2348382 GP0987 Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars 2001/02 87 2002-03-22 00:00:00 Hänvisning av ärenden till utskott 1A2034C6-8953-4F5E-87AC-B2D033FDF775 3 LENNART VÄRMBY (v) v Fru talman! Efter att ha hört Ola Karlsson undrar man i vilket huvud dessa två hål är placerade. Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning. Så kallas denna uppgörelse och proposition som Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har kommit överens om i ett mycket gott samarbete. Jag kan bara instämma i Björn Rosengrens lovord till vår gemensamma för- måga att komma fram till vettiga resultat. Vårt behov av energi är som en gökunge som ho- tar att äta oss ur boet. Uranbrytning och kärnkraftens radioaktiva bränsle och avfall är en tickande bomb. Fossilbränslenas fortsatta utsläpp av växthusgaser växer oss över huvudet, inte bara i Sverige utan i världen. Något måste göras. Vi har börjat, och vi tänker fortsätta. Det är det som denna proposition handlar om. I och med överenskommelsen 1997 inleddes av- vecklingen av kärnkraft. Barsebäck 1 är stängt, och den andra reaktorn kommer med all sannolikhet efter en utvärdering som är klar i oktober i år att kunna stängas 2003. Den nödvändiga energiomställningen måste nu fortsätta. Det gör vi genom att tillsammans med Soci- aldemokraterna och Centern förnya och förbättra energipolitiken med en ny överenskommelse som sträcker sig ända fram till år 2010. Det ger en stabil, långsiktig och hållbar grund för energiförsörjningen. Två hål i väggen räcker inte. Det måste också komma förnyelsebar elkraft ur dessa två hål. Vårt förslag med gröna elcertifikat kommer att kraftigt öka andelen förnyelsebar el från sol, vind, vatten, geotermi och biobränslen. Det är inte bara bra, det är bättre, ja det är rent av bäst, gott folk, att det blir så. Dessa gröna elcertifikat är bland det bästa i denna proposition. El som produceras genom vind- och vattenkraft, sol- och vågenergi och geotermisk energi samt biobränslen ska ge gröna certifikat. Detta har Björn Rosengren redogjort fört. Det ger en extra inkomst till dessa producenter. Kvoten är ett mini- mum, och det måste man kanske påpeka med extra kraft. Det är ingen ribba som man ska hamna under utan gärna över. Och taket ligger på 100 %. Det ger företag som vill vara helt "gröna" möjligheten att köpa till sig ytterligare certifikat. Sammantaget ger det här en möjlighet för förnyelsebar elproduktion att öka rejält. Målet är alltså minst 10 terawattimmar till år 2010. Går det bra kan det målet höjas till 15 terawat- timmar 2015. Denna satsning kommer dessutom, Ola Karlsson, att ge många nya arbetstillfällen i den svenska industrin. Elcertifikaten som metod att stödja förnyelsebar el kan med fördel överföras på andra områden, menar vi i Vänsterpartiet. Ett lämpligt sådant kan vara drivme- del för att byta ut bensin och diesel. Det måste också vara möjligt att vidga de här certifikaten till en inter- nationell marknad inom EU och Europa. Tyskland har ju beslutat att avveckla kärnkraften. Belgien är på väg. Då behövs det säkert gröna certifikat för att få fart på det förnyelsebara. Vindkraften, slutligen, bidrar i dag med 0,5 tera- wattimmar. Målet är i propositionen satt till 10 tera- wattimmar år 2015. Nu klarar sig inte vindkraften enbart med de gröna certifikaten, därför förlänger vi den miljöbonus som finns. Men det blir en trappa så att den successivt minskas. Dessutom finns det peng- ar - 70 miljoner kronor per år - för teknikutveckling och upphandling av särskilda pilotprojekt, typ havs- baserade vindkraftsparker. Ingen energikälla, gott folk, inte ens de förnyelsebara, är utan miljöpåverkan. När vindkraften nu når sin industriella fas gäller det att lokalisera vindkraftsparkerna till områden där de orsakar minsta möjliga miljöpåverkan. Programmet siktar just på detta. Att ta hänsyn både till vårt behov av energi och vårt värnande om naturmiljöer till havs och i fjällen är vad det rör sig om. Avvecklingen av kärnkraften ska ske genom att staten förhandlar fram ett avtal med kraftindustrin. Den modellen är hämtad från Tyskland, där den soci- aldemokratiska regeringen, inspirerad av de gröna i Tyskland, påbörjat en liknande energiomställning som vår svenska. Det är därför med förundran man noterar att det som är grön sanning några mil söderut är svek och bluff enligt Miljöpartiet här. Ett tidigare friskt och förnyande miljöparti i svensk politik tycks mig förvandlat till ett förgrämt språkrör för förorätta- de gnällspikar. Fru talman! Det här avtalet ska ge kvarvarande tio reaktorer en återstående energimängd att producera. När denna mängd är producerad stängs reaktorerna. Det har talats mycket om årtal. Men det ska bli ett avtal efter förhandling med berörda. Livslängden är alltså en fråga om avtalad tid, produktion och ekono- mi. Så det löser sig. Målet är ett hållbart, förnyelsebart och effektivt energisystem. Detta gynnar industrin och näringsli- vet, Ola Karlsson, från bas till diskant över hela kla- viaturen. Oavsett bränsle är samtidig produktion av värme och el, s.k. kraftvärme, miljö- och energimässigt effektiv. Beskattningen ska därför förändras för att stödja kraftvärmens konkurrenskraft. Det ökar pro- duktionen av el från de naturgasverk som finns i södra Sverige. Det är visserligen inte, det medges gärna, förnyelsebar kraft det är fråga om. Men det är energieffektivt, samhällsekonomiskt effektivt och det tränger undan kolkraftsel från Danmark och Tysk- land, vilket är bra ur miljömässig synpunkt. Dess- utom bidrar de här kraftvärmeverken tillsammans med en ökande elproduktion från biobränsleeldade kraftvärmeverk till att ge en bättre elbalans just i södra Sverige. Det är naturligtvis en viktig faktor för att kunna öka tryggheten vid höglast i Sydsverige och därmed möjligheten att stänga Barsebäck 2 år 2003. Den bästa och billigaste kilowatten är emellertid den som aldrig konsumeras och produceras. För en effektivare energianvändning anslås 200 miljoner kronor per år. Av den summan ska drygt 100 miljoner kronor gå till den kommunala och regionala energi- rådgivningen samt till energikontoren. Det betyder minst 300 heltidsanställda energi- och miljökunniga runtom i hela landet med kompetens och närkontakt med konsumenter, industri och institutioner. Det behövs, gott folk, för att förändra invanda attityder, vanor och ovanor, som utgår från billig energi och el, vilket i onödan ökat och ökar förbrukningen. Samarbetet mellan Socialdemokraterna, Centern och Vänsterpartiet har pågått sedan uppgörelsen 1997 och det har fungerat mycket bra. Rent ut sagt har det varit ett rent nöje och ett samarbete som har visat sig förnyelsebart dessutom. Det är historiskt intressant. Men massmediernas sjuka och närsynta fixering vid kärnkraftens årtal missar det verkligt väsentliga i detta samarbete. Vi genomför en strukturomvandling från fossil- och uranbaserad energiförsörjning och öppnar för ett gemensamt målmedvetet arbete till- sammans med industrin och kraftproducenterna. Vi ser mer än gärna att fler backar upp detta ar- bete, övriga politiska partier, miljörörelse, fackföre- ningsrörelse och andra. Många inom miljörörelsen tycks glömma att energiomställningen förutsätter en stabil och målmedveten majoritet. Denna majoritet är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centern. Övriga borgerliga partier står för närvarande för fortsatt kärnkraft och en betydligt tamare klimatpoli- tik. Alternativet till vårt samarbete är inte en snabbare energiomställning och hårdare miljökrav utan tvärtom att kärnkraften blir kvar och kanske till och med byggs ut. Miljöpartiets larmande om svek och att ingenting görs låter faktiskt patetiskt. De bönade om att få vara med i samarbetet. Men när vi i samarbetspartierna ställde det helt naturliga kravet att man först skulle godkänna 1997 års uppgörelse tappade man intresset från mp. Det är väl sådant som kallas uppriktig sam- arbetsvilja. Återigen, det krävs en majoritet som överlever eventuella maktskiften mellan blocken och som tar hänsyn till den energikrävande basindustrin och kon- sumenternas intressen, för leveranssäkerhet, trygghet och ett framtida energisystem som bär. Det gör vi, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Finessen med den här uppgörelsen, slutligen, är att vi kan få alla att dra åt samma håll. Det finns många problem som återstår, men dem tar vi itu med direkt efter det att den här propositionen är "dunkad" i den här församlingen. Vi ser framtiden an med till- försikt. 0144183626805 N 2010-01-01 00:00:00 151989 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf3