2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 Nationell narkotikahandlingsplan D308D560-DD9A-4323-AF7B-CB9A3A1ABDCC 230 ROLF OLSSON (v) v Herr talman! Jag ber att i likhet med tidigare tala- re få uttrycka sorg och saknad över att Rinaldo Karls- son inte är bland oss längre och kan delta i den här debatten. Herr talman! I socialutskottets betänkande Natio- nell narkotikahandlingsplan behandlas en proposition som utformats i samarbete mellan regeringen, Väns- terpartiet och Miljöpartiet samt motioner som väckts med anledning av denna proposition. Därutöver be- handlas i betänkandet motioner från allmänna mo- tionstiden. För Vänsterpartiet är det grundläggande och avgö- rande att förena en restriktiv och en solidarisk narko- tikapolitik. Det är också alldeles nödvändigt, menar vi, att narkotikapolitiken är väl integrerad med en mycket ambitiös social välfärdspolitik. Vi tycker i Vänsterpartiet att det betänkande vi nu ska ta ställ- ning till lever upp till dessa förutsättningar och att planen bör kunna fungera som startpunkt för förnyade ansträngningar på alla nivåer att bekämpa narkotikans skadeverkningar. Herr talman! Planen bygger på en balans mellan tre viktiga mål i narkotikaarbetet, nämligen · att minska nyrekryteringen till missbruk, · att förmå fler missbrukare att sluta med missbru- ket, och · att minska tillgången på narkotika. Samhället måste satsa samtidigt på dessa tre ben om narkotikapolitiken ska stå stadigt - om uttrycket och bilden tillåts - och om vi ska kunna förena re- striktivitet med solidaritet. Planen redovisar en bred samling av åtgärder i stora delar av samhället på olika nivåer. Vänsterpartiet står aktivt bakom handlings- planen och det synsätt som finns i den. Vi vill dock understryka att vi inte ser planen som ett slutsteg utan som ett avstamp och att fler steg med all säkerhet behöver tas längre fram utifrån utvärderingar och erfarenheter som görs under arbetet de kommande åren. Herr talman! Jag har några kommentarer kring vissa delar av betänkandet. Det stora arbetet med planen återstår att göra. För oss i Vänsterpartiet är inte minst det lokala arbetet, och därmed arbetet i kommunerna, avgörande för om planen ska lyckas eller inte. Det är på lokal nivå som kartläggning av problem och möjligheter ska ske för att man där sedan ska kunna ta fram lokala hand- lingsplaner. Därvidlag är det mycket viktigt att de medel som nu tas fram i samband med handlingspla- nen till en väsentlig del kommer lokala satsningar till godo. När det gäller det internationella samarbetet fast- slås i betänkandet vikten av att på internationell nivå samarbeta kring en restriktiv drogpolitik och aktivt begränsa inflytandet från de mycket starka droglibe- rala krafterna i Europa och andra delar av världen. I detta sammanhang är det också naturligt för oss i Vänsterpartiet att understryka att det är förödande om det glappar och skiljer alltför mycket i synen på nar- kotika respektive alkohol både i det internationella samarbetet och i arbetet på hemmaplan. Det finns naturligtvis skillnader, men en restriktiv och solida- risk linje är naturlig att föra både vad gäller alkohol och vad gäller narkotika. Det gäller inte minst i det förebyggande arbetet i ungdomskretsar. Tyvärr har 90-talet inneburit en stagnation och försämring av vård- och behandlingsinsatser på miss- bruksområdet. Det är hög tid att nu vända på utveck- lingen och åter aktivt starta en utveckling som leder till effektiva och individuellt anpassade behandlings- metoder. SBU har i en stor utvärdering studerat olika be- handlingsmetoder och deras effektivitet. För narko- maner konstateras bl.a. att de i många fall mår bra av sluten vård, något som vi vet minskat dramatiskt under senare år. För de missbrukare som vid sidan av missbruket också har grava psykiska problem är be- hoven störst och bristerna mest markanta. Det är viktigt att betona, vilket understryks i betänkandet, att den enskilde missbrukarens behov ska styra utveck- lingen på vård- och behandlingssidan. I det här sam- manhanget är det också värt att påpeka vikten av den nu återinförda besvärsrätten i socialtjänstlagen, som ska ge den enskilde ökad rättssäkerhet och större möjlighet att få sina behov tillgodosedda. När det gäller LVM-vården fastslogs i propositio- nen att tillämpningen av tvångsvården för missbruka- re ska ses över. Det är alldeles nödvändigt, anser vi i Vänsterpartiet. Det finns tydliga tecken på att lag- stiftningen används på sätt den inte är avsedd för. Bl.a. ökar de omedelbara omhändertagandena, men de följs i väldigt många fall inte upp med vårdansök- ningar. Därvid tycks alltså LVM användas som något slags tvångsavgiftning, och det är inte förenligt med lagens intentioner. Totalt sett har användningen av LVM minskat dramatiskt, och det finns skäl att misstänka betydande brister i tillämpningen av lagen. Därför är det naturligtvis mycket bra med den över- syn som nu kommer. Herr talman! Vänsterpartiet har inga reservationer i detta betänkande. Vi har däremot ett särskilt yttran- de som handlar om sprututbytesverksamheten. Re- geringen ska ju återkomma med förslag till lagstift- ning som reglerar hanteringen av injektionssprutor. Inför detta är det angeläget för oss i Vänsterpartiet att framhålla att de personer med missbruksproblem som nu finns i verksamheten måste få fortsatt stöd och att den kommande lagstiftningen måste ta hänsyn till dessa personers behov av nuvarande eller liknande verksamhet. I det här sammanhanget vill jag också understryka att sprututbytesverksamheten i Malmö och Lund är en väl fungerande och stabil verksamhet som når en stor andel av sprutnarkomanerna i området och som er- bjuder ett varierat utbud av olika medicinska och kurativa insatser. Jag har i likhet med Kenneth Jo- hansson varit nere och studerat verksamheten och fick då ett gott intryck av ambitionerna, stabiliteten och långsiktigheten i arbetet. Men som sagt: Vi har anledning att återkomma till diskussionen i den frå- gan. Men jag vill i det här sammanhanget, inte för po- lemikens skull men för klarhets vinnande, ställa en fråga till Kristdemokraterna och Lars Gustafsson. Ni står tillsammans med Centern och Folkpartiet bakom reservation nr 19. I den reservationen sägs bl.a.: "Enligt vår mening bör försöksverksamheten i Malmö och Lund övergå i permanent verksamhet. Dessutom bör de landsting som så önskar, efter prövning av Socialstyrelsen, ges möjlighet att starta liknande verksamheter." Jag har som sagt respekt för den ståndpunkten, även om vi har valt att avvakta lagförslaget från re- geringen. Men jag har lite svårt att få denna stånd- punkt att gå ihop med formuleringar i det särskilda yttrande, nr 4, som ni i ert parti ensamma har lagt fram. "Den humana och samtidigt kompromisslösa narkotikapolitiken kan också motivera fortsatta för- sök med sprututbyten." Och lite längre fram: "Därför är ett försök med sprututbyten värt att pröva även fortsättningsvis." Jag skulle alltså gärna för klarhets skull vilja ha en deklaration från Lars Gustafsson: Vilken linje gäller, fortsatta försök eller permanent verksamhet? Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän- kandet SoU15. 0114065053815 N 2010-01-01 00:00:00 152471 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf230