<anforande>
<dok_hangar_id>2348382</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Museer och utställningar </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5757410C-A56B-4B29-8E9E-8DC8DD963A67</anforande_id>
<anforande_nummer>98</anforande_nummer>
<talare>LENA EK (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag skulle vilja att Annika Nilsson
förklarar några saker för mig.
För det första: Vad menar Annika Nilsson med
tillgänglighet för forskare? Vad betyder orden
"tillgängligt för forskare"?
För det andra: Hur ser Annika Nilsson på frasen
"vårt gemensamma kulturarv"? Vilka är "vi", och vad
är det som är gemensamt? Räknas alla Sveriges invå-
nare lika mycket när man pratar om vårt gemensam-
ma kulturarv?
För det tredje vill jag få en motivering till en for-
mulering på s. 18 i utskottsbetänkandet. Det framhålls
där att en anledning till att den s.k. Linköpingsskatten
inte kan lånas ut, så att man kan titta på den ens några
månader om året i den bygd som den kommer ifrån
och som har ett museum med tillfredsställande säker-
hetsarrangemang, är att den "alltid varit utställd i den
permanentea medeltidsutställningen, där den intagit
en självklar och central plats". Finns det självklara
och centrala utställningsplatser bara i Stockholm?
</anforandetext>
<intressent_id>0438928446810</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152084</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf98</protokoll_url_www>
</anforande>
