i regelverket har att göra med att demokratins problem inte ligger inom den politiska sfär där demokrati råder. Roten till problemet ligger utanför denna sfär, i den ekonomiska och samhälleliga verkligheten. Där- för kan man inte med regelförändringar inom den politiska sfären komma åt de problem som beror på förhållanden utanför denna sfär. Men det innebär inte att vi inte ska försöka putsa och fila på det politiska system som vi nu har. Det gör vi i viss utsträckning med de beslut som vi nu ska fatta. Tiden går, och jag hinner inte utveckla detta när- mare. Jag ska kort referera de reservationer som trots allt även Vänsterpartiet har. Reservationerna handlar om åldergränsen för rösträtt, rösträtt för utländska medborgare, frågan om kommunala utjämningsman- dat, obligatoriska miljönämnder i kommunerna och möjligheten till direktval till kommundelsnämnder. Vi har en motivreservation tillsammans med Social- demokraterna när det gäller indelningsfrågorna. Vi anser att frågorna om folkinitiativ och folkomröstning bör beredas ytterligare. Samtliga dessa reservationer står Vänsterpartiet naturligtvis bakom, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till dem. Däremot yrkar jag bifall till reser- vation 23 om krav vid entreprenadupphandlingar, och reservation 24, som är en reservation tillsammans med Socialdemokraterna om insynen i fristående skolor. Båda dessa reservationer berör det problem som jag tidigare tog upp, alltså friktionen mellan å ena sidan demokratin, den politiska logik som vi är vana vid här i kammaren och i kommunfullmäktige osv., och å andra sidan en annan logik i den privata sfären, där demokrati inte råder. Nu finansierar vi med skat- tepengar verksamheter som bedrivs av privata före- tag. Då uppkommer frågan: Bör vi inte ha rätt att ha samma insyn i dessa entreprenadföretags verksam- heter som vi har i den egna kommunens verksamhet? Jo, självfallet måste vi kunna ställa det kravet. Här går vi några små steg i den riktningen. Det är bra, men vi tycker inte att vi går tillräckligt långt. Därför yrkar jag bifall till reservation 23. När det gäller reservation 24 om insyn i fristående skolor har vi även där velat gå något längre. Det re- geringen föreslår är bara en möjlighet för regeringen, eller den myndighet som regeringen utser, att före- skriva att man ska ha den här insynen i viss mån. Vi hade velat ha en skarpare skrivning som reglerar detta. Som framgår av vårt särskilda yttrande förenar vi oss med Socialdemokraterna i en gemensam reser- vation vad gäller detta. Tyvärr kan vi än en gång konstatera att Miljöpartiet tillsammans med de bor- gerliga partierna här inte vill försvara offentlighets- principen och insynen i denna typ av verksamhet, vilket jag beklagar. 0548089226618 N 2010-01-01 00:00:00 152244 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf3