2348385 GP0990 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:90 Torsdagen den 4 april 2001/02 90 2002-04-04 00:00:00 Nationell narkotikahandlingsplan 6DBC87D3-C85F-4761-98AB-EE0384F63560 218 LARS GUSTAFSSON (kd) kd Herr talman! "Det är lättare att köpa droger än korv med bröd. - - - Väck upp den slumrande föräld- ragenerationen. Varför ska de stå på läktaren och låta socialen och polisen sköta deras grej? Föräldrar måste engagera sig i sina barn och bry sig om dem. Som det är nu har en hel föräldrageneration abdikerat. Det är dags att ta tillbaka förlorad mark." Dessa påståenden kommer inte från någon krist- demokratisk politiker utan från Stefan Holmén, chef för citypolisens narkotikaenhet i Stockholm. Uttalan- det stod att läsa i en artikel i gårdagens Expressen. I samma artikel fanns också mycket nedslående upp- gifter från en undersökning om förekomsten av knark på Stockholms krogar. Narkotikan är ett växande samhällsproblem som förtjänar en bättre politik än den handlingsplan mot narkotika som vi nu behandlar. Regeringen tar inte problemet på tillräckligt allvar och lägger inte fram de förslag som är nödvändiga. Socialminister Lars Engqvist talar om ett narkotikafritt Sverige inom tio år, men den framlagda propositionen saknar de åtgär- der som frivilligorganisationer, polis- och tullmyn- digheter och missbrukarvården efterfrågar. Dessutom åtföljs propositionen inte av de resursförstärkningar som är nödvändiga för att uppnå de satta målen. Berättigad kritik mot handlingsplanen har redan framförts av i princip alla organisationer som arbetar med att förebygga missbruk eller med vården av missbrukare. Kristdemokraterna instämmer bl.a. i den kritik som gör gällande att utökade resurser och befo- genheter till polis- och tullmyndigheter krävs. Exem- pelvis har gatulangningsgruppen i centrala Stockholm minskat från 50 till 16 personer efter 1995, samtidigt som flödet av droger har ökat. Givetvis kan inte arbetet för ett narkotikafritt samhälle avgränsas till insatser från olika myndighe- ter, utan har en stark social dimension. Det går dock inte att prata bort de stora brister som finns hos de myndigheter som har till uppgift att ansvara för att lagar efterlevs. Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ för innevarande år därför avsatt 380 miljoner kronor till polisorganisationen utöver nuvarande budget, bl.a. för narkotikainriktat arbete och skolinformation. Till Tullen har vi avsatt 20 miljoner kronor. Uppskattningsvis finns det över 26 000 tunga missbrukare i Sverige. Bakom dessa siffror döljer sig lidande och misär. Detta är ingen omedveten om - inte heller regeringen. Socialminister Lars Engqvist anser dock att samhällets resurser är tillräckliga, en uppfattning som för övrigt inte delas av Kommunför- bundet. Skulden för narkotikapolitikens misslyckande skylls på bristande samverkan mellan myndigheterna. Handlingsplanens verkligt stora tillkortakommande är dock av annat slag. Föräldrar och familjer som på något sätt har erfa- renhet av en anhörig med missbruksproblem vittnar om hur svårt det är att tyda signalerna på ett begyn- nande missbruk och även få hjälp och stöd. Kristde- mokraterna menar att samhällets stöd till missbrukar- na och drabbade familjer måste förbättras, från upp- sökande verksamhet, vård och behandling till efter- vård och uppföljning. I det förebyggande arbetet mot narkotika är familjen samhällets bästa resurs. Det samma gäller när unga människor börjar använda droger. En familj eller förälder som tidigt ingriper med samhällets stöd i ryggen har bäst möjligheter att förhindra tungt missbruk. Så länge regeringen och dess stödpartier inte tar familjens roll på allvar kommer inte problemet med droger att minska. Att erkänna familjens betydelse för barnens uppväxt innebär även att samhället måste tillhandahålla ett adekvat stöd när det behövs. Miss- lyckas vi med det är risken stor att vi fullständigt tappar kontrollen över narkotikasituationen. Famil- jens oersättliga roll och uppgift i det förebyggande arbetet finns tydligt beskriven i Narkotikakommissio- nens utredning, som ligger till grund för handlings- planen. Konsekvensen borde vara att regeringen kommer med konkreta förslag för att stärka och upp- värdera familjens betydelse. Man tvingas dock besvi- ket konstatera att åtgärder såsom informationsinsatser och stödjande föräldrautbildning för familjer saknas helt i handlingsplanen. Herr talman! En dyster bild av missbruksvården beskrivs i handlingsplanen, men den föranleder inte några skarpa förslag eller ökade anslag. Utökade resurser till kommuner och landsting är alldeles nöd- vändigt, vilket också Narkotikakommissionen påpe- kade. Fler vårdplatser i primärvården skulle ge bättre förutsättningar att behandla missbrukare och att dess- utom samverka med socialtjänsten när avgiftning övergår i rehabilitering. En effektivare samverkan inom missbrukarvården är också nödvändig, vilket även regeringen anser. Antalet vårdplatser måste dock bli fler. Att regeringen väljer att helt ignorera detta uppenbara behov är svårförståeligt. Stödet och uppföljningen vid en lyckad rehabili- tering är minst sagt bristfällig. För att klara en drogfri tillvaro krävs ett större personligt stöd än vad som ges i dag. Återigen har regeringen inga förslag, utan häv- dar att resurserna och lagstiftningen är tillräckliga. Felet sägs ligga i bristen på samverkan mellan lands- ting, kommun och rättsvårdande myndighet. Det ligger viss sanning i detta, men missbrukarvården kräver också nytänkande och utökade resurser, och detta bortser regeringen helt ifrån. Kristdemokraterna anser att det borde införas en möjlighet att ta blod- eller urinprov på barn under 15 år vid allvarlig misstanke om missbruk. Det är be- klagligt att regeringen inte vågar ta steget fullt ut och föreslå att förbudet mot drogtest av barn tas bort. Den personliga integriteten måste värnas, men inte till priset av mänskligt lidande. Det borde vara en själv- klar uppgift för samhället att hindra minderåriga från att knarka. Skolan är oslagbar när det gäller möjligheten att nå ut till barn och ungdomar med information och kunskap om droger. Alkohol-, narkotika- och tobaks- undervisningen, den s.k. ANT-undervisningen, måste ges prioritet och anpassas till ungdomars synsätt och livsstil. ANT-undervisningen måste utgå från verk- ligheten genom att ha föreläsare som arbetar med dessa frågor eller har levt i missbruk. Drogbruket kryper allt längre ned i åldrarna, och insatserna måste sättas in tidigare. ANT-undervisningen borde därför påbörjas redan i årskurs 4 och fortlöpande finnas med i läroplanen t.o.m. årskurs 9. Vi anser att särskilda medel bör tilldelas frivilligorganisationerna för skolinformation, då dessa har särskilda kunskaper på området. Under år 2000 rapporterades 796 vägtrafikolyckor med personskada där föraren misstänks ha varit på- verkad av alkohol eller annan drog. I körkortsutbild- ningen ingår en teoridel om droger och alkohol, men det ingår inget obligatorium att detta görs under an- svar av trafikskolor. Med tanke på den negativa ut- vecklingen av missbruk av droger bland ungdomar anser vi att en uppgradering och ett obligatorium av undervisning i ämnet vid trafikskolor införs. Handlingsplanen mot narkotika visar att regering- en inte inser vidden av eller inte har förmågan att tackla problemet med narkotikan i vårt land. Det har sagts att 90-talet var ett förlorat årtionde i kampen mot drogerna. Tyvärr är risken överhängande att ytterligare ett decennium går förlorat om inte narkoti- kapolitiken förändras i grunden. Tyvärr har utskottsmajoriteten inte heller valt att stödja förslag som skulle kunna förbättra propositio- nen. Herr talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men jag nöjer mig med att yrka bifall till endast reservation nr 6. Avslutningsvis vill jag säga att jag beklagar bort- gången av Rinaldo Karlsson och vill uttrycka mitt stöd till hans anhöriga. 0534056896314 N 2010-01-01 00:00:00 152459 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0990/#anf218