<anforande>
<dok_hangar_id>2348382</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Museer och utställningar </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B4A71067-49C2-4330-ADDB-76D7C30333DA</anforande_id>
<anforande_nummer>94</anforande_nummer>
<talare>ANA MARIA NARTI (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Första reaktionen när jag tittade på
betänkandet var frestelsen att yrka bifall till minst sex
eller sju reservationer. Det är faktiskt en oerhört rik
samling av synpunkter, önskningar och drömmar, och
det är väldigt vackert att det är så.
Men det är klart att vi inte kan förlora oss i alla
dessa olika detaljerade önskningar, så jag ska nöja
mig med tre yrkanden. Jag yrkar bifall till reservation
4 under punkt 4, som gäller vård av museisamlingar-
na. Jag yrkar bifall till reservation 16 under punkt 28,
som gäller Sveriges Teatermuseum. Drottningholms
teatermuseum är det gamla namnet. Det är en av de
institutioner i Sverige jag älskar mest. Jag yrkar också
bifall till reservation 20 under punkt 33, som gäller
Marionettmuseets samling av dockor från hela värl-
den.
Sedan kom den andra reaktionen när jag satt med
betänkandet. Det var faktiskt sorg. Efter det att jag
kom in i riksdagen har jag haft i min hand t.ex. SE-
SAM-skrivelsen. Där kom det mycket klart och tydlig
fram att det saknas väldigt mycket på museiområdet,
att det finns samlingar som hotar att förfalla, att det
saknas kvalificerad arbetskraft med erfarenheter som
kan ta hand om samlingarna, osv.
SESAM var en försöksverksamhet på detta områ-
de. SESAM drevs, som brukligt är, med AMS-
pengar. Jag vill än en gång fråga varför pengarna går
en sådan omväg när de ska till kulturen. Varför kan
de inte komma direkt till kulturen? Framför allt und-
rar jag varför de inte kan stanna där.
I SESAM-skrivelsen erkände man mycket klart
och tydligt att bara några få av alla hål hade fyllts
under projektet.
Det är också därför vi stöter på så många motio-
ner. Det saknas väldigt mycket på väldigt många
områden. Vi borde göra en stor ansträngning för att
korrigera dessa missförhållanden.
Återigen undrar jag varför pengarna går via AMS.
Varför går inte pengarna direkt till kulturen? Genom
tillfälliga insatser, med personal som kommer till
följd av arbetsmarknadsåtgärder, kan man inte täcka
de behov av mycket speciell kvalificerad arbetskraft
som museerna har.
Innan jag slutar vill jag också påminna om det
särskilda yttrandet om ett skogsmuseum. Jag tycker
att det är ett viktigt yttrande och att vi borde försöka
jobba vidare med denna fråga, såsom det står i det
särskilda yttrandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0283009944701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152080</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf94</protokoll_url_www>
</anforande>
