2348383 GP0988 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:88 Tisdagen den 2 april 2001/02 88 2002-04-02 00:00:00 Svar på interpellation 2001/02:311 om våld mot funktionshindrade kvinnor interpellationsdebatt 58300B1D-AD50-4018-91B3-959E0FB33280 111 ESTER LINDSTEDT- STAAF (kd) kd Fru talman! Jag tackar för svaret från justitiemi- nistern. Jag vill först ge bakgrunden till min interpel- lation. Som justitieministern kanske känner till har har socialministern tidigare i dag debatterat fem in- terpellationer med samma rubrik men med annan vinkling. Bakom denna interpellation ligger Riksda- gens handikappforum, som består av en representant för varje riksdagsparti. Gruppens uppgift är att sprida kunskap om hur funktionshinder påverkar individer. Som ett led i detta uppmärksammade vi internatio- nella kvinnodagen genom att bl.a. lämna in var sin interpellation om våld mot funktionshindrade kvin- nor. I likhet med de flesta andra anser även justitiemi- nistern, som framgår av svaret, att mörkertalet beträf- fande våld mot kvinnor troligen är större vad gäller funktionshindrade kvinnor. År 2000 anmäldes 57 382 misshandelsbrott till polisen, varav nästan 20 000 gällde våld mot kvinnor. Hur många av dem som har funktionshinder vet ingen. Vi har tidigare i dag de- batterat om det kan finnas någon möjlighet att skaffa sig statistik över detta. Justitieministern har lämnat ett generellt svar om kunskap och bemötande och om samhällets stöd be- träffande funktionshindrade kvinnor som utsatts för våld. Det är givetvis viktigt att denna generella kun- skap finns för att man ytterligare ska förstå speciella gruppers behov, men uppgiften för Riksdagens han- dikappforum kommer in när det gäller att öka kun- skapen hos alla som är inblandade. De åtgärder som justitieministern här har nämnt är utmärkta. Det är mycket bra att uppdrag getts om ett program för brottsofferforskning. Det är också myck- et bra att man i uppdraget anger de fysiskt och psy- kiskt funktionshindrades utsatthet som ett angeläget forskningsområde. Men min interpellation gäller lite mer detaljerat rättssäkerheten för de aktuella kvinnor- na. Det är riktigt att kunskapen hos berörda myndig- heter behöver ökas för att bemötandet av dessa kvin- nor ska bli bra, men det behövs lite mer spetskun- skap. Kvinnoorganisationerna har intrycket att sär- skilt psykiskt funktionshindrade samt lätt utveck- lingsstörda kvinnor är utsatta för våld. Dessa organi- sationer anser också att polisväsendet är det sam- hällsorgan som kommit längst i kunskap om miss- handel av kvinnor, men verkligheten visar att detta gäller för kvinnor utan funktionshinder. De psykiskt funktionshindrades rätt till personligt ombud kommer troligen att medföra att fler fall av våld mot psykiskt funktionshindrade blir kända och kommer att leda till åtal och rättegång. Kvinnan själv vill kanske inte skylta med sitt handikapp och berättar därför eventuellt inte om det. Vid rättegång saknas det kanske fortfarande kännedom om att ett funk- tionshinder finns med i bilden. Kvinnan verkar kan- ske virrig och annorlunda, vilket troligtvis påverkar bedömningen av hennes trovärdighet i rätten. Man måste då i rätten ha en sådan kunskap att man frågar sig om ett funktionshinder kan finnas med i bilden. Jag tror att riskerna för dessa kvinnor nu kan öka, särskilt som de psykiskt funktionshindrade i dag kan ta för sig mer i samhället. Jag undrar om justitiemi- nistern har någon tankegång om detta. 0558392779801 N 2010-01-01 00:00:00 152212 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0988/#anf111