<anforande>
<dok_hangar_id>2348382</dok_hangar_id>
<dok_id>GP0987</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:87 Fredagen den 22 mars</dok_titel>
<dok_rm>2001/02</dok_rm>
<dok_nummer>87</dok_nummer>
<dok_datum>2002-03-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hänvisning av ärenden till utskott </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>282BA83D-DAB6-4A77-999C-8214E5A1562C</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>LENNART VÄRMBY (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi vet ju inte om tyskarna blir först
med att stänga sin sista reaktor eller om vi blir det. Vi
har anammat en idé och ett upplägg om ett avtal. Vi
ska sätta oss ned nu och resonera med berörda parter
för att klara av den delen.
Om andelen förnyelsebart i ett system ökar, mins-
kar eller är konstant är ju inte ointressant. Jag vill
återigen ställa min fråga till Ingegerd Saarinen: Är
inte själva grundidén med de här certifikaten ett bra
verktyg inför framtiden? Skulle ni inte, i stället för att
gnälla och skälla, åtminstone kunna ge ett litet be-
römmande ord om att vi inte är helt dumpade och inte
oavbrutet begår svek mot det förnyelsebara? Vi ger ju
här en verksam metod för att öka andelen förnyelse-
bart. Visst är det väl värt en stjärna i boken och kan-
ske förtur upp till pärleporten så småningom? Kan
inte Ingegerd Saarinen säga någonting positivt utan
bara komma med kritik?
</anforandetext>
<intressent_id>0144183626805</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>152014</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GP0987/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
