2348383 GP0988 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:88 Tisdagen den 2 april 2001/02 88 2002-04-02 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:311 om våld mot funktionshindrade kvinnor interpellationsdebatt A6ECDD54-B03A-4F3A-87F4-B377227794D4 113 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd) kd Fru talman! Tack, justitieministern! Jag tyckte att det var ett bra besked att man ska kunna tillgripa besöksförbud i hemmet när övergrepp har skett i hemmet. Mitt bekymmer här är att de här kvinnorna inte alltid kan säga nej. Det är inte så lätt för dem att hind- ra ett besök i hemmet. Här rör vi oss på väldigt svåra områden, dvs. hur de ska klara det om de inte har en personlig assistent hemma, eller någon annan som kan hjälpa till att säga nej. Det är ju det som oftast för de här kvinnorna in i svårigheter, särskilt vid dolda handikapp som det är fråga om vid lättare handikapp. Det kan vara just det som leder in i relationer till män som de blir väldigt starkt beroende av och som miss- brukar makten. Det finns också en svårighet i dag som har varit aktuell, och det är att kvinnor som har svårt att göra sig förstådda har svårt att bli förhörda. Det kan vara kvinnor som inte förstås annat än genom personal. Då betraktas den personalen möjligtvis som vittne, men den får inte föra personens talan. Nu kan man få mål- sägarbiträde enligt vad som står i svaret, och det är bra, men frågan är hur man löser problemet med kvinnor som dåligt kan kommunicera. Det gör också att handikapporganisationerna har upplevt att polisen inte har tid att lyssna på dessa kvinnor, eftersom man måste söka informationen. Många av dessa verkar ha uppfattningen att det inte är någon idé att anmäla eftersom man ändå inte kommer att bli hörd, och allra minst trodd. Sedan har man speciella grupper med specifika problem. Det kan vara synskadade kvinnor som mentalt är helt tillförlitliga, men de har ju inte sett gärningsmannen. Det finns andra som kan bli ned- slagna, så det problemet är ju gemensamt med andra, även seende, människor. Men en blind kvinna kan alltså inte utpeka gärningsmannen även om han skulle stå framför henne. Hon kan heller inte åberopa vitt- nen, för hon kunde inte ha sett vilka som var närva- rande. Men det är ju samma sak för andra som inte heller hinner se personer i omgivningen. Jag har sett att polisen annonserar ibland efter vittnen. En viktig kunskap är att när en synskadad eller blind person hamnar i en pressad situation försämras uppfattningen. Det är väldigt lätt att pröva det själv. Jag var med på en guidad vandring på Historiska museet, där man fick gå i olika miljöer och orientera sig med hjälp av känsel hörsel, lukt etc. Det var beck- svart. När vi kom till slutet blev ett väldigt starkt trafikbrus pålagt, med följd att det var mycket svåra- re, även för mig som var normal i övrigt, att orientera sig: att veta åt vilket håll jag skulle gå och varifrån det ljud som jag skulle lyssna efter kom. Blir man pressad så minskar den här uppfattningen väldigt starkt. Det finns alltså väldigt specifika problem som är kända i dag som det är väldigt viktigt att man för till kunskap i domstolarna. Jag tycker att det är viktigt för att dessa människor ska få en rättssäker bedömning. Därför menar jag att det behövs snabba åtgärder när det gäller kunskap inom rättsväsendet, inte bara kunskapsuppbyggandet. Det är jättebra, men det finns mycket kunskaper i dag, t.ex. hos handikapporgani- sationerna. Jag vill veta hur man tillgodogör sig det. 0558392779801 N 2010-01-01 00:00:00 152214 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0988/#anf113