<anforande>
<dok_hangar_id>2348385</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0990</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>90</dok_nummer>
<dok_datum>2002-04-04 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>De nya läkemedelsförmånerna </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>47DC637B-42FE-4903-B228-D4619F4A8DD2</anforande_id>
<anforande_nummer>262</anforande_nummer>
<talare>KENNETH JOHANSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 8, men jag står också bakom övriga
reservationer där Centerpartiet förekommer.
Fru talman! Läkemedel är en viktig del av vård
och behandling. Det är nödvändigt att de används på
ett effektivt, säkert och ändamålsenligt sätt. Nya och
innovativa läkemedel måste bejakas om de kan hjälpa
fler och är effektivare när det gäller att lindra och
bota. Kostnadsutvecklingen för läkemedlen är ett
problem på ena kontot, men det kan vara samhälls-
ekonomiskt och humanitärt försvarbart. Det är nöd-
vändigt att uppnå en jämvikt mellan förskrivning av
läkemedel och övrig behandling och omvårdnad.
Här, liksom i samhället i övrigt, börjar vi dock,
tycker jag, i fel ände. I stället för att förebygga ohälsa
äter vi nu mediciner för ungefär 25 miljarder per år
jämfört med ca 10 miljarder för tio år sedan. Före-
byggande åtgärder kostar småsmulor i jämförelse
med de nu nämnda siffrorna. Men vi fortsätter att
lappa och laga i stället för att förebygga och se till det
friska. Här gör vi ett grundfel i samhället. Det behövs
självfallet både-och. Jag och Centerpartiet är mycket
kritiska till att folkhälsofrågorna har så låg prioritet.
Samtidigt kommer larmrapporter om äldre som
övermedicinerar. Enligt uppgifter skrivs 15 % in på
medicinklinikerna på grund av biverkningar av läke-
medel. En norsk studie visar att drygt 18 % av dem
som avlider på sjukhem avlider på grund av läkeme-
del. Dessutom kasseras varje år bortåt 800 000 ton
läkemedel. Det måste finnas en stor potential att
minska efterfrågan på läkemedel genom förebyggan-
de insatser och egenvård och genom en rad tekniska
åtgärder. Här borde den första stöten sättas in.
Centerpartiet anser det riktigt att kostnadsansvaret
nu lagts på landstingen. Där många av åtgärdsmöjlig-
heterna finns bör också kostnadsansvaret ligga. Vi
förutsätter att kommuner och regioner fortsätter att
decentralisera budgetansvaret för läkemedel ut till
vårdenheter och vårdcentraler. Det handlar om ett
lokalt budgetansvar, aktiva läkemedelskommittéer, en
kraftfull utbildningssatsning och en öppenhet för nya
tekniska lösningar och för projekt som t.ex. Helsing-
borgs lasarett bedriver. Så ser jag möjligheterna i
framtiden.
Jag betonar verkligen att en förutsättning för en
effektiv och kvalitetssäker läkemedelsanvändning är
fortbildning av förskrivarna och annan hälso- och
sjukvårdspersonal men även konsumenterna. Personal
som förskriver läkemedel måste kritiskt kunna grans-
ka förskrivningen och se till att patientperspektivet
alltid blir utgångspunkten. Genom ökade kunskaper
minskar också riskerna för feldoseringar.
Centerpartiet vill vidare pröva möjligheterna till
en mer producentoberoende fortbildning. I USA har
man t.ex. en modell som innebär att läkemedelsföre-
tag avsätter medel till en fond för fortbildning. Ett
sådant system tycker vi att man skulle utreda för att
se om det skulle kunna prövas även i Sverige.
Fru talman! Det finns för- och nackdelar med den
föreslagna läkemedelsförmånsnämnden. Centerpartiet
har dock stannat vid att säga ja till den. Likaså till-
styrker vi sammansättningen. Vi har dock starkt beto-
nat att den nya nämnden måste föra en nära dialog
med sjukvårdshuvudmännen, patient- och intresseor-
ganisationer och läkemedelsindustrin. Vi kommer
också, på det sätt vi kan, noga följa att nämnden blir
så som det är tänkt.
Vi anser det angeläget att fortsätta sträva efter fler
receptfria läkemedel. Det förutsätter välinformerade
patienter som tar till vara nya möjligheter för en ökad
egenvård.
Förslag som lagts fram om åtgärder för att eko-
nomiskt stimulera startförpackningar ställer sig Cen-
terpartiet också bakom. Vi föreslår att regeringen ska
ta fram ett åtgärdspaket för hur man tillsammans med
landstingen ska kunna motverka felanvändning av
läkemedel. Vi anser det viktigt att öka kunskapen om
och kontrollen av läkemedel ur miljösynpunkt.
Jag och Centerpartiet har även påtalat behovet av
en översyn av mediciner ur ett jämställdhetsperspek-
tiv. Det gäller främst kvinnor, äldre och barn.
En annan fråga som vi aktualiserat är frågan om
ett samlat högkostnadsskydd, som blir mer överblick-
bart för patienten. I en översyn skulle man kunna se
över de regionala skillnaderna och vilka grupper av
patienter som hamnar utanför skyddet, vilka nya
behandlingar och åtgärder som är kopplade till ohälsa
och vilka konsekvenserna blir av ett samlat högkost-
nadsskydd för den enskilde och för samhället. Vi har
även föreslagit kostnadsfria läkemedel inom hem-
sjukvården.
Fru talman! Ett system med arbetsplatskod och
förskrivarkod ger, som tidigare har nämnts, ökade
möjligheter till uppföljning av förskrivning av läke-
medel. Men de läkare som har en arbetsplats utanför
hälso- och sjukvården, forskar, är anställda på statliga
myndigheter eller är t.ex. riksdagsledamöter eller
pensionärer ska inte få skriva ut subventionerade
läkemedel. Dessa läkare - bara de pensionerade upp-
går till ca 4 000 - besitter en stor medicinsk kunskap.
Deras insatser besparar främst primärvården åtskilliga
besök. Nu ska de inte längre ha detta förtroende.
Centerpartiet kan inte se någon som helst poäng i
att utesluta dessa läkare från att skriva ut subventio-
nerade läkemedel. Det är dumsnålt. Det är oklokt. Nu
när vi har svårt att klara trycket på hälso- och sjuk-
vården tycker jag att vi ska vara tacksamma för alla
som vill göra en insats. Det är i vilket fall Centerpar-
tiets uppfattning. Därför yrkar jag bifall just till reser-
vation nr 8.
Utskottsordföranden Ingrid Burman sade i sitt an-
förande att frågan inte är problematisk. Det Ingrid
Burman säger brukar, tycker jag, vara mer genom-
tänkt än vad hon gav uttryck för just i denna del. Jag
tycker att de argument som utskottsordföranden fram-
förde för att inte ta till vara de fina resurser som finns
var tunna.
Jag är också både besviken och förvånad över att
Miljöpartiet inte följer upp sin egen motion. Om de
hade gjort det hade vi haft en annan majoritet, och
sunda förnuftet hade fått råda.
Centerpartiet vill slutligen markera att vi vill av-
monopolisera Apoteket AB. Vi vill i stället ge licen-
sierade butiker och apotek möjlighet att sälja såväl
receptbelagda som receptfria läkemedel. Vår bedöm-
ning är att en avmonopolisering på sikt leder till ökad
tillgänglighet samt lägre läkemedelskostnader för den
enskilde. Vi ger också vårt stöd för att även privata
aktörer ska kunna komma i fråga för den s.k. dosdis-
penseringen, vilket framgår av reservation nr 26.
</anforandetext>
<intressent_id>0327857385513</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152503</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf262</protokoll_url_www>
</anforande>
