2348382 GP0987 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars 2001/02 87 2002-03-22 00:00:00 Bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter och språk 913AC34B-F42F-4E32-A00B-4F6E6524C883 79 ANA MARIA NARTI (fp) fp Fru talman! Låt mig börja med att tala mot mig själv. I föregående inlägg sade jag att jag inte tror så mycket på vad kommuner och landsting kan göra för kulturen. Men när det gäller Stockholm och bibliote- ken har jag bevis för att kommunerna kan göra rätt betydande insatser på bokens, läsningens, bibliote- kens område. Stockholms stads kulturkostnader har vuxit mel- lan 1999 och 2001 med 40 miljoner kronor. 2002 kommer ytterligare 22 miljoner kronor till den här förstärkningen. En mycket stor del av detta har gått till biblioteken. Jag måste säga att jag faktiskt är rätt nöjd med att vara folkpartist även om vi inte lever i en så bekväm tid just nu. Visst skulle jag kunna berätta väldigt mycket om vad boken, biblioteken, språken och kulturtidskrifter- na betyder, men jag ska nöja mig med att mycket kort tala om en bok som jag läste under sportlovet. Då hade jag äntligen tid, för jag är en total obegåvning på idrottsområdet, framför allt när det gäller skidor. Då läste jag en bok jag länge hade velat läsa, nämligen Satansverserna. Det är en fantastisk bok. Den är mycket mer än vad jag trodde när jag tog del av hela polemiken. Den är ett stort litterärt verk. Men den är också ett monumentalt frågetecken över den migrationens och konfrontationernas tid som vi lever i, där kultur och kultur, tid och tid, tro och tro - eller brist på tro - möter varandra. Vi är alla helt överens om att det är viktigt med böcker, med läsning och med folkbibliotek - ja, det finns vissa undantag när det gäller just frågan om folkbiblioteken. Vad vi måste göra nu är att än mer förstärka bo- kens position i kulturlivet och i vardagen Det var faktiskt inte så på 1970-talet. Jag minns bataljerna. Man påstod klart och tydligt från s.k. progressiva grupper att bokkunskap var ett redskap för klassdo- minans från överklassen. Man sade att ungdomen skulle söka sin kunskap ute och att barnen själva skulle göra sina böcker osv. Det var inte en enkel polemik. För mig var den direkt skrämmande. Jag är glad att vi har lämnat den tiden bakom oss och att vi alla i dag står på bokens och läsningens sida. Nu ska jag tala om den reservation jag tänker yrka bifall till. Det är reservation 14 under punkt 16. Den gäller översättning av sådant som publiceras i Sverige på invandrarspråk. Till att börja med stöter själva publiceringsproces- sen på enorma svårigheter. Jag har träffat många människor som jobbar med andra språk, med böcker och tidskrifter i Sverige. Jag har även träffat personer som under en lång tid har levat på socialbidrag och skrivit och publicerat sig på ett helt otroligt sätt. Jag har också träffat strålande översättare som översätter från svenska till sitt modersmål. Några av dem är medlemmar i Föprfattarförbundet men inte registre- rade på Arbetsförmedlingen Kulturmedia därför att de inte passar in i Arbetsförmedlingens fyrkantiga eti- kettssystem. Jag tycker att vi i dag bör tänka ordentligt på hur vi kommunicerar mellan olika kulturer. Om vi i vår vardagsdebatt inte har en aning om vad som står i alla dessa publikationer som kommer ut på andra språk, hur ska vi kunna ha en dialog? Vi har ingen dialog. Det finns en undersökning som kom ut efter brandkatastrofen i Göteborg. Den bevisar vetenskapligt att stora grupper av människor i vissa områden i Sverige i dag lever utan att begripa sig på den svenska vardagen. Därför yrkar jag bifall till reservation 14. 0283009944701 N 2010-01-01 00:00:00 152065 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf79