2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 De nya läkemedelsförmånerna 7ED95A65-BC04-46C8-BFB3-7A583F24A946 264 LOTTA N HEDSTRÖM (mp) mp Fru talman! Jag har strukit en del i mitt anförande på grund av den sena timmen och ska försöka kon- centrera mig på det viktigaste. Det kan ses som en ödets ironi, eller det kanske tvärtom är en mycket genomtänkt sak, att vi i dag debatterar både en narkotikapolitisk handlingsplan och en ny läkemedelsförmån. I ena ändan beivrar vi kemiska preparat i fel sammanhang och i den andra främjar vi kemiska preparat i rätt sammanhang. Här- emellan finns emellertid en flytande gräns och en fallande och stigande skala. Tablettmissbruk och tilltagande medikalisering kan ses som förstadier till kemiskt beroende och missbruk och till renodlat nar- kotikaberoende. Ett sorgligt fenomen är vidare kom- binationen av lugnande medel som bensodiazepiner och alkohol, cannabis eller anabola steroider, med monstruösa effekter på psyke och aggressionshäm- ning som följd - något som allt oftare registreras i dag vid våldsbrott. Socialstyrelsen har därför förordat en förstärkt tillsyn med inriktning på överförskrivningar och lä- kemedelsmissbruk, läser jag i dag i en pinfärsk rapp- ort från Rättsmedicinalverket. Där delar man för övrigt synen i handlingsplanen mot narkotika på vikten av att begränsa tillgängligheten av skadliga preparat. Att jag inleder mitt anförande med det här reso- nemanget beror på att jag skulle vilja ge ett totalper- spektiv på vad våra olika reformer och ansträngningar i riksdagen ska mynna ut i. För socialutskottets del kan målet bäst sammanfattas i ordet hälsa. Social, mental, kroppslig och andlig hälsa kan t.o.m. ibland stå i direkt motsats till alltför stor användning av syntetiska läkemedel. Men visst ska vi ha en god tillgång till välbehövliga läkemedel. Se bara på de berättigade protesterna i Sydafrika mot den regim som vill förmena aidssjuka bromsmedicin! Självklart har vi i ett välfärds- och högskatteland råd att tillhandahålla medicin för sjuka människor till överkomliga och subventionerade priser. Självklart ska vi ha ett kvalificerat högkostnadsskydd med goda möjligheter till uppföljning och tillsyn och med plikt att ta ned kostnaderna för samhället och individen. Därför stöder vi propositionen. Men kvar står behovet av att totalt sett minska konsumtionen och förskrivningen av syntetiska piller, att främja hälsan innan sjukdomen tagit över, att stämma i bäcken i stället för i ån. Därför finns också ett starkt behov av uppföljning av pillerförskrivning- en, inte minst för fortsatt forskning på den typ av läkemedel som bygger på kroppsegna substanser och på en biokemi utan syntetiska kemikalier. Jag skulle kort vilja redogöra för på vilka punkter vi gröna har haft en dialog med departementet och Socialdemokraterna om den här propositionen och vad vi anser vara dess svagheter. Alla miljöaspekter som tänkas kan, återsamling, återvinning av både förpackningar och innehåll, de- poni och destruktion, slamspridning av kontaminerat material, är sorgligt åsidosatta i hela propositionen. Inte heller det slöseri med pengar och resurser som det innebär att för stora förpackningar expedieras är tillräckligt belyst. Läkemedel för upp till 2 miljarder kronor kasseras och returneras till apoteken, men ingen vet hur myck- et som kastas i soporna eller äts upp av fel person vid fel tillfälle och i fel mängd och med helt fel resultat i kroppen. Att en del gamla människor står på mellan 15 och 20 preparat om dagen är inte någon skröna. Det är lika sant som det är tokigt. Därför är behovet av anpassade dosförpackningar och startförpackning- ar någonting som utskottet bör bevaka noga framöver. Vidare är konstiga konserveringsmedel, kvicksil- vertillsatser, titanoxidanvändning och olika piller- kosmetika i form av färg- och konsistensgivare fortfa- rande förekommande i för stor utsträckning i våra mediciner. Det här blir i sig ett hälso- och allergipro- blem som vi skulle vilja att Läkemedelsförmåns- nämnden skulle arbeta mer med. Det är för mig ofatt- bart hur man kan missa att ta itu med ett av de gifti- gaste ämnen vi känner till, kvicksilver, genom att underlåta att införa ett förbud mot att i läkemedel använda gift. Därför yrkar jag bifall till reservation 30. Dessutom anser vi att man framöver noggrannare ska överväga alternativen till just förskrivning av kemiska preparat som bot och läkemedel. I många fall vet man att t.ex. brist på rörelse eller brist på vila, dålig kost eller stressigt arbete är huvudanledningen till ohälsa. Vi önskar därför för framtiden även se en möjlighet till förskrivning av vila, kanske på hälso- hem, eller förskrivning av motion och rörelse på recept. Kostanvisningar och livsstilsrekommendatio- ner används i mycket högre utsträckning än hittills. För t.ex. blodfettsproblem vet man ju att kostföränd- ringar har bättre effekt än medicinering. Totalt sett handlar det om att få ned kostnaderna för läkemedel och även kostnaderna för läkemedels- biverkningar. Direkt felanvändning av läkemedel är också ett stort problem. De här aspekterna har äntli- gen uppmärksammats, också av flera talare i dag, men inte i tillräckligt stor omfattning i propositionen. Ska de åtgärdas krävs det just en sådan heltäckande uppföljning av förskrivningen som vi vill se, bl.a. med koder. Vi hade också gärna sett att man inlemmat övrigt nödvändigt förbrukningsmaterial, diabetessprutor osv., i ett högkostnadsskydd. Men till det lär vi få återkomma. För oss har möjligheten att kunna göra en heltäck- ande uppföljning, för forskningen inte minst, och få en heltäckande bild av läkemedelsanvändningen varit en av de viktigaste aspekterna med den här reformen. Vi anar t.ex. att mönstret för kvinnors och mäns lä- kemedelsanvändning ser olika ut. Tecken lär tyda på att män visserligen är friskare men ändå får dyrare läkemedel, medan kvinnor som lär ha fler kroniska sjukdomar äter billigare mediciner, för att nu nämna en angelägen frågeställning som vi behöver mer forskning om. Därför vill jag också passa på att yrka bifall till reservation 34, även om den behandlar jäm- ställdhetsaspekten i framtagningen av läkemedel snarare än hur konsumtionen skiljer sig mellan könen. Fru talman! Till sist några ord i dagens stora stridsfråga som märkligt nog inte har så mycket med hälsa eller patientsäkerhet att göra utan handlar om läkares rätt att få förskriva. Helst hade vi i Miljöparti- et sett ett system där en individuell förskrivarkod följer varje läkare. Men för det finns ingen majoritet och konstigt nog ett mycket stort motstånd från läkar- skrået. Så vi får nöja oss med ett särskilt yttrande i saken. Vi vill emellertid gärna se att även äldre läkare tas i anspråk och ges reella möjligheter att verka. Men vi vill att de frågorna behandlas i sitt rätta sammanhang. Det här ska handla om patientförmåner, patientsäker- het och minskade kostnader för alla parter, inte om läkares förskrivningsrätt. Vi övervägde därför också starkt att bejaka någon form av uppsamlingskod för de läkare som inte har eget företag eller en arbetsplats så att de skulle kunna komma in i systemet och kunna verka inom subventionen. Men, Kenneth Johansson och Kerstin Heinemann, vi bedömde slutligen att en sådan mellanform skulle permanenta arbetsplatsko- den och försena den utveckling med rent individuella koder som vi vill ha. 0699787174310 N 2010-01-01 00:00:00 152505 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf264