2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 De nya läkemedelsförmånerna 0F40A76A-53D5-4AD6-B895-C1689AE8B09B 261 CHATRINE PÅLSSON (kd) kd Fru talman! Den proposition som regeringen har lagt om de nya läkemedelsförmånerna är oerhört viktig. Ibland känner jag en oro och en frustration över att det så lätt ges en bild av att läkemedlen är en belastning för samhället, att de ökade kostnaderna är oöverstigliga och att man ska vidta åtgärder. Jag har ofta tänkt på speciellt de kroniskt sjuka, som får me- dicin varje dag för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv. Jag har undrat hur de känner sig när det ständigt påpekas hur oerhört belastande det är för samhället. Jag tror att det är viktigt att ha det perspektivet, för det är så svårt att mäta vilka positiva konsekven- ser de nya läkemedlen har. Det handlar om livskvali- tet. Det är inte så lätt att stapla den upp och ned och hitta mätmetoder. Men det är lika viktigt att förstå hur det är för en människa som är kroniskt sjuk, som har kroniska smärtor och som är stel i lederna - varje dag kan vara ganska outhärdlig. Om det då kommer en ny medicin som gör hela livet lättare att leva blir det oerhört mycket mer än en kostnad för den enskilda människan. Fru talman! Ändå måste jag inse att det är ett pro- blem att läkemedelskostnaderna ökar och att de ökar så snabbt, bl.a. därför att de tränger ut en annan del av behandlingen. Ibland kan man fundera vad det är som gör att en del människor som drabbas av en sjukdom, där läkaren bedömer att en medicinsk behandling är den rätta, ska behöva betala så pass mycket högre kostnader än om vederbörande skulle bli föremål för en operation. Den frågan har jag ställt mig många gånger, och jag tror att svaret blir att så har det alltid varit. Jag har många gånger tänkt på hur det skulle vara om vi exempelvis till en människa som skulle operera hjärtat eller bukspottkörteln eller få en ny höftled skulle säga att det är så dyrt att hon måste börja betala lite mer själv. Den debatten måste vi ha inom en snar framtid, därför att vi ska garantera människor en verklig trygghet. I den proposition som ligger tycker jag att det också finns mycket som är väldigt bra. Det är klart att vi inte ska betala mer än nödvändigt för ett läkeme- del. Det är vi alla överens om. Men det får inte heller bli så, enligt Kristdemokraternas åsikt, att det är bara de rika som har råd att få ett läkemedel. När det gäller det undantag som finns i fråga om generika är det de som kan betala mellanskillnaden som fortfarande får ha kvar preparatet om de känner mer trygghet i detta. När det gäller det totala högkostnadsskyddet har vi kristdemokrater under många år krävt en översyn i syfte att allt ska ingå och att den enskilda människan ska kunna känna trygghet i att man vet vad man maximalt kan behöva betala på ett år om man blir sjuk. Eftersom jag ser att fler och fler partier är inne på den här linjen hoppas jag att också en majoritet i riksdagen kan fatta ett sådant beslut framöver. Men nu måste vi se till att det är drägligt under tiden. När det gäller patientperspektivet tror jag att det i en framtid är viktigt med fler receptfria läkemedel - det finns en reservation om det som vi delar med Moderaterna. Jag tror att det är ett steg i rätt riktning. Vi tycker att det ska finnas välutbildade människor bakom disken som kan informera, och människor ska känna själva att de har möjlighet att köpa sin medicin. Vi har också tagit upp arbetsplatskoden. Det är ett förslag i propositionen som jag inte förstår och som jag tycker är synnerligen konstigt. Även den social- demokratiska regeringen, med stöd av Vänstern och Miljöpartiet, måste ju förstå att det är väldigt många läkare som kommer att försöka hitta någon kod nå- gonstans för att kunna fortsätta med det här. Jag vet att många av de läkare som engagerar sig i vänner och bekanta ute i samhället inte tjänar en krona på att skriva ut ett recept. Det handlar om ett engagemang, och de gör samhället en tjänst, skulle jag vilja säga. Då behöver man inte ta andra doktorer i anspråk. Jag förstår inte vad det är för någon vinst med att läkarna ska ha en kod för att skriva ut ett recept med subven- tioner. Det är då möjligtvis personer i en gräddfil som kan gå till en doktor och på det sättet få ett recept utskrivet. Jag förstår inte varför det skulle vara mer medicinskt säkert, och jag förstår inte att det inte är kompetensen som avgör om man får skriva ut ett preparat. Reservationen om detta står vi naturligtvis bakom. En annan fråga som vi har tagit upp i vår motion och som jag vill lyfta upp här gäller Viagra och Xeni- cal. Regeringen tog abrupt bort subventionerna för dem i april förra året. Det känns beklämmande att det kallas livsstilsläkemedel, att ett fungerande sexliv ska vara en livsstil. Det är för mig obegripligt. Många av de här människorna är faktiskt sjuka, alltså kroppsligt sjuka, och har därför dessa problemen. Ungefär hälf- ten av alla dem som har varit diabetiker i fem år får de här problemen. Det gäller många människor som behandlas för hjärt- och kärlsjukdomar. Det finns människor som har skador efter olyckor som gör att de får de här problemen. Och de ska inte få någon subvention. I vår motion har vi tagit upp att Läkemedelsför- månsnämnden bör kunna göra undantag för vissa grupper. Det går att ansöka till regeringen, säger man. Det är märkligt att man inte ens har sekretessbestäm- melser. Till den 1 mars i år hade 858 ansökningar kommit in. 42 beviljades. Det här tycker jag är en djupt etisk fråga som åtminstone jag kommer att följa. Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation nr 2, men vi står givetvis bakom samtliga våra reser- vationer. Sedan vill jag avsluta med att tala om vad handikappförbunden - jag tror att det var 37 förbund - skrev i ett yttrande till socialutskottet angående propositionen: Nyckeln till kostnadseffektiva läke- medelsbehandlingar är rätt läkemedel till rätt person vid rätt tillfälle och i rätt mängd. Det tror jag är en viktig och oerhört angelägen målsättning. Vem skulle kunna veta detta bättre än patientens läkare? 0377384542907 N 2010-01-01 00:00:00 152502 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf261