<anforande>
<dok_hangar_id>2348382</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hänvisning av ärenden till utskott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>94209F66-C450-40F7-89E2-3FB4B7DDC3EB</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>INGEGERD SAARINEN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi har varit med på idén om gröna
certifikat. Denna idé är behäftad med åtskilliga pro-
blem, men vi har varit med på själva idén och hoppas
att problemen skulle gå att bemästra i ett samarbete
som vi då tänkte vara med i. Det blev inte något så-
dant samarbete, och problemen är som jag ser det inte
bemästrade.
Vad gäller marknadsmekanismer har det i ett brev
från Vattenfall visats att den effektivaste marknads-
mekanism som vi nu har är kärnkraftsskatten. Björn
Rosengren har förutskickat att den kan sänkas vid ett
avtal  med kärnkraftsindustrierna. Det är upprörande
eftersom det är den enda hittills fungerande mark-
nadsmekanismen för att avveckla kärnkraft.
Vi har också fått höra att detta kan ta 30-40 år att
avveckla kärnkraften. Vad kan man uppnå om man
går in i en förhandling med ett sådant bud? Om av-
vecklingen tar 30-40 år kommer man att förbruka
aggregatens hela livslängd. Det är ingen avveckling.
Aggregaten har aldrig varit tänkta att bli äldre än 60
år. Det var från början tänkt att de skulle ha en betyd-
ligt kortare livslängd. Hur kan ni kalla det för en
avveckling?
</anforandetext>
<intressent_id>0235494367806</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152017</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
