2348304 GP099 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:9 Torsdagen den 4 oktober 2001/02 9 2001-10-04 00:00:00 Hänvisning av ärenden till utskott 81CD118E-5E5E-4226-8361-01AB9BE91A40 2 PER-RICHARD MOLÉN (m) m Herr talman! När man just har lyssnat på nä- ringsminister Björn Rosengren går associationerna ganska naturligt till beteckningen politikens Rasken- stam. Han är lika lite seriös vid det här tillfället som han har varit under hela hanteringen sedan början av den här mandatperioden. Jag förstår att Björn Rosengren, när han i dag på morgonen vaknade och summerade reaktionerna på sin omtalade infrastrukturproposition, var besviken. Mottagandet blev inte så positivt som han hade trott. Han har inte heller förtjänat det. Trots alla miljarder, varav 45 är räntor och amor- teringar på ganska många lån, är förslaget till närmare 60 miljarder inte finansierat. Med andra ord, herr talman, är det en önskelista, som upptar samma gamla väg- och järnvägsprojekt som i den förra planen från 1997: Citytunneln i Mal- mö, ökad spårkapacitet i Stockholm, Västkustbanan, Botniabanan, E 6 i Bohuslän, Stockholms kringfarts- leder. Tarfikkaoset i Stockholm fortsätter. De som bor på Gotland noterar att ingenting är skrivet om Gotland. Alla problem kring Vänertrafiken består, de kommenteras i stort sett inte. Regeringen borde egentligen ta tillbaka förslaget och komma med ett nytt, som skulle vara betydligt mycket mera konkret och dessutom inte minst finan- sierat. Generaldirektör Ingemar Skogö, chef för Vägver- ket, säger med anledning av regeringens infrastruk- turproposition: För drift och underhåll höjs ramen i den kommande planen. Den nya nivån är 7,2 miljar- der kronor per år. Tyvärr ligger i regeringens budget- förslag för åren 2002-2004 nivån på 6 miljarder kro- nor per år. Detta innebär att någon återhämtning av det eftersatta underhållet inte kan förväntas under denna period. Generaldirektör Skogö säger också i sin presskommentar att trafikökningen tillsammans med resurserna som föreslås ligger på en nivå som gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att uppnå regeringens trafiksäkerhetsmål för år 2007 utan att komma i kon- flikt med andra transportpolitiska mål. Man borde, herr talman, skämmas över att gå till riksdagen med ett förslag som inte lever upp till åt- minstone ett återtagande av medvetet eftersatt under- håll av vägar och järnvägar och som inte heller kom- mer att leva upp till de trafiksäkerhetspolitiska målen. Hade det inte varit bra, näringsminister Rosengren, att tala med Vägverkets chef innan förslaget lades fram? Jag, och jag tror många med mig bland det svens- ka folket, litar mera till Vägverkets chef. Det efter- satta underhållet för alla i glesbygden kommer att bestå. Burträsk byalag, som är här i dag, kan åka tillbaka till sitt Västerbotten och meddela att vägarna där uppe inte kommer att bli bättre förrän om många år om socialdemokraterna får fortsätta att styra Sveri- ge. Trafiksäkerhetsmålet kommer alltså enligt Skogö inte att nås. Och det tycker vi moderater är stötande. Vi moderater har sedan länge jobbat på ett konkret förslag omfattande tio år, som har syftat till att åter- ställa vägnätet i det skick det var innan Björn Rosen- gren och regeringen medvetet lät det falla sönder. Det presenterades tidigt i våras. Vårt förslag innebär att vägnätet ska rustas upp. Vi vill ge människor i glesbygd möjlighet att ta sig fram på farbara vägar. Vi ska komma i fatt med efter- satt underhåll, bygga ut Europavägarna, bygga färdig Västkustbanan och E 6 och inte minst lösa problemet i Stockholm med getingmidja och kringfartsleder, satsa på enskilda vägar, m.m. Vi står för detta löfte. Våra förslag är finansiera- de. Om vi räknar om vår moderata tioårsplan till rege- ringens tolv år ligger vi med en anslagsfinansierad totalram på 336 miljarder, som kan ställas mot rege- ringens 316. Man har all rätt att fråga sig om in- frastrukturpropositionens förslag kommer att realise- ras. Vi minns alla att den socialdemokratiska rege- ringen inför valet 1998, precis som Björn Rosengren gör i dag, med måleriska färger presenterade ett am- bitiöst underhålls- och utbyggnadsprogram för vägar och järnvägar för tio år framåt. Alla kan i dag kon- statera att regeringen svek löftet omedelbart efter valet 1998. Man lurade alla sina väljare, som natur- ligtvis förlitade sig på att de med socialdemokratisk politik skulle få bra vägar och järnvägar. Målmedvet- et, varje år efter valet 1998, har man dragit ned på anslagen, så att det till slut nästan inte fanns några projekt som kunde startas. Vägarna förföll eller flöt bort i vår- och höstfloder. Turistnäringen plågades. Skogsindustrin plågades. Människor plågades. Män- niskor övergav en landsbygd som inte kunde erbjuda framkomliga vägar. Trots en bister kritik under tre långa år har social- demokratin inte lyssnat. Socialdemokratin har svikit sina löften. Och det är den enskilda människan har hela tiden har fått sitta emellan. Björn Rosengren förtjänar hård kritik. Rosengren pratar, men han saknar förmåga att lyssna. Det visade hans debatt häromdagen med Lars Törnman. Så hätskt och nedlåtande får en ansvarig politiker inte agera mot en annan politiskt engagerad person. Man måste visa respekt för andra. Men kritik ska även riktas mot statsministern. Statsministern och näringsministern verkar inte förstå hur viktigt det är för den enskilda människan att vä- gar och järnvägar fungerar, inte förrän några månader före ett val. Hade man haft insikt om den här sjukdo- men tidigare skulle man inte ha handlat så som man har gjort: skjuta upp propositionen i två år och dribbla med antalet år för att få det att verka som om det gällde rysligt många miljarder. Det genomskådas. Björn Rosengren ska inte underskatta det svenska folkets förmåga att till sig det rätta budskapet! Hur många dödsoffer, svårt skadade människor och hur många hemska tragedier har inte näringsmi- nisterns prat och medvetna dröjsmål orsakat? Vi vet åtminstone att det under förra året dödades nästan 200 fler än vad som man räknat med. Till det kommer alla som skadats. Nollvisionen har övergivits. Genom att i flera år säga nej till en ombyggnad av E 4-an vid Markaryd har 20 personer under de senaste åren - "i onödan", skulle jag vilja hävda - dött på den farliga sträckan. Det fanns en utarbetad arbetsplan för E 4 förbi Markaryd och Örkelljunga som kunde bidra till att olycksrisken minimerades. Men regeringen vill inte tillhandahålla pengar, man nonchalerade detta - med detta grymma olycksfacit som konsekvens. Enskilda ute i vår glesbygd har åsamkats höga extrakostnader av dåliga vägar. Många vägar har i flera vårar och höstar varit omöjliga att ta sig fram på. Men regeringen har inte förmått, trots att man uppen- barligen varit medveten om det, anslå medel så att Vägverket kunnat vidta de nödvändiga åtgärderna. Vägverkets ansvarige i Region norr har räknat ut att det i Norrlandslänen kostar ca 10 kr extra per mil i bilreparationer för att ta sig fram på vägnätet. Är det acceptabelt? Är det av omsorg om människor i den norrländska glesbygden - inte minst i Norrbotten - som Björn Rosengren tillsammans med regeringen har låtit vägnätet förfalla? Anser Björn Rosengren att dessa människor med sina långa avstånd har det så bra ekonomiskt att de kan betala 10 kr mer per mil än många andra och ha betydligt längre sträckor att köra? Är det över huvud taget en framsynt politik som socialdemokraterna har bedrivit? För att sammanfatta, herr talman: Regeringen för- tjänar en hård kritik för sitt sätt att vårda svenska vägar och järnvägar. Regeringen förtjänar också hård kritik för att man inte gjort allt för att minska olyck- orna i trafiken. Regeringen förtjänar hård kritik för att de på ett flagrant och respektlöst sätt inte lyssnat på alla människor, byalag, kommuner och företag som lidit hårt av dåliga kommunikationer. Regeringen förtjänar stark kritik för att de svikit de löften om satsningar på vägar och järnvägar, som de ställde ut inför valet 1998. Regeringen och näringsministern måste kritiseras för att de lägger ett förslag som enligt Vägverkets chef inte lever upp till kraven på önskvärd trafiksä- kerhet och tillräckliga medel för att under de när- maste åren hämta igen det eftersatta underhållet. Regeringen förtjänar också kritik för att den med två års försening inte ens har kunnat presentera ett finansierat förslag. Herr talman! Socialdemokratin är inte att lita på. Har man svikit en gång när det gäller infrastruktur- propositioner, så kan man göra det igen - stolta pa- roller och trumpetstötar före valet, svikna löften efter valet. Herr talman! Väljarna har anledning att fundera över det här när de går till val nästa höst. 0988598877109 N 2010-01-01 00:00:00 143911 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP099/#anf2